Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lund - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Lund
308
delen villastadsliknande bebyggelse, i ö. och
n. ö. inom och omkring områdena Olshög och
Östervång av mera välbärgad prägel än i v.
Omedelbart v. om centralbangården ligger S:t
Peters klosters församlings kyrka, en
enskep-pig tegelbyggnad med treslutet kor, urspr.
tillhörig ett av ärkebiskop Eskil (se d. o.)
stiftat nunnekloster av benediktinorden. I
stadens n. del, intill de nya
lasarettsbyggna-derna, ligger den domkyrkoförsamlingen
tillhöriga Allhelgonakyrkan, byggd i
anspråksfull nygotik (av H. Zettervall, invigd 1891).
Längre i n. ligga epidemisjukhuset,
folkskole-seminariet, vårdanstalten för blinda med
komplicerat lyte och sinnesslöanstalten
Mölle-vångshem, vid Kävlingevägen Sliparebacken
eller S:t Liborii hög, där fordom det skånska
landstinget samlades, och monumentet över
slaget vid Lund 1676 (fullbordat 1882,
ombyggt i granit 1930). Ett stycke s. om staden
ligger S:t Lars sjukhus (inrättat 1879) för
vård av sinnessjuka. I L. finnas vidare S.
Sveriges sjuksköterskehem, två högre
flickskolor, därav den ena med gymnasium, ett
gymnastikinstitut för kvinnliga elever, en
kommunal mellanskola, en lärlings- och
yrkesskola, en hushållsskola, Kulturhistoriska
föreningens konstslöjdanstalt, ett
arbetarinstitut, flera folk- och småskolor samt ett hem
för obotligt sjuka (»Ribbingska sjukhemmet»).
Centralstationen tillhör Statens järnvägar
och begagnas även av Landskrona—Lund—
Trälleborgs järnvägar (se d. o.). Lunds stads
järnvägar (se d. o.) ha inom staden
stationerna Lund Västra och Lund Södra samt
hållplatserna Lund östra, Högevall, Nybble och
Gammelmark.
Den utpräglade karaktär av universitets-,
stifts- och skolstad, som L. förut ägt, har
sedan 1880-talet mycket förändrats genom
tilltagande handel och industri samt ökad
samfärdsel och folkmängd. 1928 funnos 81
fabriker med 1,735 arb. Bland de viktigare äro
Carl Holmbergs mek. verkstad (gr. 1864, a.-b.
1898, aktiekap. 1,2 mill. kr., 185 arb.,
årstillv.-värde 2 mill. kr.), L:s mek. verkstad (50 arb.),
L:s bryggeri, fabriker tillhörande a.-b.
Nordiska armaturfabrikerna och Sv.
bindgarns-fabrikens a.-b. samt 7 boktryckerier, av vilka
det äldsta och största är det 1742 anlagda
Berlingska boktryckeriet (se d. o.). I’staden
finnas tre sparbanker samt avd.-kontor av
fyra affärsbanker. Skånska
hypoteksför-eningen (stiftad 1836; dess palatslika hus
vid Kyrkogatan av I. G. Clason
fullbordades 1918), Skånska
brandförsäkringsinrätt-ningen (för fastigheter i Skånes städer, stiftad
1828), Skånska städernas brandstodsförening
(för lösöre, stiftad 1854) samt Skånska
liv-ränte- och kapitalförsäkringsanstalten ha sitt
säte i L. Sedan 1894 har L. tullkammare,
nederlags- och transitoupplagsrätt. Tax.-värde
å fastighet 113,862,800 kr. (1929), taxerad
inkomst 33,290,740 kr. Tillgångar 1 jan. 1929
17.569.975 kr., skulder 11,686,769 kr.
Samfärdseln inom staden betjänas av a.-b.
Stads-omnibusarna. — IL. utkommer Lunds
Dagblad (se d. o.). Staden är delad i två
församlingar, Lunds stadsförsamling, 1,210 har,
23,105 inv. (till samma pastorat hör Lunds
landsförsamling; tillsammans benämnas dessa
båda domkyrkoförsamlingarna), och S.-t Peters
klosters församling, 762 har, 1,135 inv.
(inkorporerad 1914; till samma pastorat hör N.
Nöb-belövs förs.). -— Jfr Kalendegillen och
Knutsgillen. H. W-n.
Historia. Arkeologiska undersökningar ha
ådagalagt, att stadsbebyggelsen i L. ej är
äldre än från omkr. år 1000 (jfr L. Weibull i
Hist. Tidskr. för Skåneland, 4, h. 1—3, 1910).
Redan under Knut den store var L. Danmarks
förnämsta myntort, och då Sven Estridsen
1060 införde skånska biskopsstift, förlädes det
ena till L., dit även det andra (Dalby) omkr.
1066 indrogs. Knut den helige donerade till
domkyrkan, och samtidigt framträdde den
första klostersammanslutningen i L. Omkr.
1103 blev L. ärkebiskopssäte för hela
Norden. Från det lundensiska ärkebiskopsdömet
avskildes Norge 1152, medan Sverige, även
sedan ärkesätet i Uppsala 1164 tillkommit,
kvarblev under L:s primat. Med
ärkebiskops-dömets instiftande inleddes L:s stora tid. L.
blev framför allt en kyrkostad med den åt
S:t Laurentius helgade domen (se Lunds
domkyrka) och ärkebiskoparnas borg,
Lund agård, som centra. Kring dessa lågo
kapitelherrarnas residenser och till sist ej
mindre än 22 andra kyrkor och 7 kloster;
även kungshus och mynthus funnos. Vid L.
samlades skånska landstinget, och nyvalda
konungar mottogo där hyllning. Genom de
nära förbindelserna med europeiska
kulturcentra blevo L. och dess domskola en
intellektuell brännpunkt i Norden. Samtidigt fick
ärkebiskopsdömet under kraftfulla ledare (se
t. ex. art. Absalon, Asker, Birger
Gunnersen, Eskil, Grand, J.,
Jakob Erlandsen, Lax mand och
Sunesönerna) stor politisk betydelse. De
lundensiska kyrkofurstarna härskade med nästan
kungliga rättigheter över Skåne och dess
grannprovinser samt Bornholm, vilka områden
bildade en stat i staten. Följderna av Karl
Knutssons skånska härjningståg 1452 ha för
L:s del tidigare överskattats. Ännu vid
1500-talets början blomstrade den lundensiska
kyrkokulturen. Ett dråpslag för L. blev
reformationens införande 1536. I stället för
ärkebiskopen kom en protestantisk
superintendent, senare kallad biskop. Vandalismen
gick skoningslöst fram över kyrkobyggnader
och andra kulturskatter. Efter svåra
påfrestningar under kriget 1644—45 kom L. 1658 till
Sverige genom Roskildefreden som en
utarmad småstad, vars enda betydelse var dess
egenskap av säte för stiftsstyrelsen,
domskolan och landstingets sammankomster. Nytt
liv fick L. genom upprättandet 1666—68 av ett
universitet (se Lunds universitet).
Skånska kriget 1676—79, avslutat med fred i L.,
hämmade stadens utveckling. Visserligen
lämnade slaget vid L. (se nedan) 1676 själva
staden orörd, men 1678 brändes den av danskarna
och hemsöktes 1711 av ny eldsvåda och 1712
av pesten. Karl XII hade 1716—18 sitt
högkvarter i L. (se A. Quennerstedt i Karol.
Förb:s Ärsbok 1912). Till universitetet och
biskopsstolen anknöt sig L:s fortsatta
utveckling; först från 1800-talets mitt inträdde
ett materiellt uppsving, och L. är sedan
nämnda tid även en ej obetydlig handels- och
industristad, varjämte tillkomsten av nya
universitetsinstitutioner, länslasarett, museer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
