Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Läderhuden—Lägerhyddor
476
tyngning. Dylikt 1. får ej förtyngas med
ämnen, som icke äro erforderliga för
garv-ning eller vidare beredning, ej heller få
garvämnen tillföras sådant 1. i avsikt att
åstadkomma förtyngning. Barium-, magnesium-,
bly- och tennsalter samt andra mineraliska
salter, ävensom glykos, dextrin, melass och
liknande organiska ämnen få endast i ringa
mängd användas till blekning och appretering
av dylikt 1. — Om konstgjort 1., konstläder
och konstläderpapp se Läderpapp och
Skodon. G. H-r.
Läderhuden, se H u d.
Läderkanon, se Kanon, sp. 260.
Läderkarp, zool., se Karpsläktet.
Läderlappar, zool., se Fladdermöss.
Lädermosaik, inläggning i mönster av olika
färgade skinn- el. läderbitar, en gammal, från
Orienten härstammande teknik att pryda
bokband o. dyl. (se bild 14 och 19 till art. B
okbin deri).
Läderpapp. 1. (I handeln vanl. kallad
brunpapp, leatherboard.) Starkt pressad papp av
lumphalvtyg, sulfatcellulosa eller oftast
mekanisk (slipad) trämassa, som erhållit brun
färg genom behandling med ånga under tryck.
— 2. Konstgjort läder i pappliknande plattor,
består av genom limning och hoppressning
sammanfogade bitar av läderavfall. — 3.
Konstläder el. konstläderpapp
(fibre boa/rd) framställes genom att man hårt
sammanpressar en massa av animaliska (ull),
vegetabiliska (cellulosa, hampa, jute, lin) el.
mineraliska (asbest) fibrer jämte ett
bindemedel (t. ex. kautschuk, lim, hartstvål, kokt
linolja). Massan färgas brun, svart eller i
andra färger och kan genom pressning med
mönstrade valsar eller på annat sätt förses
med en läderliknande, oftast vattenfast yta
(konstgjord narv). Jfr Skodon. — 4.
Kemiskt beredd fiberpapp (se Vu 1 k an f
i-b e r). G. H-r.
Läderplastik, utsmyckning av läderarbeten,
ss. bokpärmar, portföljer och väskor, genom
drivning och punsning av ornament,
blommönster etc. i relief. Gyllenläder är ett slags
1. (se Tapet).
Lädersurrogat, se Läderpapp,
Pega-moid, Vaxduk och Vulkanfiber.
Läffler, F r i t s (eg. Leopold Fredrik
Alexander Leffler), språkforskare
(1847—1921); jfr Leffler, svensk släkt.
L. blev 1872 fil. dr och docent i nordiska
språk vid Uppsala
univ. och 1881 prof, i
svenska språket där
men var från hösten
1883 och tills han
1904 erhöll avsked
oavbrutet tjänstledig
till följd av sjukdom.
L:s första verk, »Om
konsonantljuden i de
svenska
allmogemålen», I (1872), »Några
ljudfysiologiska
undersökningar rörande
konsonantljuden», I
(1874), »Bidrag till läran om i-omljudet»
(1875—76), »Om v-omljudet af I, i och ei i de
nordiska språken», I (1877), »Hedniska
eds-formulär i äldre Vestgötalagen» (i Antiqva-
risk Tidskrift, 5, 1878) m. fl., voro
betydelsefulla fonetiska, ljudhistoriska och
kulturhistoriska undersökningar, i flera fall
banbrytande. Av hans många viktiga bidrag till
runforskningen må nämnas »Bidrag till
tolkningen av Rökstensinskriften» (i »Nordiska
studier tillegnade Adolf Noreen», 1904) och
inom andra områden »Om de östskandinaviska
folknamnen hos Jordanes» (Svenska
Landsmålen, bd 13: 9, 1894) och »Det evigt grönskande
trädet vid Uppsala hednatämpel» (Svenska
Landsmålen 1911, med tillägg 1912). En lärd
av stora mått, frambragte L. trots svår ohälsa
en mängd uppslagsrika ehuru mest smärre
verk på olika historiska och filologiska
områden (bl. a. genealogi, heraldik,
medeltidslatin, rättstavning). Lll.*
Läge, mus. 1. Inom harmoniläran kallas
ett ackords 1. med avseende på överstämmans
intervallförhållande (högsta tonen) till
bastonen oktavläge, tersläge,
kvintläge m. m. el.#f örsta, andra, tredje
1. Ligga intervallerna nära varandra, talar
man om trångt 1. (motsatsen: spritt 1.).
— 2. Vid spel på stränginstrument talar
man om första 1., då pekfingret kan gripa
strängens lägsta ton näst grundtonen, a
n-d r a 1., resp, näst lägsta etc. T. N.
Lägenhet. 1. Ägoområde på land el. i
vatten (torp, utjordar, skogstrakter, kvarn- och
sågplatser, fisken m. m.), som icke ingått i
hemmans skattläggning (se Hemman) utan
betraktas som från äldre tider för sig
bestående fastighet. — 2. Tillhörighet till
hemman, ss. torp och kvarn. — 3. Område,
som från fastighet upplåtits under
nyttjande-el. äganderätt (se Jord avsöndring).
Läger, krigsv., plats el. terrängområde, som
nyttjas för förläggning av trupper, vilka ej
äro förlagda i kaserner eller inkvarterade i
invånarnas byggnader. Romarna anlade
alltid sina 1. med hänsyh till möjligheten till
försvar vid överfall (se Ca stra). För längre
tids förläggning vid viktigare punkter
anordnades befäst läger (se d. o.). Sedan
härarnas styrka under senare tider så
väsentligt ökats, att särskilda fordon för stora tält
ej kunna medföras, sker förläggningen under
det rörliga fältkriget i kvarter el. i
läger-liknande bivacker (se B i v a c k). Men även
i nutidens krig förekomma 1. bakom fronten
i ställningskriget; dessa ordnades under
världskriget med hänsyn till faran från
luften oregelbundet och skyddade av skog.
Dessutom förekomma fångläger och
koncentrationsläger (se Fångläger). För arméns
behov i fredstid anordnas större
övningsläger med förläggning i baracker el. tält
dels för enskilda reg:ten, dels för en större
sammandragen truppstyrka; typiska voro
de gamla indelta svenska reg:tenas
lägerplatser (»mötesplatser»). Jfr även
Scoutrörelsen. M. B-dt.
Lägerarbeten, alla anordningar för att
under tillfällig förläggning tillgodose truppens
och hästarnas behov av skydd mot oblid
väderlek, underlätta proviantens tillredande och
bereda vattentillgång samt
snygghetsan-stalter. L. af P.
Lägerfästning, förr namn på den moderna,
av fortgördel omgivna fästningen.
Lägerhyddor, bostäder för trupp i fält, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
