Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Magog—Magsjukdomar
634
203 i n. Italien och Ligurien, nödgades
omsider inskeppa sig till Afrika och dog under
överfarten. R. Tdh.*
Magog, hos profeten Hesekiel (38: 2; 39: 6)
ett land och ett folk, vars furste G o g, säges
det, i en framtid skulle göra ett sista angrepp
på, Juda och Jerusalem men därvid själv lida
ett förkrossande nederlag. Man har sedan
Josefos’ och Hieronymus’ dagar likställt m.
med skyterna. Det är dock långtifrån säkert,
att Hesekiel vid sin profetia i kap. 38 ff. tänkt
på något bestämt land el. folk. I Joh. Upp.
20: 8 ha Gog och Magog tjänat endast
som ett bekant eskatologiskt staffage och i
överensstämmelse därmed fritt behandlats
som två folk. (S. H-r.)
Magot [magå’] (1’nuus ecaudätus),
Berber-apa, Gibraltarapa, tillhör fam.
markatt-liknande apor, Cercopithecidae. Den är smärt
byggd med långa extremiteter och saknar
svans. Det rynkiga ansiktet har ett tätt
kindskägg. Kroppslängden är 75 cm. M.
förekommer i bergiga trakter i n. v. Afrika. Den
är den enda apa, som förekommer vild i
Europa, näml, vid Gibraltar, där engelsmännen
skydda den från utrotning. • T. P.
Magpumpning, se Magsondering.
Magra, socken i Älvsborgs län, Bjärke
härad, n. om Alingsås, vid länsgränsen; 45,41
kvkm, 980 inv. (1930). Skogs- och bergstrakt
med odlade bygder bl. a. i Mörlandabäckens
dal. 1,353 har åker, 1,977 har skogsmark. I
M. Upplo gamla egendom. Ingår i St. Mellby,
M., Erska och Lagmansereds pastorat i Skara
stift, Väne kontrakt.
Magre [magr],JeannePauleRachel,
se D i e u 1 a f o y, A. M.
Magre [magr], Maurice, fransk
författare (f. 1877). Bördig från Toulouse, där han
tidigt uppmärksammades som litterärt
underbarn, har M. med framgång odlat den
romantiska musan i ett flertal diktsamlingar,
ss. »La chanson des hommes» (1898) och »Le
poème de la jeunesse» (1901), präglade av ett
måttfullt socialt patos; i andra, ss. »Les
lèvres et le secret» (1906), »La montée aux
enfers» (1920) och »La porte du mystère»
(1924), har han trätt i Mussets och Jammes’
fotspår som erotisk och religiös mystiker.
Även som smidig versdramatiker i Rostands
stil har M. gjort sig gällande. Han invaldes
1928 i Franska akad. Kj. S-g.
Magrib [ma’grib], arab., eg.
(sol-)nedgångs-ort, det arabiska namnet på n. Afrika v. om
Egypten.
Magsaft, en färglös, sur vätska, som
avsöndras från magslemhinnans körtlar och
normalt innehåller saltsyra, pepsin och löpe
(chymosin) som viktigaste beståndsdelar.
Ehuru ej oersättlig, är m. av stor betydelse
för normal matsmältning. Tom mage saknar
m., och reaktionen på slemhinneytan är då
svagt alkalisk. Sekretionen av m. framkallas
av en psykisk och en kemisk faktor. Den
förra, som förmedlas av nervus vagus och är den
viktigaste, uppkommer av önskan att äta
(aptitreflexen) eller av födans närvaro
i munhålan eller inom personens syn- och
luktområde. Den börjar redan efter 5 min.
och upphör efter l1^—2 tim. Den kemiska
börjar 30 min. efter det att födan inkommit
i magsäcken och upphör först efter 8—10 tim.
Magot, Inuus ecaudatus.
Den avsöndrade saltsyran är till största
delen fri och tjänar till att förarbeta
äggviteämnena till digestion av pepsinet. Den har
även en bakteriedödande och antitoxisk
verkan (se Magsjukdomar).
Väteionkon-centrationen i m. uppgår, om den är i rent
tillstånd, till pH = 1—0,8 eller efter
sondun-dersökning till pH = 2—1: 2. Såväl pepsin
som löpe avsöndras som proenzym och
aktiveras av saltsyran. Genom pepsinet
omvandlas, »smältas», de flesta äggvitekroppar
genom hydrolys till albumoser och peptoner.
Löpet äger förmåga att utfälla mjölkens
ostämne (kasein). Då en mängd äggvita ej
hinner digereras i magsäcken, sker detta i
tarmen, vars sekret kunna ersätta m. (utom dess
bakteriedödande verkan), om födan gives i
täta småportioner. Av m:s övriga
beståndsdelar märkes maglipas, som sönderdelar
fett. I händelse av saltsyrebrist (t. ex. vid
kräfta) kan mjölksyra förekomma såsom
en produkt av kolhydratens
mjölksyrejäs-ning. E. L-g.
Magsjukdomar, d. v. s. sjukdomar, som
träffa själva magsäcken (ventriculus), kunna
vara dels primära, dels sekundära. De senare,
som framför allt utmärkas av en abnorm
sammansättning av magsaften, vilken i sin
ordning medför aptitlöshet, kunna förekomma
vid en mängd svåra sjukdomstillstånd, vid
infektionssjukdomar, ‘blodbrist, förgiftningar.
Vid primära m. är magsäcken ursprungssätet
för sjukdomen. Karakteristisk för många
m. är magsäckens olika halt av fri saltsyra.
Vid vissa m. kan maginnehållet uppstötas i
svalg och munhåla, efterlämnande en sur
smak, s. k. magsyra. Denna sura smak
kan emellertid inträffa även när
sondunder-sökning av magsaften givit till känna, att
fri saltsyra icke förefinnes.
Vanligaste magsjukdomen är g a s t r i t,
magkatarr, den akuta inflammationen av
magslemhinnan (gastritis acuta), som
framkallas av kemisk, termisk el. mekanisk
retning (= dietfel). En särskilt viktig orsak är
förtärande av rutten mat. Den normala
saltsyrehalten är dock så bakteriedödande, att
skada i detta avseende ej sker på långt när
så ofta, som man på grund av födans
beskaffenhet kunde vänta. Huruvida enbart
avkylning av yttre huden (förkylning) kan
framkalla gastrit är osäkert. Den omedelbara
effekten av gastrit blir vanl. kräkning, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
