Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundin, Claes Johan - Lundin, Hulda Sofia - Lundin, Karl Axel Robert - Lunding, Niels Christian - Lundius, Carolus - Lundkovall - Lund—Kävlinge järnväg - Lundmark, Anders - Lundmark, Johan Efraim - Lundmark, Knut Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
Lundin, H. S.—Lundmark
332
lade en stor del av materialet), »Nya
Stockholm» (1887—90), »Tidsbilder ur
Stockholms-lifvet» (1895) och »En gammal stockholmares
minnen» (2 bd, 1904—05). L. var som kritiker
välvillig och godmodig, som kåsör en smula
omständlig. Hans minnesböcker från
Stockholm ha kulturhistoriskt värde. (V. S-g.)
Lundin, Hulda Sofia, banbrytare på
skolslöjdens område (1847—1921). Blev
folkskollärarinna 1865, var slöjdinspektris för
Stockholms folkskolor 1885—1905 och
utarbetade efter studieresor i utlandet en vid
Stockholms folkskolor ännu rådande metod
för skolundervisning i måttagning,
mönstertillverkning samt linne- och klädsömnad. I
särskilda kurser vid ett slöjdseminarium, som
hon förestod 1882—1905 och som 1913
sam-manslogs med Handarbetets vänners kurs för
handarbetslärarinnor, utbildade hon
lärarinnor. Hon skrev bl. a. »Klädsömnad» (1888;
5 :e uppl. 1910) och »Handledning i metodisk
undervisning i kvinnlig slöjd» (1892).
Lundin, Karl Axel Robert,
svenskamerikansk optiker (1851—1915), blev efter
utbildning i Sverige anställd hos Alvan Clark
& sons i Massachusetts, U. S. A., där han
1895 blev teknisk ledare för tillverkningen av
optiska instrument. L. deltog i slipningen och
monteringen av ett flertal av de stora
astronomiska teleskop, som nu äro i bruk. K. Lmk.
Lunding, N i e 1 s Christian, dansk
officer (1795—1871). Blev major 1844,
generalmajor 1856 och avgick 1867 med titeln
generallöjtnant. L. var kommendant i Fredericia
fästning både 1849 och 1864 och gjorde sig
förtjänt om dess försvar. Sistnämnda år
uppgavs dock fästningen på regeringens order
utan strid. P. E-t.
Lu’ndius, C a r o 1 u s, universitetslärare,
rättslärd (1638—1715). Blev 1666 efter
studier i Uppsala och flerårig utlandsvistelse
adjunkt i jur. fakulteten vid Uppsala univ.,
där han 1674 utnämndes till e. o. prof, i
romersk rätt och 1678 till prof, i svensk
lag-farenhet. En lärd och på sitt sätt skarpsinnig
man, åtnjöt L. stort anseende hos samtiden
och utövade ej ringa inflytande under sin
långvariga verksamhet, bl. a. som högt skattad
handledare av den adliga ungdomens studier.
Han gjorde sig bemärkt som ivrig
vapen-dragare för det kungliga enväldet, vari han
såg en institution med gudomligt ursprung.
Hans skrifter i disputationsform behandlade
i huvudsak ämnen ur den romerska rätten;
hans kollegier i inhemsk rätt finnas i ett
stort antal handskrivna exemplar i
offentliga samlingar. L. representerar inom
rättsvetenskapen den rudbeckianska skolan, vars
patriotiska nitälskan präglar hans
laghistoriska arbeten i lika hög grad som den för
samma riktning utmärkande kritiska
onöj-aktigheten. Hans medverkan vid utgivandet
av några fornsvenska lagar röjer på det
tydligaste hans tendentiösa metod, och den 1687
utgivna undersökning, vari han sökte göra
den mytiske Zamolxis till göternas förste
lagstiftare, står falsariet nära. L.
samarbetade under en följd av år med den av
eftervärlden som urkundsförfalskare kände
prosten N. Rabenius och offentliggjorde 1703 den
av denne tillverkade, påven Agapetus II
tillskrivna bulla, som avsåg att hävda det
sven
ska kungadömets urgamla höghet. Dock är
det ovisst om L. varit medveten om denna
förfalskning och möjligen även andra.
Er-kännansvärt var hans deltagande i
förarbetena till 1734 års lag. Under sina sista år
granskade han de då färdiga balkarna och
uppsatte över dem utförliga anmärkningar,
vilka genom sitt värde tillvunno sig varmt
bifall från lagkommissionens sida. Jfr C.
An-nerstedt, »Uppsala universitets historia», II
(1908), och N. Ahnlund, »Nils Rabenius»
(1927). N. A.
Lundkovall, bot., se Kovall.
Lund—Kävlinge järnväg, se Landskrona
—Lund—Trälleborgs järnvägar.
Lundmark, Anders, tavelrestauratör (1774
—1834), utbildade sig hos E. Hallblad, blev
1813 »hovmålare och restauratör av K. M:ts
tavlor» och erkändes allmänt som mycket
skicklig i sitt fack. — Hans dotter
Johanna Vilhelmina L. (1815—1911) var
alltifrån barndomen faderns elev och
medhjälpare samt övertog vid dennes död hans
klientel. Utom otaliga renovationer av enskildas
tavlor återställde hon en mängd dylika för
Nationalmuseum och Gripsholm. -rn.*
Lundmark, Johan Efraim,
konsthistoriker (f. 1885 18/«), fil. kand, i Uppsala 1914,
fil. lic. i Stockholm 1915. Är medarb. i
»Sveriges kyrkor» (sedan 1913), har tjänstgjort
som amanuens vid olika museer, nyordnat
Östergötlands museum och Linköpings stads
museum för skön konst (1922—23);
konstnärlig rådgivare i industrien 1917—21, ordf,
i Stockholms stads yrkesskolors
guldsmeds-nämnd 1920—29; konstanmälare i olika
tidningar (i Nya Dagligt Allehanda sedan 1927).
L., som redigerar den konsthistoriska avd. i
Nordisk Familjeboks 3:e uppl. (sedan 1927),
har bl. a. skrivit »Sergel och den svenska
medaljkonsten» (1921), »Kyrklig konst efter
reformationen i Gotlands fornsal» (1925),
»Bilefeld, Strelow och de gotländska
kyrkornas kronologi» (1925). monogr. »Hedvig
Eleonora kyrka» (1920), »Tingstäde kyrka» (1925)
samt om kyrkor i Bro ting (1929), Endre ting
(1930) och Dede ting (1930) samt »Sankt
Jakobs kyrka. II. Konsthistoria» (1930).
Lundmark, Knut Emil, astronom (f. 1889
14/b), fil. dr och docent i astronomi i Uppsala
1920, forskarstipendiat 1927, prof, i astronomi
vid Lunds univ. 1929. L. har i en omfattande
vetenskaplig
produktion mycket verksamt
bidragit till lösningen
av centrala problem
inom
stellarastrono-mien och nebulösa
forskningen. Han har
särskilt studerat det
statistiska
sambandet mellan stjärnors
spektra el. färg och
deras absoluta
ljusstyrka och massa,
vidare bl. a. de s. k.
nya stjärnorna. Sin
största insats har L. gjort i sina studier över
spiralnebulosornas och med dessa besläktade
objekts avstånd och dimensioner. L:s
nebu-losaforskningar ha småningom utvidgats till
synnerligen imponerande mått, bl. a. utmyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
