Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
Malmgren, G. R.—Malmletning
710
i Lappland. 1920—21 var han amanuens vid
meteorologiska institutionen i Uppsala, 1921
—22 assistent vid Bornö
hydrografisk-biolo-giska station. Blev fil. dr 1927 och docent i
meteorologi s. å. 1922
antog M. erbjudandet
att som vetenskaplig
assistent medfölja den
av Roald Amundsen
startade expeditionen
över Ishavet med
»Maud»; på denna
till-bragte han 3^2 år,
upptagen med
meteorologiska och geofysiska
undersökningar.
Våren 1926 medföljde
han på Amundsens
begäran som meteo-
rolog luftskeppet »Norge» under polflygningen
från Spetsbergen till Alaska, och 1928 deltog
han i Nobiles olyckliga färd med luftskeppet
»Italia», varunder han omkom (se
Polarexpeditioner). — I sina avh. »Studies
of humidity and hoar-frost over the Arctic
ocean» (1926), »On the properties of sea-ice»
(1927) och »Mesures de la conductibilité
électrique de 1’atmosphère dans la région du
Pöle Nord» (1927) har M. lämnat viktiga
bidrag till kännedomen om de arktiska
trakternas geofysiska förhållanden. Särskilt är
hans avh. om havsisens egenskaper
grundläggande för kännedomen om temp., salthalt,
spec. värme hos polarisen och om
värmeomsättningen i dessa regioner. M:s insats som
meteorolog vid Amundsens och Nobiles
luft-skeppsfärder var av största betydelse, i det
att han genom sin erfarenhet och med
ledning av trådlöst uppfångade
väderleksuppgif-ter kunde dirigera färderna efter lämpliga
router. Hans förtjänst i fråga om den
Amund-senska färdens lyckliga utgång är erkänd, och
han hade, efter vad framkomna vittnesbörd
giva vid handen, icke något ansvar för den
italienska expeditionens katastrof. M. hade
de personliga egenskaper, mod, plikttrohet,
ett utvecklat skämtlynne, hjälpsamhet och
uthållighet, som äro idealiska för en
deltagare i de synnerligen påfrestande arktiska
forskningsfärderna. Till hans minne
insamlades 1928 en fond genom Västmanlands-Dala
nation i Uppsala. Litt.: P. Wetterfors, »F.
M., hans liv och arbete» (1928). A. Ä.
Malmgren, Gustaf Robert, jurist (f.
1875 18/e). Blev jur. utr. dr i Lund 1909,
docent 1910 och prof,
i stats-, förvaltnings-,
kyrko- och folkrätt
1911. M. tillhör
sedan 1919 redaktionen
för Statsvetenskaplig
Tidskrift. Bland hans
arbeten må, förutom
en off. lärobok i
rätts-kunskap för
landsfiskaler, nämnas »Om
särskilda utskott»
(1908),
»Stadsbildning-en från rättslig
synpunkt» (1910),
»Sve
riges grundlagar» (1921), den 1929 påbörjade
stora juridiska bearbetningen av »Sveriges
författning» samt flera uppsatser i
Statsvetenskaplig Tidskrift. Rid.
Malmgång, se G å n g 1 och Malm.
Malmgård, se Malm.
Malmgård, finländsk herrgård i Perno
socken, Nyland. Egendomen tillhör sedan
1600-talet ätten Creutz. Det nuv. slottet
uppfördes 1882—85 i modern holländsk renässans
efter ritningar av F. A. Sjöström. Jfr
historik över M. av J. Hedengren (1898).
Malmköping, köping i mellersta
Södermanland, Villåttinge härad, där Malmfcöpingsåsen
skäres av Mellersta Södermanlands järnväg;
218 har, 944 inv. (1930). Stadslikt bebyggd
handelsplats och åren 1774—1921 övningsplats
för Södermanlands regemente (Malma hed).
Tax.-värde å fastighet 2,242,600 kr. (1929),
tax. inkomst 1,013,930 kr. Ingår i Lilla Malma
församl., vars kyrka ligger i M. — M.
privilegierades 1785 som friköping utan band av
handelsreglementen och skråordningar.
Malmkörsel, se Byggningshjälpen,
Malmletning, systematisk eftersökning av
malmer med användande av geologiska el.
geofysiska metoder.
Geologisk m. består i att med hjälp
av geologiska data avgränsa det möjl.
malmförande området och utvälja platser, där
utsikterna att upptäcka malm äro tillräckligt
stora för att motivera vidare
undersökningsarbeten (blottning, borrning, ortdrivning etc.).
Malmletning genom geologisk undersökning
av berggrunden grundar sig på att malmerna
äro bundna till vissa stratigrafiska
horisonter, eruptivbergarter, metamorfa zoner eller
följa vissa tektoniska drag.
Markytans beskaffenhet bestämmer vilka
geologiska observationer, som äro möjliga utan
vidare arbeten. I bergstrakter ligga ofta stora
delar av bergytan bara och tillgängliga för
observation. Malmfynden göras där direkt
genom att man genomletar ytan inom de
geologiskt gynnsamma områdena. Inom forna
nedisningsområden är bergytan till stor del
täckt av morän. Med geologiska och
geofysiska metoder letar man sig fram till
moder-klyften för av isen lösbrutna malmstenar.
Utanför nedisningsområdena är bergytan
oftast täckt av vittringsprodukter. Då består
m. vanl. i att man inom geologiskt
gynnsamma områden eftersöker de rester av
malmförekomsterna, som efterlämnats i
vittringspro-dukterna. Dessa rester äro väsentligen av
tre slag: ovittrade, tunga mineralkorn, vilka
ofta samla sig i flodgrus, guld, tennsten etc.,
oxiderade rester av malmmineral, ss. malakit,
limonit etc., samt utfällningar på ytan ur
grundvatten, som passerat genom malmen
(vanl. limonit).
Geofysisk m. grundar sig på det
förhållandet, att malmernas fysikaliska
egenskaper avvika från omgivningens och att dessa
egenskaper kunna bestämmas på avstånd,
t. ex. från jordytan. De geofysiska
malmlet-ningsmetoderna äro:
1) gravimetriska, vilka grunda sig på
att malmens spec. v. avviker från sidostenens;
2) seismiska, vilka grunda sig på
bestämningen av fortplantningshastigheten för
konstgjorda seismiska vågor;
3) magnetiska, varvid malmens
störning av det jordmagnetiska fältet undersökes;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
