Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Macleod—Mac Mahon
570
officer men lämnade den militära banan med
majors avsked. Vid riksdagarna 1786 och 1789
tillhörde han
»lant-partiet» (»patrioterna»). Han var en av
de 19 adliga
oppositionsmän, som
arresterades 20 febr. 1789,
då Gustav III
genomdrev Förenings- och
säkerhetsakten. Vid
1809 års riksdag var
M. en verksam
anhängare av
programmet »författning först
och kung sedan» samt
en av det
gustavian
ska partiets huvudmän. Sedan han 1782 ärvt
det stora skånska godset Svaneholm (se d. o.),
satte han hoverisystemet på avskrivning;
godsets ägor, 3,400 har, underkastades
enskifte, och växelbruk föreskrevs. Bönderna,
som förut bott tillsammans i fyra stora byar,
måste utflytta till de för varje åbo uppförda
nya lägenheterna. Det var den första jord
i riket, som enskiftades. Arrendena skulle
betalas i penningar. Det nya systemet visade
efter hand de bästa verkningar. Åt sina
un-derhavandes intellektuella och moraliska
uppfostran ägnade M. stor omsorg. M:s reformer
vunno omsider efterföljd och hade sin andel
i tillkomsten av de allmänna författningarna
om enskifte. M. blev 1812 led. av Vet.-akad.
Han var den siste av sin ätt. Hans »Lärobok
i landtbruket för Skurups socken» utgavs
1844 (2:a uppl. 1845). — Litt.: Hist. Tidskr.
för Skåneland, bd 7, h. 2—4 (1918); C. G.
Weibull, »Skånska jordbrukets historia»
(1923). _ L. S.*
Macleod [moklau’d], F i o n a, se Sharp,
William.
Macleod [moklåu’d], Henry Dunning,
brittisk nationalekonom (1821—1902). Blev
först advokat, sedan bankman och slutligen
nationalekonomisk författare. M. tilldrog sig
uppmärksamhet genom sin teori, att krediten
bildade ett nytt kapital och sålunda utgjorde
en självständig produktionsfaktor. Av hans
arbeten märkas »The theory and practice of
banking» (2 bd, 1855—56; 5:e uppl. 1893),
»Elements of political economy» (1858; 3:e
uppl., »Elements of economics», 2 bd, 1886),
»The theory of credit» (2 bd, 1889—91; 3:e
uppl., 1 bd, 1898), »History of economics» (1896).
Macleod [moklåu’d], John James
Hicka rd, skotsk fysiolog (f. 1876). Blev prof,
i fysiologi 1903 i
Cleveland (Ohio) och
1918 vid univ. i
To-ronto (Kanada). M.
har ägnat sig särskilt
åt utforskandet av
kolhydratens
fysiologiska och patologiska
kemi. Han handledde
F. G. Banting (se d.
o.) i de arbeten, som
ledde till insulinets
upptäckande, och fick
därför tillsammans
med denne
Nobelpri
set i fysiologi och medicin för 1923. E. L-g.
M’Mahon [mokmä^n], sir Henry,
brittisk militär (f. 1862). Tjänstgjorde från 1885
länge i Indien, var 1905—11 styresman (chief
commissioner) i Belutsjistan och 1911—14
utrikesminister i Indiens regering. M. var
dec. 1914—dec. 1916 som high commissioner
i Egypten detta lands verklige styresman
(se Egypten, sp. 396).
Mac Mahon [mak maå’], Marie Edme
Patrice Maurice de, hertig av M
a-g e n t a, marskalk av Frankrike, franska
republikens president (1808 13/7—93 17ho), av en
på 1600-talet
invandrad irländsk släkt.
Officer 1830,
utmärkte sig M. bl. a. i
striderna i Algeriet och
blev 1852
divisionsgeneral. Som chef för
1 :a infanteridivisionen
av 2:a armékåren
avgick han 1855 till Krim
och vann stor
berömmelse genom
stormningen av Malakov (8
sept. 1855), för vilken
bragd han belönades
med bl. a. senatorsvärdighet (1856). 1857
deltog han i fälttåget mot kabylerna och blev
1858 överbefälhavare för de franska
stridskrafterna i Algeriet. I kriget i Italien (se
d. o., sp. 844) 1859 gjorde han en avgörande
insats i slaget vid Magenta och bidrog till
segern vid Solferino. I fransk-tyska kriget
1870—71 (se d. o., sp. 1065) hade han svara
motgångar, led nederlaget vid Wörth 6 aug.
1870 och måste kapitulera vid Sedan 2 sept.
s. å., då han svårt sårad följde sin armé i
tysk fångenskap. Frigiven mars 1871, kuvade
han s. å. kommunardupproret i Paris.
Snarast mot sin önskan valdes M. 24 maj
1873 till chef för verkställande makten efter
Thiers. Han förklarade sig villig att
upprätthålla den då bestående ordningen, tills
nationen bestämt sig för en statsform.
Sedan han, ehuru personligen monarkiskt
sinnad, avvisat planerna på ett legitimistiskt
konungadöme under greven av Chambord,
uppdrogs åt honom 19 nov. 1873 med 383
röster mot 317 verkställande makten på 7 år
(s e p t e n n a t e t). M. försäkrade, att han
skulle försvara »de bestående
institutionerna», men förde mestadels en klerikalt
betonad högerpolitik i samarbete med
monarkistiskt sinnade rådgivare. Detta blev honom
allt svårare, sedan republiken 1875
definitivt införts. Republikanerna vunno allt
starkare ställning, och efter flera politiska kriser
(främst ministärskiftet efter M:s ingripande
16 maj 1877 och oppositionens stora seger vid
nyvalen 14 okt. s. å.) tröttnade M. på
politiken och avgick 30 jan. 1879 (se
Frankrike, sp. 1000). Utrikespolitiskt medverkade
M. till återställande av normala förbindelser
med Tyskland. Då krisåret 1875 kom med
nya krigsmoln (se Frankrike, sp. 1001),
ingrep M. personligen och beordrade
ambassadören i Petersburg Le Flö att söka utverka
samarbete med Ryssland för att förebygga ett
befarat tyskt anfall på Frankrike, ett
ingripande, som icke saknar sin betydelse i den
fransk-ryska alliansens förhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
