Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lås - Lås (zoologi) - Låsgräs - Låstad - Låstbom, August Theodor - Låt - Lä - Läby - Läckage - Läckö (Leckö)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Lås—Läckö
472
regelns uppgift. Som en föregångare till
chubb- och protektorlåsen kan på sätt och
vis det av Christoffer Polhem uppfunna och
efter honom uppkallade polhemslåset
(bild 6) betraktas. I
låshuset i detta finnes ett antal
plåtskivor, varannan vridbar
och varannan fast, i mitten
försedda med ett
rektangulärt hål för nyckeln samt vid
omkretsen med två
diametralt motsatta hak, så
anordnade, att två rännor
bildas för låsbygelns skänklar,
då 1. är öppnat. Vid
nyckelns vridning för låsning
inställas de lösa skivorna
så, att låsbygeln ej kan utdragas. Även här
kunna olika kombinationer erhållas genom
förändringar av haken och plåtarna.
2. Bandjärnslås, en enkel
rektangulär plåtbricka, försedd med ett likaformat
hål, med vars tillhjälp ändarna på bandjärn
kring balar (vid emballering av sådana)
förbindas med varandra.
3. G e v ä r s- el. b ö s s 1 å s, den del av
avfyringsinrättningen på ett skjutvapen, som
innefattar slagfjädern, hanen och delar för
hanens kvarhållande i halv- el. helspänn. På
en del moderna vapen är denna gamla låsform
alldeles övergiven, men namnen lås och
låsmekanism bibehållas stundom.
4. L i n 1 å s, anordning för koppling av
ändarna på transmissionslinor.
5. Om remlås se Rem.
6. Vattenlås, anordning vid kloaker
oeh avloppsledningar, bestående av en
S-for-mig rörkrök eller på liknande sätt utformad
rördel, vars konstruktion är sådan, att en
viss vattenmängd alltid blir kvarstående i
delen och hindrar gaser från att uppstiga i
rörledningen. På vissa ugnar utgöres
vattenlåset av en vattenbehållare, i vilken ugnen
placeras för att göras gastät nedtill.
7. S andlå s ha på ugnar o. dyl. ungefär
samma ändamål som vattenlås, ehuru vattnet
här ersatts med sand. O. B-n.
Lås, zool., se Musslor.
Låsgräs, bot., se Ophioglossaceae.
Låstad, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad, på slättbygden närmast n. om Bil-
Läckö slott.
lingen; 15,90 kvkm, 385 inv. (1930). Begränsas
i v. av Tidans biå Kräftån. Genom L. går
rullstensåsen »Göttingsåsar». 1,061 har åker,
228 har skogsmark. Egendom: Katrineberg.
Ingår i Odensåkers, Tidavads, L:s och
Binne-bergs pastorat i Skara stift, Mariestads kontr.
Låstbom, August T h e o d o r,
personhistoriker (1815—45), boktryckare i Uppsala,
utgav bl. a. »Svea och Götha höfdinga-minne»
(2 bd, 1842—43, suppl. till Stiernmans verk)
samt (jämte J. E. Fant) »Upsala ärkestifts
herdaminne» (1842—45). Jfr V. Ljungfors,
»Svenska släkter», h. 2 (1912).
Låt, i svensk och finländsk folkmusik
beteckning för en melodi, oftast instrumental.
De äldsta 1. torde ha varit »vall-låtar», som
sjungits (»lålats») el. spelats på bock- el.
kohorn, låtpipa m. m., ofta med uppgift att
kalla el. locka (»locklåt») kreaturen. L.
övergick sedan till att beteckna dansmelodier
(»danslåt») och smärre underhållningsmusik
vid festliga tillfällen (vid bröllop: »steklåt»,
»brudlåt», »skänklåt» m. m.); marscher
kallades också »gånglåtar». Även berömda
melodier från viss nejd fingo namn efter platsen
(»Leksandslåt»); melodier, spelade för
berömda män, kunde få namn efter personen
(»Karl-Johans låt»). Den av Svenska
folkmusikkommissionen utgivna samlingen svensk
folkmusik (se Andersson, Nils) kallas
»Svenska låtar». Äldre 1. ha utgivits av bl. a.
R. Dybeck. — Litt.: T. Norlind, »Svensk
folkmusik och folkdans» (1930). T. N.
Lä, den sida, varåt vinden går. — I 1 ä
om ett föremål betyder, att detta skyddar
mot vindens inblåsande.
Läby, landskommun i Uppsala län,
Uller-åkers härad, kring Hågaån, s. v. om Uppsala;
13,75 kvkm, 218 inv. (1930). Närmast ån
odlad bygd, omgiven av småbergig
skogsmark. 519 har åker, 668 har skogsmark.
Ingår i Vänge och Läby församl. 1928/
återuppbyggdes L. ödekyrka (ej
församlingskyrka). — Vid Lä by vad, förr ett
»sten-vad» över den lilla Hågaån, blev Gustav Vasa
i juni 1521, på flykt från Uppsala undan
ärkebiskop Gustav Trolles trupper,
upphunnen av dennes ryttare och kullriden mitt i
vadet men lyckades rädda sig från
förföljarna. Ett monument uppsattes här 1835.
G.R-11; G. C-n.
Läckage [-a’/] (fr. coulage), förlust av
flytande varor under transport el. upplagring,
uppkommen genom läckor i emballaget.
Läckö (Leckö), kungsgård och slott på
Kållandsös n. ö. del, Otterstads socken,
Skaraborgs län. Slottet reser sig på en i Vänern
utskjutande klippa, skild från land genom en
i berget sprängd grav. Efter att mer än ett
par årh. ha fått förfalla är det nyligen
pietetsfullt restaurerat och konserverat. L.
vittnar om konsten och smaken vid M. G. De la
Gardies (se d. o.) hov. Som dess siste
byggherre lämnade han efter sig en vidlyftig
anläggning på tre borggårdar, fyra torn o. s. v.
Gården L æ k k i a byggdes och befästes
omkr. 1289 av Skarabiskopen Brynolf
Algotsson (d. 1317), nedbrändes under den senare
unionstidens strider samt återuppfördes större
och fastare under biskop Brynolf
Gerlaks-sons tid (biskop 1478—1505). Av den
medeltida anläggningen ingå delar i det nuv.
Bild 6.
Polhemslås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
