Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Lördal—Lösdrivare
522
Löpning 800 m (stadionspelen i Stockholm 1925).
O. Peltzer (Tyskland) leder före A. Svensson (Sverige).
sabbat (sabbat), t. ex. it. sabbato, fr. samedi,
sydtyska Samstag. Eng. saturday kommer av
Saturni dies, Saturnus’ dag, dagens hedniskt
romerska namn. R. G.*
Lördal el. L j ö r d a 1 e n, norsk dalgång
invid svenska gränsen, kring övre loppet av
Västerdalälvens biflod Görälven (no. L ö r a
el. L j ö r a). Se vidare Klarälven och
Malung.
. Lö’rrach, stad i s. Baden, vid Wiese, 9 km
n. ö. om Basel; 16,179 inv. (1925).
Textilindustri; jfr Baden, sp. 687. Vinodling.
Lösa boliner, uttryck för segling med
vinden stadigt in från ena sidan och bolinerna (se
Bolin) losskastade. Bildligt: »för lösa
boliner», vind för våg, på måfå.
Lösa jordlager, de bildningar av huvudsak!,
morän, sand, grus, lera, torv och gyttja, som
täcka den fasta berggrunden. N. Zn.
Lösbladssystem, lösa anteckningsblad, som
omslutas av pärmar med någon mekanism
i ryggen. Enklaste formen är en vanlig s a
m-lingspärm, varvid bladen genom
istan-sade hål trädas upp på ståndare i pärmens
rygg. Ett annat sätt är att sätta in bladen
i en självbindare med stålfjädersrygg,
som kniper om bladen längs innerkanten och
fasthåller dem så, utan att de behöva
hålstansas. I s. k. skruvliggare kunna
pärmarna skiljas från el. närmas till
varandra medelst en skruvmekanism. Om 1. i
bokföringen se O. Sillen, »Moderna
bokfö-ringsmetoder» (3:e uppl. 1927). Jfr även
Kortsystem. K. H. A.
Lö’scher, Valentin Ernst, tysk teolog
(1673—1749), prof, i Wittenberg 1707, pastor
vid Kreuzkirche i Dresden 1709 samt
superintendent och led. av överkonsistoriet där. I
den av pietismen framkallade striden blev L.
alltmer den egentlige ledaren på den luterska
ortodoxiens sida; L. förstod dock vida mer
än sina meningsfränder att rättvist
uppskatta pietismens praktiska strävanden. Även
mot den rom.-kat. kyrkan och den
Leibniz-Wolfska filosofien uppträdde L. som en
skarpsynt polemiker. Han var också en flitig
kyrkohistorisk forskare. Monogr. av F.
Blanckmeister (1920). E. Bg. (G. A-n.)
Lösdrivare är enl. nu gällande lagstiftning
var och en, som sysslolös stryker omkring
från ort till annan utan medel till sitt
uppehälle och utan att söka arbete, ävensom den,
vilken eljest, utan att äga medel till sitt
uppehälle, underlåter att efter förmåga söka
ärligen försörja sig och tillika för ett sådant
levnadssätt, att våda därav uppstår för
allmän säkerhet, ordning el. sedlighet. Vådan
för det allmänna av 1. har sedan gammalt
varit av lagstiftningen beaktad.
Lösdriveriet ansågs som ett brott och belädes med
straff. Vaganter och landstrykare skulle
föras till närmaste slott för att där arbeta i
bojor, tills de visade en bättring, el. göras till
soldater emot den bestämda knektelönen. De
lösa kvinnorna blevo ålagda arbetstvång och
intogos för detta ändamål på spinnhusen.
Envar, som ej ägde medel till sitt uppehälle,
var försvarslös. Uttrycket laga
försvar blev småningom teknisk term för de
förhållanden, som tryggade mot behandling
som 1. — Uppfattningen av försvarslösheten
som ett brott började småningom ändras.
Särskilda arbetsanstalter inrättades, där
sysslolösa och vanartiga personer skulle
sysselsättas »utan att, såsom förut skett,
sammanblandas med missdådare». Under
1800-talets första hälft upprättades för män en
militäriskt ordnad s. k. p i o n i ä r k å r,
sedermera kronoarbetskår, för kvinnor
korrektionshus. Numera regleras
åtgärderna mot lösdriveriet genom lag om
lös-drivares behandling 12 juni 1885. Denna
belägger med tvångsarbete från 1 mån.
till högst 3 år efter föregående varning L
av båda könen. Barn under femton år må
ej behandlas som 1. Den, som till följd av
ålderdom, kropps- el. sinnessjukdom, vanförhet
el. lyte är oförmögen att genom arbete
förvärva sitt uppehälle, må ej dömas till
tvångsarbete. Kommer den, som undergår
tvångsarbete, i förändrade villkor, så att hans
kvar-hållande icke är av nöden, äger K. B. förordna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
