- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 13. Lissabon - Meyer /
689-690

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malaria - Malaspina, Germanico - Malaspinaglaciären - Malatesta, ätt - Malatia, Malattia - Malaxis - Malayalam - Malberg, Henrik - Malchin - 1. Malcolm I (konung av Skottland) - 2. Malcolm II (konung av Skottland) - 3. Malcolm III Canmore (konung av Skottland)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

689

Malaspina—Malcolm

690

malariaparasiten i människans blod, och
engelsmannen R o s s fastslog 1897, att
överföringen sker genom myggor. Detta hade man
dock haft på känn sedan århundraden
tillbaka. För denna upptäckt erhöll Ross
Nobelpriset i medicin 1902. Malariaparasitens hela
utvecklingscykel klarlades sedan av
italienaren Grassi. österrikaren Wagner von
Jaur egg (Nobelpristagare) försökte 1917
använda malariainfektion som botemedel mot
en av den syfilitiska smittans mest fruktade
följdsjukdomar, den som obotlig ansedda
sinnessjukdomen paralysie générale. Försöket
slog mycket lyckligt ut, och
malariabehandling av paralysi har sedan blivit en allmänt
använd behandlingsmetod, som givit
glänsande resultat. Sedan behandlingen slutförts,
botas m. med kinin.

Hos malariapatienter uppträder stundom
ett mycket svårt sjukdomstillstånd —
Black-waterfeber —, som fått sitt namn av att
urinen blir röd eller svart på grund av
blodtill-blandning till densamma. Huruvida dessa
sjukdomssymtom äro att tillskriva
malariaparasiten eller en nytillkommande faktor är
en ännu öppen fråga. H. B-d.

MalaspFna, Germanico, påvlig nuntie
(omkr. 1550—1604). Var av förnämlig
italiensk markgrevlig släkt, kom tidigt in i den
påvliga diplomatien och var nuntie hos
ärkehertig Karl från 1580, hos kejsaren 1584—86
samt 1591 i Neapel. 1583 blev M. biskop av
San Severo (i Apulien), 1592—99 var han
nuntie i Polen, återkallades efter en
misslyckad beskickning till Siebenbürgen 1599 och
tillbragte sina sista levnadsår i sitt stift. I
Polen blev han snart Sigismunds förtrogne
rådgivare samt medverkade till katolicismens
definitiva seger och protestantismens hastiga
tillbakagång. Utrikespolitiskt hade M. ej
samma framgång. Han lyckades ej genomföra
sina bägge huvuduppgifter: Polens anslutning
till ligan mot turkarna och Sveriges
rekatoli-sering. 1593—94 följde han Sigismund till
Sverige och var därunder den hemlige ledaren
av dennes politik. M:s intressanta depescher
sprida rik belysning över händelseförloppet.
Under de långvariga underhandlingarna i
Stockholm och Uppsala sökte M. förmå
Sigismund att ge katolikerna samma fria
religionsutövning som protestanterna samt att begränsa
de senares friheter. Han sökte även
underhålla konungens misstro till de ledande i
Sverige. Då Sigismund vägrade att före
kröningen bekräfta Uppsala mötes beslut, vände
sig den allmänna förbittringen mot M., och
hans liv ansågs hotat. När Sigismund
slutligen på sina jesuitiska biktfäders tillstyrkan
uppfyllt alla ständernas fordringar, avgav han
inför M. en hemlig protest mot alla
medgivanden, såsom med våld avtvungna, och
lovade, att katolikerna senare skulle få
religionsfrihet. Att biktfäderna med M:s goda
minne tilläto Sigismund att bekräfta Uppsala
mötes beslut är säkert; men kurian kunde,
om så behövdes, förneka bekräftelsens
giltighet, emedan den givits utan dess uttryckliga
medgivande. Energisk, målmedveten och
behärskande alla yrkets tekniska finesser, var
M. en av tidens bästa diplomater. Hj. B-d.

Malaspinaglaciären, en från Mount S:tElias
på Alaskas sydkust utgående glaciär, som når

ned till kusten. Dess areal är omkr. 4,000
kvkm, och dess istäcke beräknas vid foten av
fjällen ha en mäktighet av omkr. 500 m. Vid
randen är rörelsen så obetydlig, att glaciären
här har ett 1—5 m mäktigt täcke av morän,
som ställvis beklädes av furuskog och
alsnår. M. är en s. k. piedmontglaciär (se
Glaciär). K. A. G.

Malate’sta, italiensk adelsätt, se F r a
n-c e s c a da Rimini.

Mala’tia, M a 1 a’t t i a, antikens Melita,
huvudstad i turk, vilajetet M. (15,730 kvkm,
305,785 inv. 1927), vid foten av Baltan dag,
nära Frat su (Eufrat); 20,399 inv. Modernt
byggt, med vackra trädgårdar. Handel med
spannmål, frukt, hampa, opium och ull.

Mala’xis, bot., se
Myggblomstersläktet.

Malayälam (»bergsbygd»), inhemskt namn
på huvuddelen av Malabar (se d. o.) och det
där talade språket; i Europa begagnas ordet
blott i den senare betydelsen. M. talas i
Tra-vancore, Cochin och distrikten Malabar och S.
Kanara av ung. 7 mill. pers, och begränsas
i ö. av känara (se d. o.) och tamil (se d. o.),
av vilket det eg. är en sedan lång tid
tillbaka avskild dialekt. — Litteraturen består
av konstpoesi — bearbetningar av
sanskritverk —, folkpoesi och av européer el. omvända
infödda översatt och författad
missionslittera-tur. Jfr T. R. Pillai, »Dictionary of Malayalam
phrases and idioms», I (1930). J. Ch-r.

Malberg, Henrik, dansk skådespelare (f.
1873). M. spelade från 1896 vid olika teatrar
i landsorten och från 1905 i Köpenhamn
samt är sedan 1917 anställd vid Det
kong-elige teater. M. gestaltar med realistisk
kraft och skarp individualiseringsförmåga
vitt skilda karaktärer. Bland hans roller
märkas Jeppe på Berget, Skrivar-IIans i
»Äventyr på fotvandringen» och Forman
Hensohel. G. K-g.

Malchln, stad i ty. fristaten
Mecklenburg-Schwerin, vid Peene, i Mecklenburgska
Schweiz, ett skogrikt kullandskap kring
Kummerower See och Malchiner See; 6,772
inv. (1925). — M. var under pommerska
kriget (1757—62) upplagsort för preussarnas
krigsförnödenheter. Det intogs 23 dec. 1761
av svenska trupper under major J. M.
Sprengtporten, vilken därefter inneslöts i M.
men undsattes av Augustin Ehrensvärd.

Malcolm [mäTkom], konungar av Skottland.

1. M. I, brorson till Kenneth Mac Alpin,
regerade 943—954 i riket Alban.

2. M. 11 (d. 1034), den föregåendes
sonson, konung i Alban sedan 1005. Han var den
förste av Albans konungar, som i krönikorna
kallas konung av Scotia (Skottland). M.
besegrades 1031 av Knut den store. Med M.
utgick Kenneth Mac Alpins ätt på manssidan.

3. M. III C a. n m o r e (»med stora
huvudet’; d. 1093). Var son till den av Macbeth
(se d. o.) störtade Duncan I, besegrade
Macbeth och kröntes 1057 till konung vid Scone.
Han var g. m. den engelske tronpretendenten
Edgar the Ethelings syster Margareta, sökte
1070 bistå svågern mot Vilhelm Erövraren
men utsattes 1072 för en engelsk invasion
och måste »bli Vilhelms man». 1091 måste
han hylla Vilhelm II Rufus som länsherre,
kom snart i tvist med denne och stupade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 14 10:48:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdm/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free