Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Lyall, E.—Lybeck
400
indisk ämbetsman (1835—1911). Inträdde
1855 i Ostindiska kompaniets tjänst och
tjänstgjorde på olika poster, bl. a. som
kommissarie i Berar (1862), sekr. i olika dep.,
viceguvernör i Nordvästprovinserna (1882—
87) och led. av indiska rådet i London (1888
—1903). L. hade sällsynt god kännedom om
Indiens förhållanden och tankeliv; klassiskt
är L:s arbete »Asiatic studies» (2 bd, 1899).
Litt.: M. Durand, »Life of A. G. L.» (1913).
Lyall [läPol], E d n a, pseud. för Ada
Ellen Bayly, engelsk romanförfattarinna
(d. 1903). Hon skrev en rad på sin tid
uppskattade romaner, av vilka en del översatts
till sv.: »Donovan» (1882; sv. övers. 1893),
»We two» (1884; sv. övers. 1898),
»Autobio-graphy of a slanderer» (1887; sv. övers. 1891),
»Knight errant» (1887; sv. övers. 1903).
Lyautey [liåtä’], Hubert, fransk
marskalk (f. 1854). Blev 1873 officer vid
kavalleriet, var 1894—96 stabschef hos Galliéni i
Indokina, följde denne 1897 till Madagaskar,
där han från 1900
självständigt
förvaltade öns s. del, blev
överste 1902, sändes
1903 som
brigadgeneral och
regeringskommissarie till
gränsområdet mellan Algeriet
och Marocko, vars
anslutning till
Frankrike han genomförde.
L. blev
divisionsgeneral 1907 och
återvände till hemlandet som
chef för 10 :e
armé
kåren i Hennes 1910. 1912 måste han, då
hela Marocko var i uppror, återvända till
Afrika som generalresident i det
nyupprät-tade protektoratet Marocko. Han ledde där
med framgång de infödda stammarnas
bekämpande samt de erövrade områdenas
förvaltning genom utveckling av
kommunikationsväsendet, tillvaratagande av de
ekonomiska tillgångarna o. s. v. L:s verksamhet
där avbröts dec. 1916—mars 1917, då han
var krigsminister, men fortsattes sedan till
1925. Han blev 1921 marskalk av Frankrike
och 1912 led. av Fr. akad. L. har författat
bl. a. »Lettres du Tonkin et de Madagascar
1894—99» (1920) och »Paroles d’action 1900
—26» (1927). Se B. G. Gaulis, »La France
au Maroc. L’æuvre du général L.» (1919), och
monogr. av A. Britsch (1921). M. B-dt.
Lübeck, Landesteil Lübeck, område
i ty. fristaten Oldenburg, mellan
Lybeckbuk-ten, fristaten Lybeck och preuss. prov.
Schles-wig-Holstein; 542 kvkm, 53,272 inv. (1925).
L. är kulligt och fruktbart med lövskog och
små sjöar. Huvudstad: Eutin.
Ett 948 i Oldenburg grundat tyskt
biskops-stift flyttades 1163 till staden Lybeck, ehuru
biskoparna fortfarande residerade i Eutin.
Stiftet L. blev 1180 riksomedelbart och
förvaltades efter 1535 av protestantiska
biskopar, som sedan 1586 valdes bland furstar av
holstein-gottorpska huset. En av dessa, Adolf
Fredrik, 1727—43, blev 1743 svensk
tronföljare och 1751 svensk konung. Vid
sekularisa-tionen 1803 tillföll L. Oldenburg och kallades
sedan till revolutionen 1918 furstendömet L.
Lybecks vapen.
I gyllene fält en svart;
dubbelörn, på bröstet
belagd med en i silver och
rött delad sköld.
Lybeck, Lübeck. 1. Fria och
hanse s t ad e n L. bildar en fristat i Tyska
riket och ligger i dess n. v. del; 297,71 kvkm,
127,540 inv. (1925), därav 95 % protestanter.
3 % rom. katoliker
och 0,5 % judar. L:s
huvuddel utbreder sig
mellan Östersjön,
ol-denburgska L.,
Mecklenburg och preuss.
reg.-omr. Schleswig;
L. består dessutom
av 9 enklaver (96
kvkm) i
oldenburg-ska L. och Herzogtum
Lauenburg. L. är ett
lågland, bildat av
is-tidsavlagringar. I n.
intränger Baltiska
höjdryggen (37 m ö. h.)
och bildar vid
Östersjön en brant kust,
Brodtner Ufer.
Huvudflod är Trave, som
emottar Wakenitz fr. h. och Schwartau från
vänster och som står i förbindelse med Elbe
genom Elbe—Travekanalen (se d. o.). Klimatet är
milt. Årsmedeltemp. i staden L. är 7,9° C,
me-deltemp. för jan. —0,5° och för juli 16,7°;
nederbörden är 620 mm årl. — Enl. författningen
av 4 april 1925 finnas 2 församlingar,
borger-skapet (Bürgerschaft), bestående av 80 på tre
år valda medl., och senaten, med 12 medl.,
som är högsta myndighet och bland sig utser
en ordf. (Bürgermeistcr) för två år åt gången.
L. har 1 röst i tyska riksrådet.
Landsfärgerna äro vitt och rött. Flaggan
återges på flaggkartan vid art. Flagga.
2. Staden L. ligger vid sammanflödet av
Trave och Wakenitz, 21 km från Östersjön;
120,279 inv. (1925; inräknat det 1913
inkorporerade Travemünde). Den gamla, inre
staden ligger på en 2 km lång och 1 km bred
landtunga, som sakta sluttar mot ö. och v.,
mellan Trave och Wakenitz. Huvudgatorna,
Breite Strasse—Mühlenstrasse och
König-strasse, löpa parallellt i n.—s. på landtungans
högsta krön och skäras vinkelrätt av
talrika tvärgator. Tre öppna platser ligga på
själva höjdryggen, Klingenberg, Marktplatz
och Geibelplatz. Staden indelas i Burg
längst i n., den äldsta stadsdelen, som
behärskade floden och hamnen, Domhügel,
prästernas hemvist, längst i s., och mellan
dessa Handelsstadt, köpmännens del, den
senast bebyggda, kring rådhuset och
Marien-kirche. Här kvarstå ännu stolta gamla
köp-manshus. De gamla befästningarna
(raserade 1803) äro delvis parker, delvis ha de
fått vika för järnväg och hamn. Av
förstäderna är S:t Lorenz i v. hantverkets hemvist,
S:t Gertrud i n. ö. och S:t Jürgen i s.
övervägande ^ostadskvarter.
Från centralstationen (färdig 1908), i S:t
Lorenz, leder Puppenbrücke till inre staden.
Vid bron reser sig det mäktiga Holstentor,
ett numera fristående porttorn från 1477
(restaurerat 1871). Vid sidan om detta ligga
längs Trave sex saltmagasin (Salzspeicher)
från 1500- och 1600-talet. Holstenstrasse för
vidare till torget (Märkt) med posthuset
(byggt 1883), som upptar hela v. sidan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
