Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Lovénska larven—Lovisa
230
förmåga främjade. L. upprättade 1877
Kristi-nebergs (se d. o.) zoologiska station för
utforskande av djurlivet i havet. Hans egna
inlägg på detta område voro betydelsefulla och
allmänt beaktade. Till dem höra »Bidrag till
kännedomen af slägtena Campanularia och
Syncoryna» (i Vet.-akad:s Handl. 1835; den
första undersökningen av celeuteraternas
utveckling), som gav Steenstrup ett uppslag till
hans teori om generationsväxling (se d. o.).
Viktig för kännedomen om maskarnas
utveckling är »Iakttagelse öfver metamorfos
hos en annelid»(i Vet.-akad:s Handl. 1840), där
den efter L. uppkallade Lovénska
larven beskrives. Största betydelsen har dock
»Bidrag till kännedomen om utvecklingen af
Mollusca acephala lamellibranchiata» (i
Vet.-akad:s Handl. 1848), där han jämte
grundläggande fakta om blötdjurens utveckling
framlägger sin upptäckt av polkropparnas
utstöt-ning ur äggcellen (jfr Könsceller), vars
betydelse dock först O. Ilertwig lyckades
utreda. För glacialgeologien intresserade sig L.
livligt och gav värdefulla bidrag till dess
historia genom uppsatsen »Om några i Vettern
och Venern funna Crustacéer» (i öfversigt af
Vet.-akad:s Förhandi., 18, 1861), som delger
upptäckten av sedan istiden kvarlevande
is-havsformer, s. k. ishavsrelikter (se d. o.), i
nämnda sjöar. L. var personligen en kraftfull
härskarnatur, som var verksam på många
områden och överallt övade stort inflytande.
Biogr. av Hj. Théel (1903). — L:s porträtt
återges på vidstående plansch. E-k N-d.
Lovénska larven, zool., se Maskar.
Lovere [lå’-], stad i ital. prov. Bergamo,
Lombardiet, vid n. v. stranden av Iseosjön,
80 km n. ö. om Milano. 4.683 inv. (1921).
Stort stålverk och kanongjuteri.
Lowestoft [lffü’ståft], stad och badort i
eng. grevsk. Suffolk, vid Nordsjön, på
Englands östligaste udde, 165 km n. ö. om
London; 45,990 inv. (1928). Statligt
fiskerilabora-torium. Storfiske, skeppsvarv, motorfabriker.
— Vid L. slog en engelsk flotta 1665 en
holländsk under Wassenaer.
Lovgirlg, om fartyg, benägen att gå upp
med förstäven mot vinden. Motsats: f a
11-g i r i g.
Lovisa, fi. Loviisa, stad i Nylands län,
Finland, vid utloppet av Lappträsk å i Finska
viken; 22 kvkm, 3,778 inv. (1929), till största
delen svensktalande. Genom L.-Vesijärvi
smalspåriga privatbana (öppnad 1900)
förbundet med Päijänne sjösystem, av vars
trävaruexport en stor del går över L:s uthamn
Val-kom. Idylliskt läge, som gjort L. till en
omtyckt sommarrekreationsort;
vattenkuran-stalt. Vid inloppet till viken, omkr. 10 km
från L., ligga ruinerna av fästet Svartholm
(se d. o.). — L:s fundationsbrev är av 26 juni
1745, då staden fick namnet D e g e r b y efter
säteriet, på vars mark den är anlagd. Sitt
nuv. namn fick L. 1752 efter dåv. drottningen.
1747—79 var L. residens för landshövdingen
över Kymnienegårds län. Under Gustav ILI:s
ryska krig var L. flera gånger säte för
högkvarteret. 21 febr. 1808 besattes L. av
ryssarna. Under K rimkriget förstördes en stor
del av L. (juli 1855) genom vådeld, trol.
förorsakad av ett engelskt fartyg. O. Brn.
Lovisa, svensk namnform för Louise.
Lovisa, svenska drottningar.
1. L. Ulrika (tilltalsnamnet var
U1-rika), svensk drottning (17 2 0 24/r—82 10/7),
dotter till konung Fredrik Vilhelm I i
Preussen och Sofia Dorotea av Hannover. Hon för-
Lovisa Ulrika. Porträtt 1767 av L. Pasch d. y.
Rosersberg.
mäldes 17 juli 1744 i Berlin par procuration
med dåv. tronföljaren, sedermera konungen
i Sverige Adolf Fredrik; bilägret firades på
Drottningholm 29 aug. s. å. Skön, snillrik,
livlig och maktlysten, förvärvade hon från
första stunden ett fullständigt välde över
sin svage gemål och visade honom en
trofast tillgivenhet. Liksom brodern Fredrik II
i Preussen en varm vän av Frankrikes
vitterhet, kände sig L. U. dragen till de franskt
sinnade hattarna och främst till C. G. Tessin,
vilken som ambassadör hämtat henne till
Sverige. Även Adolf Fredrik blev snart
vunnen för hattpartiet. Med Tessin och efter
en tid även O. von Dalin vid sin sida var
hon själen i ett glatt och lysande, förfinat
samt av konst och vitterhet förädlat
sällskapsliv. Genom födelsen av prins Gustav (1746) samt
senare av prinsarna Karl (1748) och Fredrik
Adolf (1750) och av prinsessan Sofia Albertina.
(1753) bands hon närmare vid nationen,
som tycktes genomströmmad av en nyväckt
konungskhet. Hennes livliga inbillningskraft
förespeglade henne, att ständerna frivilligt,
skulle öka konungens maktbefogenheter. Då
Adolf Fredrik 1751 uppsteg på tronen,
befun-nos emellertid hattarna ej alls villiga att
infria tidigare halva löften i denna väg. Härav
uppkom växande spänning, och av
kungaparets anhängare bildades ett nytt parti,
hovpartiet, som vid riksdagen 1751—52 sökte,
ehuru förgäves, främja hovets intressen. Efter
denna riksdag uppstod en ytterst skarp
kon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
