Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lägerhyddor - Lägern, Västra och Östra - Lägersmål - Lägervall - Lägg - Lägga bi - Lägga om bord - Lägra - Läkare - Läkarintyg, Friskbetyg, Sjukbetyg - Läkarsällskap - Läkt - Läktare - Läm - Läma - Lämmelsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lägern—Läuimelsläktet
477
under längre tid skall bivackera; uppföras av
förhandenvarande materialier. Under kallare
årstider uppföras j o rd hy d d o r, som
nedskäras 1,5 m i marken; taken täckas med
jord eller snö. L. ha även brukats på
lägerplatser i st. f. tältförläggning. L. af P.
Lägern, Västra och östra, sjöar vid
gränsen mellan Östergötland och Småland (se
kartor vid d. o.); resp. 12 och 15 kvkm samt
207 och 197 m ö. h. Avrinna över Sömmen
och Svartån till Roxen.
Lägersmål, i vidsträckt mening olovligt
köttsligt umgänge mellan man och kvinna,
i inskränkt bemärkelse sådant olovligt
umgänge, som ej utgör blodskam, hor el.
våldtäkt (se dessa ord). I nutida lagar
bestraffas dylika gärningar endast i vissa
kvalificerade fall, ss. då gärningen förövats
med kvinna under 15 år (i nyare lagar ofta
högre åldersgräns), då den innefattar
missbruk av vårdnadsphkt, då någon berett sig
tillfälle till 1. genom hot (utan att våldtäkt
kan anses föreligga) el. svikligt förfarande.
I svensk lag är straffskyddet i alla dessa
hänseenden relativt outvecklat. N. S-g.*
Lägervall (av Ity. legervall), i de bildliga
uttrycken: råka, ligga i 1. = förfall, lä land;
fartyg, som har strand i lä om sig och vid
hård vind riskerar att driva ned mot denna,
säges befinna sig i lägervall.
Lägg. 1. (Anat.) Dets. som underben. —•
2. (Sjöv.) Se Ankare. — 3. Inhäftad
samling av tidningar i nummerföljd (t. ex. för
ett kvartal); även visst anta]
tidningsexem-plar, levererade och uppräknade av
tryckpressen. — 4. Se Handskrift.
Lägga bi, sjöv., se B i.
Lägga om bord, se Ombordläggning.
Lägra, jur., ha köttslig beblandelse med en
kvinna. Se Lägersmål.
Läkare. Behörig att i Sverige utöva
läkekonsten och från apotek förskriva jämväl
häftigt verkande el. giftiga läkemedel är den,
som inom riket avlagt med. lic.-examen,
ävensom den, som, utan att ha avlagt sådan
examen, av K. m:t erhållit särskild tillåtelse att
inom riket utöva läkekonsten el. blivit av
K. m:t utnämnd till läkartjänst el. av
Medicinalstyrelsen förordnats att tjänstgöra som
vikarie el. extra läkare el. av vederbörande
myndighet förordnats till underläkare el.
amanuens vid någon av de medicinska läroverkens
kliniker el. polikliniker el. ock i egenskap
av läkarstipendiat el. värnpliktig läkare
beordrats till tjänstgöring vid den militära
sjukvården. Dock gäller för sådan vikarie,
extra läkare, underläkare, amanuens,
fältlä-karstipendiat el. värnpliktig läkare denna
behörighet endast för den tid, för vilken han
blivit till tjänstgöring förordnad el. beordrad.
Jfr Legitimation. — »Sveriges
läkarehistoria» är utg. av J. F. Sacklén (2 bd, 1822
—24, suppl. 1835 o. 1853), A. H. Wistrand,
A. J. Bruzelius o. C. Edling (2 bd, 1872—76),
A. J. Bruzelius (4 bd, 1886—1901; reg. av
H. Rosman 1902) o. C. A. Widstrand (hittills
1 bd, 1930). A. W-dt.
Läkarintyg, Friskbetyg,
Sjukbetyg, ett utlåtande om förhållanden, som
betygsgivaren själv iakttagit, samt slutsatser
därav, skall grunda sig på föregången
undersökning samt, med angivande av dess
ända
478
mål, vara så bestämt och tydligt avfattat, att
läkarens åsikt med visshet kan av 1.
inhämtas; det bör ock innehålla uppgift om tid och
ställe för undersökningen. För att kunna
åberopas inför offentlig myndighet skall 1.
vara bestyrkt med orden: »vilket
härmed på heder och samvete intygas».
Beedigandet av 1. avskaffades 1887. R. W.*
Läkarsällskap, förening med huvudsaklig
uppgift att i vetenskapligt hänseende främja
läkekonsten. Sveriges första L, S o c i e t
e-ten, stiftades 1792 i Stockholm; levde blott
l1^ år. Sveriges äldsta och största
vetenskapliga 1. är Svenska
läkaresällskapet (se d. o.). Även må nämnas Uppsala
läkarförening, Göteborgs 1. och Lunds 1. Några
1., huvudsaki. med ändamål att tillvarataga
läkarkårens sociala intressen, äro numera
lokalföreningar i Sveriges
läkarförbund (se d. o.). A. W-dt.
Läkt, skogsv., se Trä.
Läktare (mera sällan Liktare), sjöv., pråm
för godstransport. Jfr Pråmfartyg.
Läm, jaktv., se G i 11 e r.
Läma, släktnamn, som använts om
medeltidsätter, vilka i vapnet fört två snedbjälkar
(balkar el. ginbalkar). Riddaren Håkan
Jonsson L. nämnes (t. ex. 1311 och 1318)
som marsk. — Namnet L. har bl. a. använts
om men aldrig av en ätt, som härstammade
från Birger jarls oäkta son Greger och som
utdog omkr. 1475; se K. H. Karlsson,
»Folk-ungaätten», i Sv. Autografsällskapets Tidskr.,
I, n:r 11, 1888.
Lämmelsläktet, Le’mmus, tillhör gnagarna.
Kroppen är kort och tjock, benen korta med
breda, under håriga fötter, öron och svans
korta och dolda i den yviga pälsen och
ögonen små. Mest känd är fjällämmel n,
L. lemmus, gul med svarta fläckar på
ryggsidan; den blir intill 15 cm lång, med 2 cm
lång svans. Arten finnes blott i n.
Skandinaviens fjälltrakter, Kolahalvön och n. Finland
och anses som en lokalras, differentierad ur
sibiriska 1 ä m m e 1 n, L. obensis, och
fortlevande under den senaste nedisningen. I
Sverige bor den ovanför barrskogsgränsen och
livnär sig av växter. I vanliga fall sättas två
kullar årl. om ung. 7 ungar, men vissa år
föder honan tre—fyra kullar, och då första
kullens ungar fortplanta sig samma sommar,
tilltaga lämlarna raskt i antal. I vanliga fall
synas lämlarna föga till men träffas under
dessa »lämmelår» massvis på hösten. Av
okända skäl — dock ej brist på föda —
företaga de i stora skaror vandringar,
»lämmel-tåg», varunder de utan att kunna hejdas
förflytta sig i bestämd riktning, uppåt
fjälltopparna, nedåt skogstrakterna eller i
horisontell riktning. De allra flesta av dessa
utvandrare omkomma. Lämlarna dödas av
allehanda fiender, ss. falkar, fjällräv, räv
och vessla, men de flesta omkomma genom
svält, drunkning, förfrysning o. dyl. — Till
ett närstående släkte,
skogslämmel-släktet, Myopus, hör skogs- el.
blålä m m e 1 n, M. schisticolor, som blir 9—
10 cm lång, den 2 cm långa svansen oräknad.
Den är skiffergrå med en rödbrun fläck på
korsryggen. I Sverige förekommer den i
skogsområdet ned till Gästrikland,
Västmanland, Närke och Värmland. Den lever av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
