Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lull, Ramón - Lullus, Raimundus - Lully, Jean Baptiste - Lum - Lumbago - Lumbalpunktion - Lumber (Lum) - Lumbini - Lumbricidae, Lumbricus - Lumbus - Lumbye, Hans Christian - Lumen - Lumholtz, Carl Sofus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Lullus—Lumholtz
302
—1315). Var en av sin tids märkligaste
personligheter, vars verk omspände de flesta
grenar av mänskligt vetande. I Mallorcas
huvudstad, Palma, förde han till fyllda 30 år
ett dåraktigt liv, tills en plötslig
sinnesändring inträdde på grund av en kärlekshistorias
dystra upplösning. L. skänkte bort hela sin
förmögenhet, levde eremitliv, inträdde i
fran-ciskanorden, studerade vid franska univ. och
blev dr i Paris. Efter att ha genomströvat så
gott som hela den kända världen som ett slags
missionär, särskilt bekämpande
muhammeda-nismen, led han vid 80 års ålder martyrdöden i
Afrika. — L. utvecklade trots sitt
kringflackande liv,en storartad författarverksamhet på
katalanska, latin, arabiska o. s. v. i olika
ämnen, bl. a. alkemi. Hans bok »Blanquerna»
och många stora poem (»El-scent noms de Deu»
m. fl.) visa én beundransvärd lätthet att
forma katalanskan till dikt. L:s filosofiska
huvudverk var »Ars magna generalis» (»den
lul-liska konsten»), där han trodde sig lämna
metoden att lösa alla metafysiska problem och
bevisa den kristna religionens absoluta
sanning; dess inflytande spåras fram till
Leib-niz. Några verk, som tillskrivits L., torde
ha författats av andra, som efter L:s död
lånat hans berömda namn. L:s »Opera omnia»
utgåvos 1721—-42 och 1886—1901. Jfr G. A.
Peers, »R. Lull. A biography» (1929). K. A. H.
Lu’llus, R a i m u n d u s, se L u 11, R.
Lully [lyli’], Jean Baptist e, italiensk
(fransk) tonsättare (1632—87). F. i Florens,
kom i unga år till Paris, där han snart
utmärkte sig som violinist. 1652 blev han chef
för kungl. kapellet,
som han
reorganiserade utmärkt. Även
skrev han baletter
med musik i förening
med Molière. 1672
fick han kungl.
operan som privilegium
och övergick till
operor, där han
tillgodogjorde sig den högt
stående .franska
balettens stil. I Quinault
vann han en
kongenial textförfattare och
uppförde intill 1686 19 operor, av vilka må
nämnas »Cadmus et Hermione» (1673),
»Al-ceste» (1674), »Thésée» (1675), »Atgo» (1676),
»Isis» (1677), »Proserpine» (1680), »Roland»
(1685) och »Armide» (1686). Till L:s stora
framgångar bidrogo ej minst den äkta franska
stilen i hans operor, deras väl utarbetade
deklamation, sorgfälliga musikaliska
formbehandling, färgrika orkester, fylliga harmonik
samt L:s grundliga instudering och stora
teatervana. Monogr. av H. Prunières (1910), L.
de la Laurencie (1911) och R. Rolland, »Några
tonkonstens mästare i forna dagar»(1918). T.N.
Lum, se L u m b e r.
Lumbago, med., se Ryggskott.
Lumbälpunktiön (av lat. lu’mbus, länd),
med., sätt att för diagnostiska och
terapeutiska ändamål uttömma en del av
cerebro-spinalvätskan (se
Cerebrospinalsy-stem). Ett långt, tunt och ihåligt metallrör
(troakar) instickes genom huden strax under
och något utanför 3:e ländkotans taggutskott
i riktning mot mittlinjen och något uppåt
och intränger på ett djup under huden av
5—6 cm i spinalsäcken. Den i troakaren
insatta metallstaven utdras, och
cerebrospinal-vätskan börjar rinna el. droppa ur röret.
Genom att förena detta med ett stigrör kan
höjden av vätskans uppstigande avläsas.
Denna avläsning anger det s. k. 1 u m b
altrycket, som hos friska personer varierar
omkring 125 mm vatten. L. har fått alltmer
ökad betydelse. Den brukas diagnostiskt vid
allehanda inflammatoriska processer i hjärna
och hjärnhinnor, vid tryckstegringar i
huvudet på grund av inflammation el.
svulstbildningar, hjärnblödningar m. m. Tryckets
minskning lindrar ibland den sjukes plågor,
och införande av läkemedel, t. ex. vid tetanus,
hjärn- och ryggmärgssyfilis, har ej sällan
medfört goda resultat. Blott uttappning av
cerebrospinalvätska har visat sig nyttig vid
flera sjukdomar (t. ex. barnförlamning).
Genom att i samband med 1. införa anestetiska
medel kan okänslighet i underliggande
kroppshalva åstadkommas. E. L-g.
Lumber (L u m), enl. arvsägner under förra
delen av 1200-talet i Västergötland
landskapets förste lagman. Honom tillskrevs
avfattningen av en stor del av västgötarnas forna
lagar, som kallades L u m s lag. »Han var
född», tillägges det, »i Vånga, och där ligger
han i en kulle, ty han var hedning». Jfr
Landskapslagar. K. G. Wn.
Lumbinl, Buddhas födelseplats. Se B u
d-d h a, sp. 177.
Lumbricldae, Lumbrlcus, zool., se
Daggmaskar.
Lu’mbus, lat.’, länd.
Lumbye [lo’mby], Hans Christian,
dansk danskompositör (1810—74). Var högt
uppburen dirigent av dansorkestern i Tivoli
i Köpenhamn, komponerade mycket populära
danser i Johann Strauss’ stil. L. spelade med
sin orkester i Stockholm 1860. Monogr. av
G. Skjerne (1912). T.N.
Lümen, lat., ljus; ljusöppning; mynning.
1. (Anat.) Rummet i ett ihåligt organ, t. ex.
tarmlumen, kärllumen. — 2. (Bot.) Det av
cellväggen omgivna rum, som i den levande
cellen innehåller protoplasmakroppen.
Lumholtz, Carl S o i u s, norsk
upptäcktsresande (1851—1922). Reste 1880 till
Australien, uppehöll sig 3^2 år i Queensland, mest
bland de vilda stammarna vid Herbert river,
och publicerade 1887
en bok härom, »Blandt
menneskeædere» (sv.
övers. 1887—89). Tills,
m. den svenske
forskaren C. V. Hartman
begav sig L. 1890 till n.
och v. Mexiko för att
studera
grottmänniskorna. Han besökte
samma trakter även
1893—97 och 1898
samt skrev »Blandt
Mexicos indianere» (2
bd, 1903; sv. uppl.
1902—04) och »New trails in Mexico» (1911).
L. medförde rika samlingar till The american
museum of natural history, som huvudsaki.
bekostat expeditionerna. J909—10 var han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
