Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Makrillsläktet - Makrizi - Makro- - Makrocefal - Makrocyter - Makrogamet - Makrokosm och Mikrokosm - Makroner - Makropoder el. Paradisfiskar - Makropsi - Makroskopisk - Makrosomi - Maksim Grek, Maxim Greken - Maksimovitj, Karl Ivanovitj - Makulatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Makrizi—Makulatur
676
sjön. Ryggen är grön, skimrande i blått, med
svarta tvärband, sidorna och buken silvervita
med skiftning i guld och pärlemor. Den blir
40—60 cm lång och lever i stora stim, som
vintertiden vistas i öppna havet men mot
sommaren närma sig kusterna för att leka.
Rommen lägges fritt i vattnet. Födan utgöres
av planktondjur, ss. kräftdjur och
vingsnäc-kor, samt småfisk. Se vidare
Makrillfiske. T. P.
Makrizi, se M a q r i z i.
Ma’kro- (av grek, makro’s), stor, lång; i
sammansättningar ofta = för stor, abnormt stor.
Makrocefäl, person med abnormt stor
huvudskål. En sådan huvudskålsbildning, m
a-krocef ali, beror ofta på hjärnvattusot (se
Hjärnsjukdomar, sp. 1122). S. I-r.
Makrocyter, abnormt stora röda
blodkroppar, 8—13 i diameter, som finnas i blodet
vid en del blodsjukdomar. De äro särskilt
karakteristiska för perniciös anemi (se
Blodbrist) liksom mikrocyterna (3—6 /z), vilka
även i och för sig karakterisera hemolytisk
ikterus (jfr Hemolys). Tillg.
Makrogamèt, hongamet, se Befruktning,
sp. 1100.
Makroko’sm och Mikroko’sm, filos.
Människan, mikrokosmos, fattas som en avbild av
universum, makrokosmos, vilket även tänkes
vara besjälat. Föreställningen härom, som
går tillbaka till Platon, hade oerhört stort
inflytande på medeltidens tänkande och har
stundom återupptagits i våra dagar. K. Lmk.
Makröner (fr. macarons), ett slags
halv-mjuka små kakor av mandelmassa.
Makropöder el. Paradisfiskar,
Mac-ro’podus, benfisksläkte från ö. Asien,
tillhörande labyrintfiskarna (se d. o.). Några arter,
särskilt den kinesiska M. viridiauratus, äro
på grund av sin livlighet och sitt
vackra utseende — stora fenor
och brokiga, skiftande färger —
omtyckta akvariefiskar (se pl.
Akvarief iskar). Hanen bygger
av skumblåsor ett bo för
rommen. T. P.
Makropsl, en överskattning av
yttre föremåls storlek. Denna
be-dömes dels efter
näthinnebilder-nas storlek, dels ock efter
föremålens avstånd från ögat. Giva
olika långt bort belägna föremål
lika stora näthinnebilder,
förefalla de mest avlägsna
föremålen störst. Avståndsbedömningen
sker till stor del med hjälp av
ackommodations- och
konvergenskänslan: ju livligare denna
erfares, dess närmare tyckas
föremålen ligga och tvärtom. Om
alltså ackommodationen
omedvetet är i verksamhet, ss. vid
ackommodationskramp,
överskattas avståndet till föremålen och
därmed även dessas storlek.
Liknande verkan ha prismor, som
placeras så, att de tillåta seende
med mindre konvergens än
normalt. K. G. P-n.
Makrosköpisk, synlig för blotta
ögat.
Makrosoml, jätteväxt, abnorm
storlek av hela kroppen, utvecklar sig vanl.
under pubertetsåren och anses föreligga hos
en fullvuxen människa, när kroppslängden
överstiger 2—21/4 m. (Ljd.)
Maksi’m Grek [-grjä’k], Maxim Greken,
grekisk-rysk reformator (omkr. 1480—1556).
Föddes i Albanien, studerade i Italien och
slöt sig där till Savonarolas anhängare, blev
omkr. 1507 munk på Athos och kallades 1518
till Moskva. Där beskrev M. grekiska
handskrifter i storfurstens bibliotek, översatte
grekiska skrifter till kyrkslaviska, först via
latinet, och idkade en mycket vidlyftig
teologisk författarverksamhet, polemiserade mot
katoliker och luteraner, gisslade samtida
ryska lyten och yrkade på indragning av
klostrens egendomar. Han utmönstrade många
av-skrivarfel o. dyl. ur de religiösa skrifterna,
men hans reformatoriska verksamhet, kritik
av klosterlivet och storfurstens skilsmässa
hade till följd, att han 1525 av en synod
dömdes som kättare och till kort före sin död
fick sitta inspärrad i olika kloster. A-d J.*
MaksPmovitj, Karl Ivanovitj, rysk
botanist (1827—91). Blev 1871 direktör för de
botaniska institutionerna i Petersburg. Han
företog vidsträckta resor i Sibirien, Nordkina
och Japan, och hans arbeten blevo
grundläggande för kännedomen om östasiens flora.
M :s viktigaste sammanfattande arbeten äro
»Primitiae florae amurensis» (1859), »Flora
tangutica» (1877—88) och »Enumeratio
plantarum hucusque in Mongolia .. . lectarum»
(1889). I »Diagnoses plantarum novarum
fasiaticarum» (8 dir, 1877—93) beskrev han
ett mycket stort antal nya arter. Han var
led. av sv. Vet.-akad. (1889). C. S-g.
Makulatür (av lat. maculäre, fläcka), för
det avsedda syftet odugligt papper; värdelöst
M A LACKA
Skala 1:10 inill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
