Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lumholtz, Carl Sofus - Lumière, Auguste - Luminescens - Luminös - Lummelunda - Lummer, Otto - Lummersläktet - Lummerväxter - Lumparen, Lumparfjärden - Lumparland - Lumpenus - Lumpfisksläktet - Lump sum - Luna (mångudinna) - Luna (stad) - Lunaria - Lunarium - Lunation - Lunatjarskij, Anatolij Vasiljevitj - Lunch - Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Lumière—Lund
304
Sonora och Arizona (resan är skildrad i »New
trails in Mexico», 1911), 1914—15 i Främre
Indien och 1915—17 på Borneo (»Through
central Borneo», 1920). Litt.: C. L., »My life
of exploration» (i »Natural history», vol. XXI,
1921). M. H.
Lumière [lymiä’r], Auguste, fransk
fotokemist och fabrikant av fotografiskt
material (f. 1862). Tills, m. sin broder Louis L.
(f. 1864) har L. gjort flera fotografiska
uppfinningar; kinematografen (se d. o., sp. 730)
och autokromförfarandet (se Färgfotografi,
sp. 145) äro betydelsefullast. J. H-g.
Luminescens [-J*e’ns] (av lat. lumen, ljus),
ljusutveckling från kroppar vid låg temp.,
till skillnad från ljusutveckling på grund av
hög temp. Man skiljer mellan flera olika slag
av 1. 1. Fosforescens, vissa ämnens
egenskap att själva utsända ljus, sedan de
blivit belysta med solljus, ljuset från en
elektrisk båglampa, från brinnande
magnesium el. dyl. Hit höra sulfider av kalcium,
barium, strontium, zink m. fl. metaller, smält
borsyia m. m. De fosforescerande ämnenas
färg beror i hög grad på det sätt, varpå de
blivit framställda, och särskilt spela små spår
av främmande ämnen en mycket stor roll.
Våglängden hos det utsända ljuset är alltid
större än hos det, som har åstadkommit
fos-forescensen. Många ämnen ha en mycket kort
fosforescenstid. Bland de talrika forskare,
som studerat hithörande områden, må
nämnas P. Lenard och P. Pringsheim. — 2.
Fluore scens, vissa ämnens egenskap att
absorbera ljus av viss våglängd och samtidigt
utsända ljus med en annan våglängd. De
fluorescerande ämnena absorbera ofta det
ultravioletta och violetta ljuset, vilket
förvandlas till ljus av större våglängd. Så
synes fotogen i solljus blå; klorofyll, löst i sprit,
har en djupröd fluorescensfärg. Kraftig
fluo-rescensverkan visa flusspat m. fl. mineral,
lösningar av kininsulfat och fluorescin.
Fosforescens och fluorescens benämnas ofta
med ett gemensamt namn f o to 1 u m i n
e-scens. — 3. Termoluminescens (av
grek. the’rme, värme), vissa ämnens egenskap
att lysa vid svag uppvärmning men ej vid
fortsatt upphettning. Hit höra diamant och
flusspat. — 4. Triboluminescens (av
grek. tri’bein, gnida) kallas ljusutveckling vid
kroppars gnidning, sönderbrytning o. s. v.
Om man t. ex. gnider två sockerbitar mot
varandra i mörkt rum, kan en dylik
ljusutveckling iakttagas. — 5. K e m i 1 u m
i-n e s c e n s, ljusutveckling från levande
organismer el. ruttnande organisk substans.
Lang-ley har undersökt energistrålningen från den
amerikanska eldflugan och funnit, att den
består uteslutande av synligt ljus. Hit hör
även fosfors lysande i mörker. — 6. K r i
s-talloluminescens, några ämnens
(fluornatrium, svavelkalium och svavelnatrium)
egenskap att lysa i
kristallisationsögonblic-ket. — 7. Elek t rolum ine sce n 8,
förtunnade gasers egenskap att lysa, då de
utsättas för elektriska urladdningar (se d. o.).
— Litt.: P. Pringsheim, »Fluorescenz und
Phosphorescenz» (3:e uppl. 1928). D. S-t.*
Luminös, ljus, klar, glänsande (ofta ironiskt).
Lummelunda, socken i Gotlands norra
härad, på öns västkust, mellan Martebo myr
(se d. o.) och havet; 25,14 kvkm, 363 inv.
(1930). Odlad bygd innanför den skogbevuxna
klintkusten. 745 har åker, 1,180 har
skogsmark. Vid kusten Lummelunds bruk, anlagt
som järnbruk på 1600-talet, nedlagt 1712.
Drivkraft erhölls från den underjordiska
Lum-melundsån och malm från Utö. Ingår i
Stenkyrka, Tingstäde, Martebo och L. pastorat i
Visby stift, Norra kontraktet.
Lummer [lo’m-], Otto, tysk fysiker (1860
—1925), blev 1884 fil. dr och assistent åt
Helmholtz (i Berlin), vilken han 1887 följde
till den fysikalisk-tekniska riksanstalten i
Charlottenburg, där han 1894 utnämndes till
prof. Från 1905 var L. prof, i fysik vid univ.
i Breslau. L. undersökte ljusets interferens,
konstruerade en ny fotometer och studerade
noggrant lagarna för strålningen av en
»fullkomligt svart kropp». J. T.
Lummersläktet, bot., se Lycopodium.
Lummerväxter, bot., se Lycopodiales.
Lumparen, Lumparfjärden, insjölik
-nande åländsk fjärd, se Åland.
Lumparland, ösocken på Åland, Finland; 32
kvkm, 621 inv. (1929), svensktalande. O. Brn.
Lumpènus, zool., se S 1 e m f i s k a r.
Lumpfisksläktet, zool., se S u g f i s k a r.
Lumpsjuka, med., seLungmjältbrand.
Lump sum [la’mp sa’m], se En rouche.
Lüna, lat., mångudinnan (grek. Selène);
poet, namn på månen.
Luna, forntida stad i n. Italien, vid Macras
utlopp i Liguriska havet, erövrades vid
mitten av 800-talet av vikingahövdingen Hasting,
som trodde det vara Rom.
Lunäria, bot., se Månviol.
Lunärium, se Planetarium.
Lunatiön, dets. som synodisk månad.
Lunat ja’rskij, Anatolij Vasiljevitj,
rysk författare och politiker (f. 1875).
Återvände efter studier i Zürich 1899 till
Ryssland, var flitigt verksam inom propagandan
och slöt sig 1903 till
bolsjevikerna. L.
vistades 1906—17 mest
utomlands och var
bl. a. verksam i den
bolsjevikiska pressen.
1917—29 var L.
folkkommissarie för
undervisningsväsendet,
gjorde sig högt
förtjänt om den moderna
ryska teatern och
Sovjetrysslands
kulturella liv överhuvud.
Han är f. n. ordf, i
direktionskommittén för rådsunionens
vetenskapliga institutioner. En glänsande talare
med omfattande bildning, är L. även en
produktiv författare; han har bl. a. skrivit flera
dramer och arbeten i marxistisk filosofi, bl. a.
»Religija i sotsializm» (Religionen och
socialismen; 2 bd, 1909—11) m. m. På sv.
föreligger bl. a. broschyren »Arbetarklassens kul
turuppgifter» (1920). A. A-t.
Lunch [lanj], eng- (även luncheon), eg.
brödstycke, måltid vid 12—2-tiden på dagen
(motsvarar sv. mellanmål, lillmiddag).
Lund, stad i Malmöhus län med rikets
andra universitet, säte för biskopen över
Lunds stift, ligger vid S. stambanan, 17 km
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
