Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Louvet de Couvray—Louvre
222
Stadshuset i Lou vai n.
Nya universitetsbiblioteket i Louvain.
Louvet de Couvray [lovä’ do kovrä’], Jean
B a p t i s t e, fransk skriftställare,
revolutions-man (1760—97), mest känd som förf, till en
av 1700-talets slipprigaste romaner, »Les
amours du chevalier de Faublas» (1787—90;
förkortad sv. övers. 1851), ytterligt populär
på sin tid och alls icke talanglös som
sedeskildring. L. tillhörde under revolutionen de
mot Robespierre fronderande girondisterna
och var efter dennes fall 1795 en tid
konventets president. F. Aulard har utgivit hans
»Mémoires» (2 bd, 1889). (Kj. S-g.)
Louvois [lovcoa’], F r a n g o i s Michel
Le T e 1 1 i e r, markis d e L., fransk statsman
(1641—91), son till kanslern M. Le Tellier.
Han efterträdde 1677 sin fader som
krigsminister efter att sedan
1662 ha tjänstgjort
under honom. L., som
var kunnig och
arbetsam, reorganiserade,
understödd av Ludvig
XIV och Colbert,
fullständigt den franska
armén, som han
gjorde till en stående här,
härvid fullföljande
faderns verk. Efter
Col-berts död 1683 fick L.
också uppsikten över
de offentliga
byggna
derna och ledde bl. a. utförandet av
Invalidhotellet i Paris. Brutal och högdragen, blev
L. för Ludvig alltmer besvärande. För att
bibehålla sitt inflytande invecklade L.
Frankrike alltjämt i nya krig, hänsynslös i fråga
om medlen och i krigföringen, t. ex. i Pfalz
(se Heidelberg). Han förföljde även
hu-genotterna. Efter ett häftigt uppträde med
konungen dog L. plötsligt. Litt.: L. André,
»Michel Le Tellier et 1’organisation de 1’armée
monarchique» (1906). B. H-d.
Louvre [lövr], ett palatskomplex på Seines
högra strand, ung. mitt i Paris, som efter
tillbyggnaderna på 1800-talet (se nedan) bildade
en helhet med Tuilerierna (Palais des
Tuileries; bild 1, Trs). Det efter en storslagen
plan av Philibert Delorme (se d. o.) på
1560-talet påbörjade, omkr. 100 år senare
färdigbyggda Tuileriespalatset stacks i brand under
kommunardupproret i maj 1871 och
förstördes. Det nuv. L. består av en huvudbyggnad,
det s. k. gamla L., som omsluter en
kvadratisk gård (Cour du L.) med ung. 120 m långa
sidor, och två flygelpartier, som till en längd
av nära 500 m utgå mot v. Dessa flyglar el.
längor, det s. k. nya L., som i v. förenades
av Tuilerierna, omsluta Place du Carrousel,
som åt v., över platsen, där Tuilerierna legat,
fortsättes av Jardin des Tuileries.
Bild 1. Plan av Louvre och Tuilerierna.
I s. v. hörnet av det gamla L:s gård fann
man 1863 grundmurarna till den i början av
1200-talet uppförda, på 1360-talet omskapade
borgen. 1546 fick P. Lescot (se d. o.) i
uppdrag att omgestalta den medeltida
anläggningen, och han ombyggde dennas s. och v.
sidor, d. v. s. de delar av den nuv.
Louvrekvad-raten, som omsluta s. v. gårdshörnet (bild
1, a a, 5, 9). På 1560-talet igångsatte Lescot
arbetena på s. längan, som skulle förena L.
med det just då påbörjade Tuileriespalatset
(bild 1, b c). Louvrekvadratens n. v. hörn,
inkl. Pavillon de 1’Horloge (även kallad
Pa-villon Sully), uppfördes av J. Lemercier (se
d. o.) 1624 ff. (bild 1, ef) och de övriga par-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
