Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundahl, Nils - Lundariket - Lundberg, Alrik - Lundberg, Carl August - Lundberg, Filip - Lundberg, Fredrik Albertinus - Lundberg, Gustaf (målare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Lundariket—Lundberg, G.
316
samt bidragit till folkbildningsarbetets
utveckling i Sverige. Han stiftade 1885 Lunds
arbetarinstitut, upprättade Centralbyrån för
populärvetenskapliga
föreläsningar i Lund,
förestod dessa
institutioner till 1911 och
var
föreläsningskon-sulent 1911—27. Han
har även varit
kommunalt verksam
(stadsfullmäktig och
landstingsman) samt
haft flera
sakkunniguppdrag. 1927 blev
han fil. hedersdr vid
Lunds univ. Tills, m.
H. Schück utarbetade
L. »Läsebok för folkskolans högre klasser»
(1901—02). Fr. Sg.
Lundariket, se Lunda 2.
Lundberg, Alrik, svensk blindfilantrop,
affärsman (f. 1867 20/2), blind genom
olyckshändelse vid 12 års ålder. Blev 1902 ordf, i
De blindas förening, där han fortfarande är den
ledande kraften. Är led. av direktionen över
Blindinstitutet och av Kronprinsessan
Margaretas arbetsnämnd för de blinda samt
tillhörde 1920 års sakkunniga ang. en ordnad
blindvård. Inom blindfilantropien har L.
utfört ett betydande arbete. G. Ek.
Lundberg, Carl August, skolman (1813
—1922). Blev fil. dr i Uppsala 1869 och lektor
i latin och grekiska vid allm. läroverket i
Norrköping 1872. Han var 1893—1909 lektor
vid Högre latinläroverket å Norrmalm i
Stockholm, vars rektor han var sedan 1883. 1873
—82 var han lärare för konung Oskar II :s
söner. L. intog inom sin kår en mycket
framskjuten ställning, betingad av hans
framstående egenskaper som läroverkschef och lärare.
L. utgav flera smärre populärvetenskapliga
skrifter, t. ex. »Slafveriet i forntiden»
(1915). Fr. Sg.
Lundberg, Filip, matematiker,
försäk-ringsdirektör (f. 1876 31/i2). Disputerade i
Uppsala 1904 på en avh. om den matematiska
risken i ett försäkringsbolag och har sedan,
utom genom ett synnerligen uppskattat
arbete som praktisk försäkringsman, gjort sig
känd genom värdefulla och intressanta
sanno-likhetsteoretiska arbeten. Han har grundlagt
en fruktbärande teori för s. k. kollektiva
riskmassor, framställd bl. a. i avh. »Über die
Wahrscheinlichkeitsfunktion einer
Risiken-masse» (1930). Hm.
Lundberg, Fredrik Albertinus,
veterinär (1825—82). Blev med. lic. 1849 och
kir. mag. 1852, s. å. tillförordnad och 1859
ord. prof, vid Veterinärinrättningen i
Stockholm, vars föreståndare han var 1862—74.
Med. hedersdr i Lund 1868. L. författade bl. a.
»Beskrifning öfver husdjurens sjukdomar»
(1868) och utgav Tidskrift för
Veterinärmedicin och Husdjursskötsel (1864—74). E. T. N.
Lundberg, Gustaf, pastellmålare (1695
171»—1786 ls/3). L. sattes omkr. 1713 i
målar-lära hos D. von Krafft. Våren 1717 begav han
sig till Paris och studerade vid målarakad.
under Cazes’ ledning samt hos Rigaud,
Lar-gillière och de Troy. L. fick även tillfälle att
göra studier i Louvrens och Luxembourgpalat-
sets samlingar, vilka då ej voro öppna för
allmänheten. Hans första autentiskt säkra
arbete är ett porträtt, kopia i olja från 1720
efter Santerre, av
Ma-rie-Anne de
Bourbon-Condé (Lövsta bruk).
Genom emaljmålaren
Charles Boits
förmedling kom L. i kontakt
med den då i Paris
mycket firade Rosalba
Carriera och blev
hennes elev. Sedan hon
1721 lämnat Paris,
’ övertog L., vilken
tillägnat sig hennes
pastellteknik, hennes
roll som pastellmålare
på modet, ehuru han fortfarande utförde
porträtt i olja. Genombrottet kan förläggas till
1725, då han fick måla den nyförmälda
drottningen Maria Leszczynska samt senare
hennes föräldrar Stanislaus Leszczynski och
Katarina Opalinska (porträtt i olja, nu
magasinerade i Versailles). Hans kritor förevigade
Ludvig XV med gemål (i Versailles), deras
döttrar och dauphin, prinsessorna Louise
Elisabeth Conti och Elisabeth-Alexandrine de
Bourbon (nu i Nationalmuseum i Stockholm,
betecknade »furstliga fruntimmer») m. fl.
Ryktet om L:s skicklighet nådde hemlandet,
och svenskar, som uppehöllo sig i Paris, läto
sig målas av honom. Han utförde strålande
porträtt av medlemmar av släkterna Bielke,
Tessin, Sack (i olja), v. Gedda, v. Düben m. fl.
Någon gång på 1730-talet synes L. ha företagit
en resa, tydligen över Italien till Wien (hans
morbror D. Richter d. ä. dog där 1735). Han
återvände snart till Paris, där han i
ambassadören C. G. Tessin fick en inflytelserik
gynnare och vän, och blev 1741 led. av franska
målar- och bildhuggarakad. Hans
receptions-porträtt, av Boucher och Natoire, finnas nu i
Louvre. Våren 1745 reste L. till Spanien och
for därifrån till Sverige. Han slog genast
igenom, och under 25 år framåt var han
obestritt Sveriges mest framstående
porträttmålare. Med L. »står rokokon fullvuxen inom
sin konst, i hela sin egendomlighet, med
många förtjänster, många brister. Det
sirliga, kvicka, koketta i denna konstriktning
återfinnes i hög grad hos honom, medan han
tillika förfogar över en utbildad och elegant
teknik, som länge gör honom till allrådande
inom det svenska porträttmåleriet. Detta
herravälde har också efterlämnat djupa spår i
vår konst.» (Levertin.) I fråga om konstnärlig
karakterisering kan en del av L:s pasteller
från Parisperioden gott mäta sig med Latours
och Perronneaus, och de tillhöra de bästa
alstren inom 1700-talets pastellmåleri. Med
åren avtog L:s skaparkraft, färgerna
mattades, och skärpan försvann. Porträtten äro ofta
oförlåtligt likartade. Massproduktionen nötte
ut hans talang, och från sista perioden i hans
liv har något kyligt och ytligt stelt kommit
in i hans konst. Efter Schröders död 1750
utnämndes L. till hovmålare, senare till
hovintendent, blev 1768 stiftande led. av
Målarakad. och valdes 1773 jämte Febrmah till
akad:s rektor. L:s arbeten (omkr. 500) äro
oftast osignerade; de finnas i Nationalmuseum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
