Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lår - Låring - Låringsbåtar - Lårstaviken - Lås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
Låring—Lås
468
håla (ledpanna) på utsidan av höftbenet och
ledar däri (se Höft). Lårbenet omges av
väldiga muskler, som ge låret dess koniska
form och med hjälp av musklerna på höften
utföra de rörelser, vilka höftled och knäled
äro mäktiga. Muskelmassan omges av en
stark, flerstädes vid ben fäst fascia. I mitten
av ljumsken utkomma l:s främre stora nerver
och kärl; dess bakre kärl och nerver utgå ur
bäckenet under de tjocka
sätes-(höft-)musk-lerna. Nerven (nervus ischiadncus) stryker ned
tätt bakom höftknölen. Se planscher till art.
Människan. G. v. D.*
Låring, utsidan av ett fartygs aktre del.
Ett föremål, som befinner sig i 45° riktning
räknat akterifrån från ett fartyg, säges vara
på fartygets 1. (styrbords, babords, lovarts
el. lä låring) eller 1 å r in g s vis om styrbord
o. s. v. (ö-g.)
Låringsbåtar, skeppsbåtar (ofta livbåtar),
placerade i dävertar el. skrån ovanför
fartygets låringar. ö-g.
Lårstaviken av Mälaren, se karta vid art.
H a g u n d a.
Lås. 1. I allm. en spärranordning, avsedd
att åstadkomma en stadig men lösbar
förbindelse mellan en rörlig och en fast del eller
två rörliga delar. Vanliga 1. för dörrar och
lådor etc. kunna indelas i klinklås,
regel 1 å s och tillhållningslås. Vid de
båda förstnämnda slagen, till vilka bl. a. höra
s. k. springlås (s napplås) och r u
11-lås (på skåpdörrar o. dyl), sker låsningen
el. rättare tillhållningen av den rörliga delen
(dörren etc.) genom en vrid- el. skjutbar
klinka el. en skjutbar regel. I egentlig
mening låsbara (med nyckel etc.) äro endast
till-hållningslåsen, vilka äro försedda med
anordningar (tillhållare), som ha till uppgift
att i sin tur låsa låsregeln. De viktigaste
låsdelarna äro låshuset, regeln, tillhållningen
och (i vissa lås) säkerhetsanordningarna. R
e-g e 1 n är skjutbart anordnad i låshuset och
skjutes vid låsning in i ett s. k. s 1 u t b 1 e c k
i den fasta delen (dörrposten etc.). Många
dörrlås ha därjämte en 1 å s k o 1 v, liknande
regeln men vanl. avsneddad, så att den kan
skjutas in i låshuset endast genom att dörren
slås igen. Låskolven, som är avsedd endast
för en mera tillfällig stängning, dragés vanl.
tillbaka ur slutblecket med tillhjälp av ett
t r y c k e, under det att den framföres av
trycket från en fjäder. Dörrtryckets rörelse
överföres till låskolven genom en
vinkelhäv-arm, s. k. nöt. Tillhållarna kunna
vara av en mängd olika slag.
Säkerhetsanordningarna utgöras vid enklare 1.
av s. k. inrikten (besättningar,
villor), som lägga hinder för nyckelns
kringvridning, såvida nyckelaxet (d. v. s.
den vingliknande del, som vid nyckelns
kringvridning påverkar låsdelarna) icke förses med
motsvarande urtagningar. I modernare 1.
utgöras säkerhetsanordningarna av den
kombination tillhållarna måste bilda, för att
regelns förskjutning skall möjliggöras. — Man
skiljer på kammar lås eller
påläggs-1 å s, som fästas utanpå dörrens ramstycke,
infällda L, vilka infällas i dörrens ena
sida, så att 1. ligger plant med denna, i
n-stickslås, som äro så smala (tunna), att
de kunna infällas i dörrens (resp, lådans etc.)
Bild 1. Franskt lås.
kant, varvid endast l:s framkant, den s. k.
låsstolpen, blir synlig, samt h ä n g 1 å s,
vid vilka låsningen sker med hjälp av hasp
och märla. — Det mest typiska av
tillhåll-ningslåsen är det
franska 1. (bild 1).
Låsregeln är här på
överkanten försedd med tre
urtagningar och den
överliggande
tillhållaren med ett hakformigt
utsprång, som medelst
en fjäder hålles
nedtryckt mot regeln. Då
nyckeln vrides, träffar
yttre ändan av axet
först en bygel
(tillhål-larbygeln), som
lyf
ter upp tillhållaren och frigör regeln. Vid
nyckelns fortsatta vridning ingriper axet i
ett hak på regelns undersida och förskjuter
regeln, varefter tillhållaren åter faller ned
och låser denna. Dessa lås kunna låsas med
dubbla slag, emedan regeln är försedd med
tre urtagningar för tillhållaren och två hak
för nyckelaxet. I s. k. t y s k a 1.
(garderobslås), som ej kunna låsas med dubbla slag,
föres regeln av en fjäder in i slutblecket och
hålles tillbaka (vid dörrens öppnande)
antingen endast med tillhjälp av nyckeln eller
av en tillhållare. Dessa enkla låstyper äro
utan inrikten.
Icke ens mycket komplicerade inrikten eller
»villor» och däremot svarande inskärningar
i ett el. flera nyckelax, kunna lämna full
trygghet, emedan sådana L, vanl. kunna
öppnas med dyrk eller en gemensam nyckel (h
u-vudnyckel), vars ax är så utfört, att det
på ena eller andra sättet passerar inriktena
utan att passa i dem alla. Av denna orsak
har man i fråga om 1., som måste vara i
möjligaste mån dyrkfria, mer och mer övergått
till att använda ett flertal tillhållare, som
först måste ges ett visst läge i förhållande
till varandra, innan låsregeln kan
undandragas. Sådana s. k. säkerhetslås äro bl. a.
bramahlåset, chubblåset och yalelåset, vilka
alla tre uppkallats efter sina resp,
uppfinnare. Bramahlåset, uppfunnet 1784 av
engelsmannen Joseph Bramah, är numera
sällsynt och kan här förbigås. Chubblåset
konstruerades 1818 av engelsmannen
Jere-miah Chubb och är urtypen för de på
ytterdörrar i bostadsvåningar o. s. v. mycket
vanliga s. k. patentlåsen. Det kan sägas (
utgöra en förbättring av det franska 1. För
att regeln här skall bli fri, måste ett flertal
(t. ex. sex) platt intill varandra och intill
regeln anbragta tillhållarskivor lyftas olika
högt, varvid ett i regeln fastnitat stift får fri
passage mellan två öppningar, fönster, i
tillhållarna (se bild 2 och 3). Först när
Bild 2. Chubblås.
Bild 3. Regeln och en
tillhållare i ett
chubblås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
