- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 13. Lissabon - Meyer /
319-320

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lund—Bjärreds järnväg - Lundblad, Johan - Lundblad, Johan Fredrik af - Lundbladska priset - Lundbohm, Johan Olof Hjalmar - Lundborg, Einar - Lundborg, Hans Jakob - Lundborg, Herman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

319

Lund—Bjärreds järnväg—Lundborg

320

Ilj. Lundbolim. Etsning av Albert Engström.

Lund—Bjärreds järnväg, se Lunds stads
järnvägar.

Lundblad, Johan, universitetslärare (1753
—1820). Var torparson från Halland,
studerade i Tyskland och blev 1789 prof, i romersk
vältalighet och poesi vid Lunds univ. samt
1800 teol. dr. I Lund inrättade han en
bokhandel och anlade ett boktryckeri. Han
höjde genom sin av lärdom och entusiasm
präglade undervisning i hög grad
latinstudiet där. L. skrev utom disputationer en rad
tal och sånger på latin, som ställa honom
bland de främsta nylatinarna i Sverige.
Sonen J. Fr. af Lundblad utgav hans »Poemata
et orationes», 1 (1821). Biogr. i Cecilia
Bååth-Holmberg, »Morfars bok», I (1910). G-r C-n.

Lundblad, Johan Fredrik af,
ämbetsman, historisk författare (1791—1854), son till
J. L. Blev 1811 fil. mag. i Lund, tjänstgjorde
i Justitierevisionsexpeditionen och blev 1818
svensk postagent i
Stralsund samt
konsul för Neu- och
Vor-pommern. Han bedrev
viktiga
statsfinansi-ella underhandlingar
i Hamburg och med
Preussen om det 1815
avträdda svenska
Pommern. L. verkade
även för bättre
postgång och persontrafik
mellan Tyskland och
Ystad, vilket
resulterade i en ångbåtslinje

från 1824. L. fick 1820 titel av förste
expe-ditionssekr., adlades 1821 med namnet a f L.,
blev 1823 svensk och norsk generalkonsul och
1827 postkommissarie i Greifswald. Han
användes fortfarande för statsfinansuppdrag
men inlät sig därvid i personliga
spekulatio

ner, kom på balans, rymde 1833 och
avskedades. L., som 1834—35 i hemlighet vistades i
Hälsingborg, bodde sedan mest i Paris. Han
skrev bl. a. det biogr. arbetet »Svensk
Plu-tark» (3 bd, 1823—31), arbeten om Karl X
Gustav (2 bd, 1825—29) och Karl XII (2 bd,
1835—39). Hans ätt fortlever i Tyskland.
Biogr. av Cecilia Bååth-Holmberg i »Morfars
bok», II (1910). (B. H-d.)

Lundbladska priset, se Svenska a k a
d e m i e n.

Lundbohm, Johan OlofHjalmar,
geolog, industrimän (1855—1926). Genomgick
Chalmersska institutet i Göteborg 1874—77,
blev 1879 extra och 1889 ord. geolog vid
Sveriges geol. undersökning samt tog avsked
1902. L. anställdes 1898 som ingenjör i
Luos-savaara-Kiirunavaara a.-b:s tjänst och var
1900—20 disponent i Kiruna. Han var 1909
—20 jämväl teknisk dir. i Trafik-a.-b.
Grängesberg—Oxelösund, som 1903 övertog de
lappländska malmfälten. Som ung geolog gjorde
L. en betydande insats för att bringa den
svenska naturstenen till större användning
som material inom byggnadskonst och
skulptur. Sedan han i slutet av 1880-talet
blivit knuten till de officiella
undersökningarna över apatit- och
järnmalmstill-gångarna i Lappland, kom han snart att
intaga en förgrundsställning som en av
dessas främsta kännare. Sitt förnämsta livsverk
utförde L. i Kiruna, där han ej blott
tekniskt mönstergillt genomförde anläggningar
för en järnmalmsbrytning av för Sverige
dittills okänd storhetsordning utan även med
social mästarhand från början organiserade
ett gruvsamhälle, där de nya inbyggarna
kunde finna trevnad och samhörighet trots
långt hårdare klimat och arbetsförhållanden
än annorstädes i Sverige. L. intresserade sig
i hög grad för kulturella problem, som stodo
i samband med den av malmbrytningen
föranledda kolonisationen i Lappland, ivrade för
ungdomens uppfostran till dugande yrkesmän
och ägnade ett varmhjärtat arbete åt
lappfolkets skydd mot mindre gynnsamma
verkningar av de förändrade förhållandena i
Norrbotten. G. H-r.

Lundborg, Einar, kapten (f. 1896 5/«). L.,
som 1916 fick officersfullmakt vid Trängen,
deltog i finländska och estniska
befrielsekrigen 1918, 1919 och 1920, utbildades till flygare
1922 och blev kapten vid flygvapnet 1928.
L., som deltog i den av svenska staten
utsända hjälpexpeditionen till den förolyckade
Italiaexpeditionen 1928, lyckades 23 juni med
sin Fokk ermaskin landa på ett isflak vid
general Nobiles läger och hämta denne. Vid
nästa undsättningsförsök — ett par timmar
senare — förolyckades maskinen. Först 6
juli kunde L. hämtas tillbaka av löjtnant B.
Schyberg. L. har skildrat sitt äventyr i »När
Nobile räddades» etc. (1928). Å. S-n.

Lundborg, Hans Jakob, präst (1825—
67), prästvigdes 1853, besökte 1855 Skottland
och Irland och verkade som vice pastor i
Västerås stift. L. tog initiativet till
Evangeliska fosterlandsstiftelsen (se d. o.).

Lundborg, Herman, rasbiolog (f. 1868
7/4), med. dr i Lund 1902, docent i Uppsala i
psykiatri och neurologi 1903, i rasbiologi och
med. ärftlighetsforskning 1915, prof, och chef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 23:08:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdm/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free