Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Lufttryck—Luftvärnsartilleri
286
Malmö, vilka samtliga anlagts med statliga
och kommunala medel. Under anläggning är
en landflygstation vid Stockholm.
För flygning i mörker äro såväl fyrbelysta
flygleder som belysta landningsplatser
nödvändiga. Utmed flyglederna placeras
luftfyrar (aerofyrar) till flygplanförarnas
ledning, beroende på terrängförhållandena
vanligen på omkr. 30—60 km avstånd från
varandra. Man skiljer mellan roterande fyrar,
klippfyrar och neonfyrar. För flygning i
mörker äro vidare följande ljusanordningar vid
flyghamnen nödvändiga: hinderbelysning,
gränsljus och inflygningsljus,
hangarbelysning, vindindikatorbelysning,
flodljusbelys-ning av landningsplatsen. P. N-n.
Lufttryck. Redan de grekiska filosoferna
ansågo, utan att dock ange några försök som
stöd för sin åsikt, att luften ägde tyngd.
1613 bestämde Galilei luftens tyngd genom
att väga en ihålig kula, ur vilken han genom
uppvärmning utdrev luften, varvid kulan
minskade i vikt. Torricelli uppfann 1643
kvicksilverbarometern (se Barometer),
medelst vilken man mäter vikten av den
luftpelare, som befinner sig mellan
observationsorten och atmosfärens yttre gräns. Vikten
av denna luftpelare är lika med luftens tryck
vid observationsorten. Då så är fallet, är det
tydligt, att 1. måste avtaga med stigande
höjd ö. h. Detta bekräftades f. ggn av Pascal
och Périer genom mätningar på toppen och
vid foten av Puy de Döme. Teorien för 1 :s
avtagande med höjden grundar sig på den
tankegången, att 1., då man stiger uppåt från
en höjd till en annan, måste avtaga med
vikten av den luftmassa, vilken ligger mellan
de båda höjderna. Utföres detta matematiskt,
finner man, att 1. avtar med höjden enligt
en exponentialformel, den s. k. barometriska
höjdformeln (jfr Atmosfär).
Tillnärmelsevis avtar 1. enligt denna till sitt halva värde
vid en stigning uppåt av omkr. 5,000 m, men
avtagandets snabbhet är i viss mån beroende
av temp. och temperaturfördelning inom
luftmassan. Vid 0° C temp. och 760 mm tryck
avtar 1. i närheten av jordytan med 1 mm,
då man stiger 10,5 m uppåt.
Redan de första mätningarna av 1. gåvo
vid handen, att l:s växlingar stå i nära
samband med ändringar i väderleken: starkt
fallande 1. förebådar ofta storm och nederbörd,
högt och stadigt 1. är oftast åtföljt av
vac-keit väder. Denna uppfattning bekräftades
och fördjupades, sedan man i mitten och
slutet av 1800-talet börjat införa uppritandet
av synoptiska kartor för förutsägelser av
vädret. På dessa kartor uppdragas i främsta
rummet isobarer (se d. o.), vilka
sammanbinda orter med samma 1. Man finner, att
isobarerna äro slutna linjer, som omgiva
högtrycksområden el. a n t i cy k 1
o-n e r och lågtrycksområden el.
cy-k 1 o n e r. Ända till på senaste tiden har 1. i
Sverige i allm. angivits genom höjden av den
kvicksilverpelare, som har samma vikt som
luftpelaren över observationsorten.
Medellufttrycket vid havsytan anges sålunda till omkr.
760 mm, som vid 0° motsvarar 1.0333 kg per
kvcm. Genom internationell överenskommelse
har man i väderlekstjänsterna eiter 1910 i
stället infört tryckenheten millibar (1,000
millibar = 750 mm; se Bar). — L. varierar
på våra breddgrader vid havsytan mellan
omkr. 730 och 780 mm, men så låga värden
som 686 mm och så höga som över 800 mm
ha observerats. L:s fördelning över jordytan
sammanhänger nära med atmosfärens rörelse,
vilken i väsentlig grad är bestämd av
skillnader i lufttrycket på olika orter. A. Å.
Luftvärn, Luftförsvar, i vidsträckt
bemärkelse anordningarna för ett lands (en
orts) försvar mot anfall från luften. L. består
i regel av observationstrupper med
signalmedel (telefon, telegraf, radio, optiska
signalmedel), luftförsvarscentral,
strålkastaravdel-ningar, luftvärnsartilleri och jaktförband.
Observationsavdelningarna, utplacerade så
långt från den plats, som skall försvaras, att
tillräcklig tid står till förfogande för
vidtagande av erforderliga försvarsåtgärder
(uppsändande av jaktavdelningar etc.),
rapportera till luftförsvarscentralen annalkande
flygförbands styrka och rörelseriktning m. m.,
varigenom dessas framryckning kan följas
och förband för anfallets avvisande avdelas.
För att fungera tillfredsställande måste de
för 1. avsedda organen redan i fredstid vara
väl samövade. Detta åstadkommes såväl i
Sverige som utomlands genom periodiska
övningar (luftförsvarsövningar). Se vidare
Flygplan, Flygvapnet och
Luftvärnsartilleri. E. Nqst.
Luftvärnsartilleri (off. förk. 1 v - a r t i
1-1 e r i), avsett för beskjutning av flygplan
m. m., finns både till lands och på fartyg.
L. är i förra fallet antingen rörligt (för
att åtfölja fälthären) el. fast (för
ortsför-svar). Lv-kanonen (bild 9 vid
Artilleripjäs), vars kaliber vanl. växlar mellan 8
och 12 cm, måste vara mycket
snabbskjutande och ha stor utgångshastighet, så att
banan blir flack och sl
skild vikt är, att
kanonens eldrör kan
hastigt riktas såväl
rätt upp intill 85°—
90° som horisonten
runt i sidled.
Ammunitionen är vanl. med
tidrör försedda
granater. För skjutning
i mörker måste
Iv-batterierna förses med
strålkastare och
lyss-narapparater (se d. o.).
Då den egentliga
lv-kanonen (8—12 cm)
ej lämpar sig för
beskjutning av
flygplan på låg höjd
(under 1.000 m), måste
den kompletteras med
särskilda lättare
kanoner, av kaliber
omkr. 40 mm, el. med
grövre kulsprutor. —
Vid 1. kan
inskjutning ej utföras. De
inställningar på
rikt-medel och tid rör. som
krävas för att träffa
flygaren (de s. k.
skjutelementen), måste
Bild 1. 7,5 cm
luftvärns-kanon av 1929 års
modell, tillverkad vid Bofors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
