Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Louvre - Louvremuseet - Louys, Pierre - Lova - Lovart - Lvoat - Lovćen - Low church - Lowe, sir Hudson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Louvremuseet—Lowe
224
Utsikt över Lovcen.
tierna i n. ö., ö. och s. ö. av L. Leveau efter
1660 (bild 1, g g g), ö. fasaden, den s. k.
Louvrekolonnaden (se Fransk konst,
bild 43), är av C. Perrault (se d. o.). Olika
förslag till denna i stadsbilden så viktiga
fasad hade tidigare utarbetats av bl. a.
Ber-nini och N. Tessin d. ä. Även s. fasaden är
av Perrault.
N. förbindelselängan mellan
Louvrekvadra-ten och Tuilerierna uppfördes 1806—16, v.
hälften, m, av Percier och Fontaine, och 1852
—57, ö. hälften, ett komplex, som innesluter
tre mindre gårdar, nn, av Visconti och
Lefuel. De båda sistnämnda uppförde även
motsv. partier i s. längan (o o); dennas v. hälft
färdigbyggdes av Lefuel på 1860—1870-talet.
De med nn på bild 1 betecknade byggnaderna
disponeras sedan 1871 av finansministeriet,
hela L. i övrigt av Louvremuseet (se d. o.).
— Litt.: H. Verne, »Le palais du Louvre,
comment il a grandi de Philippe-Auguste ä
Napoléon III» (2 bd, 1924); L. Hautecæur,
»Le Louvre et les Tuileries de Louis XIV»
(1927); R. Josephson, »Nicodème Tessin ä la
cour de Louis XIV» (1930). E. L-k.
Louvremuseet [lövr-] är inrymt i Louvre
(se d. o.) i Paris och räknar sin tillvaro från
1793, då ett »nationellt museum» där
öppnades, bestående av konstverk, flyttade från de
kungliga slotten, från kyrkor och upphävda
kloster. Samlingen växte ofantligt genom de
systematiskt genomförda konstroven från
Italien, Nederländerna och Tyskland under
republiken och kejsardömet. »Musée
Napoléon» existerade lika länge som kejsarens
välde. 1815 återfordrade de nu segrande
makterna de rövade skatterna. Mer än 5,000 n:r
återbördades (se G. Nordensvan, »Napoleons
museum», i Ord och Bild 1913). Under den
följ, tiden samlades i L. vad som kunde
uppspåras av äldre fransk skulptur jämte
konstverk från slotten samt nyinköpta verk och
hela konstsamlingar. Även den senaste tiden
har medfört stora tillskott och utvidgningar,
särskilt genom donationer, och f. n. fyller L.
hela det väldiga byggnadskomplexet,
undan
tagande en del av n. flygeln
(bild 1, sp. 222, nn), som
upptages av
finansministeriet. L. omfattar f. n. en
stor samling av antik
skulptur, kaldeiska, assyriska,
egyptiska och orientaliska
fornminnen, skulpturer från
medeltiden och intill våra
dagar samt omkr. 3,000
målningar. Den italienska
renässansen är där rikt
företrädd, likaså de
nederländska skolorna och självfallet
den franska konstens alster
i dess olika grenar. Att
nämna äro även samlingar
av konstmöbler, keramik,
europeisk och österländsk
dekorativ konst (Musée des arts
décoratifs i längan utmed Rue
de Rivoli). L. i sin helhet
ger ett högst splittrat och
svåröverskådligt intryck;
omfattande nyordningar och
omplaceringar förekomma ofta.
— En god vägvisare i fickformat är »Le
musée du Louvre» av L. Hourticq (senaste
uppl. 1926). G-gN.
Louys [Icai], Pierre, fransk författare
(1870—1925). L. grundade 20-årig en
symbolistisk tidskrift, La Conque, och väckte
uppmärksamhet med sina sapfiska pastischer
»Lee chansons de Bilitis» (1894), vilka
ut-gåvos för översättningar från grekiskan.
Svärmisk antikdyrkan och ohöljd sensualism
i förening ha också inspirerat hans
berömdaste roman, »Aphrodite» (1896; sv. övers.
1899; opera 1906 med musik av C. Erlanger).
Bland hans senare berättelser, påverkade av
G. Flaubert och A. France, må nämnas »La
femme et le pantin» (1899; sv. övers. 1918),
med spanskt motiv, och »Les aventures du roi
Pausole» (1901). L:s postumt utg.
dagboksanteckningar ha stort dokumentariskt värde, då
han var själen i en talrik vänkrets. Monogr.
av E. Gaubert (1904); jfr O. Levertin,
»Utländsk litteratur» (1909). Kj. S-g.
Löva (eng. loof), medelst roder eller segel
vända fartyget med förstäven mot vinden.
Lövart (holl. loef, loefwaarts), riktning mot
vinden; den sida på ett fartyg, mot vilken
vinden blåser; i lovart = på lovartssidan.
Lovat, ry. flod från n. Vitryssland, n. om
staden Vitebsk, till Ilmen, 497 km.
Lovcen [lå’vtfen], berg i s. ö. Jugoslavien,
7 km v. om Cetinje; når 1,759 m ö. h. Berget
L. är av gammalt frejdat i Montenegros
historia; där ligger furst Peter II begraven.
L. hade före världskriget starkt befästs. Det
intogs av de österrikisk-ungerska trupperna
efter strider 8—11 jan. 1916.
Low church [låu’ t/ö^J], den lågkyrkliga
riktningen inom engelska statskyrkan. Se
England, sp. 842; jfr High church.
Lowe [låu], sir Hudson, engelsk militär,
Napoleon I:s fångvaktare (1769—1844). Stred
1793—1812 i Medelhavsländerna i krigen mot
Frankrike, 1813—14 i Tyskland och Belgien,
bragte 1814 till London budet om Paris’
fall och adlades. Sommaren 1815
utnämndes L. till Napoleons fångvaktare och gu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
