Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
Mackabéerböckerna—M’Kenna
562
sp. 1057). I själva templet uppfördes 168 ett
altare för en hednisk gud. Av judarna nöjde
sig de fromma (hasidim, asidéerna) med
ett passivt motstånd, men Mattatias i
Modein (i v. delen av Juda) höjde
upprorsfanan. Han dödade en avfällig jude och
nedgjorde även en hednisk överuppsyningsman.
Därefter måste han med sina fem söner och
andra likasinnade fly till Juda öken, där han
organiserade ett gerillakrig, som småningom
fick framgång. Mattatias dog snart, men
kampen fortsattes av hans söner, av vilka
Judas Mackabeus blev de kämpandes
ledare, 166 el. 165—160 el. 161. Han lyckades
besegra flera syriska fältherrar och intog
Jerusalem med dess tempel, som (dec. 165)
renades och fick sin gamla judiska kult
återställd. Till minne härav instiftades
tempelinvigningsfesten. Efter
Antio-chos Epifanes’ död måste syrerna på grund
av tronstridigheter bevilja judarna
religionsfrihet. Snart uppblossade dock striden åter,
och Judas tillfogade 161 den syriske
fältherren Nikanor ett avgörande nederlag. Men
året därpå dukade hjälten under. Ledningen
övertogs då av Judas’ bror Jonatan,
vilken genom förslagenhet och smidighet
förstod att begagna sig av tronstridigheterna i
Syrien, så att han 153 blev utnämnd till
överstepräst och 150 till militär och civil guvernör
över landet. Jonatans regering medförde en
vändning i den mackabeiska historien. M.
hade börjat som trons och de frommas
försvarare; sedan de blivit överstepräster och
världsliga furstar, närmade de sig i stället
sadducéerna. Urartningen i världslig riktning
framträdde tydligt i den tredje brodern S
i-m o n s historia samt under dennes son J
o-hannes Hyrkanos, vilken förde
lyckliga krig men samtidigt alltmer skilde sig
från de fromma (som numera kallade sig
»fariséer»), Hans äldste son, Juda, som kallade
sig Aristobulos, antog titeln konung.
Aristobulos’ bror Alexander Jannai
var en rå och vällustig tyrann. Hans
änkedrottning, Alexandra, gynnade det
fari-seiska partiet, översteprästämbetet hade hon
överlämnat åt sonen Hyrkanos II. Men
efter hennes död uppstodo stridigheter mellan
denne och hennes andre son,
Aristobulos II, som hyllade sadduceiska tänkesätt.
Nu inblandade sig ståthållaren i Iduméen
Antipatros (se Herodianska
dynastien) och tog parti för Hyrkanos. Av
dessa inbördes strider begagnade sig
Pom-peius (år 63) och tog landet under romarnas
skydd, och judarna blevo nu skattskyldiga
under Rom. Antipatros och hans son Herodes
(den store) förde spiran över judarna under
Roms överhöghet. År 40 tillvällade sig
Aristobulos II:s son Antigonos hasmonéernas
gamla tron, men redan år 37 måste han avstå
den till Herodes den store. E. S-e. (S. H-r.)
Mackabéerböckerna (Mackabéernas
böcker), fyra judiska skrifter. Av de under
benämningen M. gående skrifterna ha Vulgata
och Luthers bibelöversättning, följd av den
svenska, upptagit endast två. Första
Mac-kabéerboken berättar judarnas historia
alltifrån Antiochos Epifanes’ uppträdande t.
o. m. mackabéern Simons död (tiden 175—135
f. Kr.; se Mackabée,r). Den är urspr.
skri
ven på hebreiska el. arameiska omkr. 100
f. Kr. Till vår tid har den kommit i grekisk
övers. Man har i det stora hela anledning att
betrakta förf, som trovärdig. Till vår tid har
boken bevarats därigenom, att de
alexandrinska judarna upptogo den i sin bibel
(Sep-tuaginta). Luther och den svenska bibeln
satte boken samt de andra apokryferna
under en särskild rubrik: »böcker, som ej finnas
i den hebreiska bibeln men äro nyttiga att
läsa». — Andra Mackabéer boken,
som eg. är ett sammandrag av ett större verk,
författat av lason av Kyrene (2: 23),
behandlar händelserna under tiden 175—161. Den
söker genom att inrycka legendartade
utsmyckningar göra historien uppbygglig. I
flera fall avviker dess framställning starkt
från l:a bokens, och i sådana fall torde l:a
bokens framställning förtjäna företräde. I
motsats till l:a boken har den 2:a från
början skrivits på grekiska. — Tredje M a
c-kabéerboken innehåller en på grekiska
skriven smaklös legendarisk skildring av
huru Ptolemaios IV Filopator (reg. 222—205
f. Kr.) från en judarnas fiende förvandlades
till deras vän och välgörare. Boken torde ha
författats omkr. 40 e. Kr. — Fjärde M a
c-kabéerboken är en, likaledes på grekiska
avfattad, lärd skrift, som med ledning av de
i 2:a boken skildrade troshjältarna vill visa,
att tron och förnuftet äro starka nog att
besegra de naturliga affekterna och skapa den
sanna lyckan. Boken synes vara skriven före
år 70 e. Kr. E. S-e.*
Mackail [mokéPl], John William, engelsk
humanist (f. 1859). Var prof, i Oxford 1906—
11 och har publicerat högt skattade arbeten
över klassisk och modern litteratur (»Life of
William Morris», 2 bd, 1899, »Lectures on
greek poetry», 1910, »Classical studies», 1925,
»Studies of english poets», 1926). S. B. L.
Mackay [mokäP el. mokéi’], hamnstad i
Queensland, Australien; 6,313 inv. (1921).
Betydande sockerexport.
Mackay [møkäP el. mokéi’], skotsk klan.
Klanhövdingen Donald M. of Far (1591
—1649) stred med ett höglandsreg:te 1627 i
Kristian IV :s här i Tyskland, deltog 1629 i
försvaret av Stralsund, gick därpå i svensk
tjänst och stred bl. a. i slagen vid
Breiten-feld och Lützen. Han upphöjdes 1628 till
skotsk pär (lord R e a y) av Karl I och deltog
på dennes sida i inbördeskriget till 1648.
Medlem av klanen var James M. el. K a y,
som 1629 inkom till Sverige och blev stamfar
till släkten K e y (se d. o., sp. 638). V. S-g.
Mackay [mokåi’ el. mokéi’], Charles,
engelsk skald och journalist (1814—89), mest
bekant som förf, till dikten »The good time
coming» (1846). »Gossamer and snowdrift»
utgavs postumt 1890; själv utgav han två
diktsamlingar (1859, 1868) och många
prosaskrifter.
Mc Keesport [mok ki’zpät], stad i
Pennsylvania, U. S. A., 23 km s. ö. om Pittsburgh;
46,781 inv. (1920). God tillgång på naturgas.
Järn- och stålindustri. Handel med kol och
trävaror.
M’Kenna [moke’no], Reginald, engelsk
liberal politiker (f. 1863). Invaldes 1895 i
underhuset, som han tillhörde till 1918. Han
blev 1905 understatssekr. i finansministeriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
