Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Macmillan—Macpherson
572
M. var en tapper krigare, varmt
fosterlandsälskande och alltid strävande att lojalt
fylla sin plikt mot nationen; hans politiska
begåvning var däremot knappast tillräcklig
för de kritiska problem han fick till uppgift
att söka lösa. Jfr L. Laforge, »Histoire
complète de Mac Mahon» (3 bd, 1898), och
G. Hanotaux, »Histoire de la France
con-temporaine» (4 bd, 1903—08); om M:s
presidenttid se fr. monogr. av L. Rousset
(1929). M:s »Souvenirs d’Algérie»
publicerades i Revue des Deux Mondes 1930. (L-ts.)
Macmillan [mokmi’løn], engelska
bokförläggare. Bröderna Daniel (1813—-57) och
Alexander M. (1818—96) började 1843
ett bokförlag i London, vilket 1843—63 var
förlagt till Cambridge och därefter ånyo till
London. Firman kallas sedan 1850
Macmillan & comp. och blev 1896 a.-b. Den
utger vitterhet, historia, naturvetenskap,
klassiker, tidskrifter (t. ex. Nature) m. m.
Macnaghten [moknä’tn], sir William
H a y, angloindisk ämbetsman (1793—1841).
M., som gjort sig fördelaktigt känd som
författare av några arbeten rörande hinduisk
och muhammedansk rätt, var sekr. åt
generalguvernören lord Auckland (se d. o.) och
en av hans förnämsta rådgivare i hans
vanvettiga afganska politik. Han medföljde 1839
års expedition till Afganistan, stannade i
Ka-bul som indiska regeringens »politiske agent»
och mördades där (23 dec. 1841). Han hade
1840 upphöjts till baronet. J. Ch-r.
Macnamara [mäknomä+o], Thomas James,
brittisk politiker (f. 1861), verkade först som
skollärare och övertog 1892 utgivningen av
fackorganet The Schoolmaster. M. tillhörde
1907—24 underhuset (liberal), var
understats-sekr. 1907—08 vid Local government board
och 1908—20 vid amiralitetet samt 1920—22
arbetsminister. Han visade mycken
administrativ duglighet och gjorde sig även
bemärkt som slagfärdig debattör samt stod
Lloyd George personligen nära. V. S-g.*
McNeill [mokni’1], Eoin (John), irländsk
historiker, politiker (f. 1868), prof, i forn- och
medeltida irländsk historia vid University
college inom National university of Ireland.
Vid sidan av Douglas
Hyde. var han en bland
stiftarna 1893 av
Gae-lic league (se d. o.) och
blev tidigt en av
sinn-feinrörelsens mest
bemärkta män. Han
hade väsentlig andel i
tillkomsten (1914) av
denna rörelses
frivilliga trupper, Irish
volunteers, och
fungerade våren 1916 som
den nya frivilliga
arméns stabschef. I
den
na egenskap utfärdade han 22 april, när en
påräknad tysk vapensändning gått förlorad,
order om den planerade påskresningens
uppskjutande (se Irland, sp. 729). Efter
upprorets misslyckande fängslades han, dömdes
till livstids straffarbete men frigavs 1917,
häktades ånyo 1920 men frigavs juni 1921.
M. var sedermera talman i Dail Eireann 1921
—22 och blev jan, 1922 undervisningsminister
i den nya fristatens provisoriska regering.
1923 blev han led. av fristatens parlament
och undervisningsminister; från sistnämnda
post avgick han 1926. V. S-g.
Macocha [ma’tså^a], ett 137 m djupt
in-störtningsbäcken i Märiska karst,
Tjeckoslovakien, n. om Brünn. Droppstensgrottor.
Måcon [maka’], huvudstad i fr. dep.
Saöne-et-Loire, Bourgogne, på högra
Saönestran-den; 18,427 inv. (1926). Livlig handel med
vin (jfr Bourgogneviner, med
kartskiss), vinfat m. m.
Macon [méi’kon], stad i Georgia, U. S. A.,
vid Ocmulgee river; 52,995 inv. (1920).
Viktig järnvägsknut. Bomullsindustri och
handel. Säte för Mercer university (baptistiskt).
Macpherson [mokfä’sn], James, skotsk
skald (1736—96). Efter studier i Aberdeen
och Edinburgh blev M. 1756 skollärare i sin
hemort, Ruthven i Inverness. Ilau författade
obetydliga dikter i
tidens stil, bl. a. en
episk dikt, »The
High-lander» (1758), med
ämne från sagotiden.
Vid ett
sammanträffande med författaren
John Home lämnade
M. denne en dikt,
vilken han utgav som
övers, av en gaelisk
forntidsdikt och som
i Edinburghs litterära
kretsar väckte stort
uppseende. M.
uppma
nades meddela mera av samma slag och
utgav 1760 »Fragments of ancient poetry,
col-lected in the Highlands of Scotland and
translated from the galic or erse language»,
innehållande 15 elegiskt sentimentala
prosadikter med ämnen ur gaelisk hjältesaga.
Boken vann mycken anklang (ny uppl. s. å.,
tillökad med ännu en dikt), och en
penninginsamling föranstaltades, som satte M. i stånd
att göra en resa i Högländerna för att
uppteckna de stora episka dikter, som han
uppgivit där leva på folkets läppar. 1762 kunde
han offentliggöra ett prosaepos i sex böcker,
»Fingal», jämte en del kortare dikter och
1763 ett liknande epos i åtta böcker,
»Te-mora». 1765 utgavs alltsammans i samlad
uppl., »The poems of Ossian», som mottogs
med entusiasm över hela Europa, fick oerhörd
betydelse för dåtidens litteratur och
väsentligt bidrog att väcka intresse för
folkdiktningen (se vidare Ossian). Till
Ossians-dikternas framgång och anseende hade
väsentligen bidragit, att M. uppgivit dem vara
ordagranna övers, av forntidsbarden Ossians
på 200-talet författade dikter. I själva verket
måste M. ensam anses vara deras författare,
ehuru, han fått uppslaget från den folkliga
diktningen och för ett fåtal av dem haft
folkliga förebilder. Många misstänkte rätta
sammanhanget, och M. blev häftigt angripen från
engelskt håll, framför allt av Samuel
Johnson. De äkta folkdikter M. fått upptecknade
men ej använt kunde han ej trycka, utan han
måste själv översätta sina dikter till gaelisk
vers, ett oerhört mödosamt arbete, då han ej
behärskade gaeliskan. Språket blev det mest
otympliga utan böjningsändelser, utan gaelisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
