Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmsten, Per Henrik - Malmstock - Malmström, Bernhard Elis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Malmstock—Malmström, B. E.
716
med. lic. 1839, med. dr 1841 och docent 1842
i praktisk medicin i Uppsala på sin
berömda avh. »Om Brighfska njursjukdomen»,
var 1843—50 t. f. adjunkt i medicin vid
Karol. inst. samt blev
1850 e. o. och 1860
ord. prof, i medicin
där, s. å. förste
överläkare vid
Serafimer-lasarettet. Han tog
avsked 1876. M. var en
av de främsta kliniska
lärare, som Sverige
haft, och ingrep
genom sin undervisning
mäktigt till höjande
av den svenska
läkar-bildningen. Som
praktiserande läkare var
han länge den erkänt främste i Sverige. — M:s
förnämsta arbeten röra hans upptäckt av
Tri-chophyton tonsurans, en mikroskopisk svamp,
som orsakar vissa hud- och hårsjukdomar
(Hy-giea 1845) och av tarmparasiten Paramecium
coli (Hygiea 1857). Bland M:s skrifter
märkas även flera minnesteckningar. M. ivrade
för Karol. inst:s likställighet med univ. och
nedlade ett kraftigt arbete för en högskola
i Stockholm. M. var led. av Vet.-akad. (1855).
Han blev fil. hedersdr i Köpenhamn 1879.
Hans namn är bl. a. bevarat i en professur i
nervsjukdomar vid Karol. inst. och flera
stiftelser. Se O. T. Sandahl i Hygiea 1883 och F.
Lennmalm i Sv. Läkaresällsk :s Handl., bd 39,
1911. F. Lnm.*
Malmstock, se Stock.
Malmström, Bernhard Elis, skald,
estetiker (1816 14/3—65 21le), bror till C. G. M.
Född i S. Holmstorp, Närke, vart M. efter
skolgång i Örebro och Strängnäs student 1835
i Uppsala, där han tog dimissionsexamen
1837. För ung att då prästvigas, började M.
studera grekisk litteratur, historia och
filosofi, tog fil. kand.-examen 1840 och
utnämndes 1843 till docent i estetik, sedan han 1842
utgivit gradualavh. »Om konstens väsende
och betydelse» samt 1843 docentprovet
»Grunddragen af Aristoteles’ lära om
poesien». 1849 invaldes M. i Sv. akad. (efter
Franzén); 1856 vart han e. o. och 1859 ord.
prof, i estetik, litteratur- och konsthistoria.
M. började dikta som skolgosse och vann
som gymnasist beröm som högtidstalare.
Under studentåren ganska produktiv, upphörde
han efter 1842 i stort sett med sin diktning.
En resa till Italien 1846 framkallade dock ett
antal versifierade resebilder, varjämte han
sparsamt författade dels gravsånger och
min-nesrunor, dels högtidssånger vid särskilda
tillfällen. Han debuterade med den
grecise-rande »Ariadne» (1838), tävlade i Sv. akad.
med den romantiska »Inez de Castro» (s. å.),
utgav 1839 idyllen »Fiskarflickan från
Tyn-nelsö» och vann 1840 Sv. akad:s stora pris
för elegien »Angelika». I tidningen Eos (1839
—40) tryckte han dikter (»Hvi suckar det så
tungt uti skogen?», »ödmjuker er!», »Sång
för Södermanlands och Nerikes nation» m. fl.)
och uppsatsen »Blick på svenska vitterhetens
närvarande tillstånd», där han angrep
»fosforismen». I kalendern »Linnæa borealis»,
utg. av M. och C. J. Bergman 1840—42, och i
Intelligensbladet (1844—-45) offentliggjorde
han också dikter. Ett urval av dessa utkom
som »Dikter» 1845, en andra samling 1847.
Hans diktning har sin styrka icke i fantasi,
uppfinning eller originalitet utan i formens
mjuka och melodiska välljud. I allt
väsentligt var han som skald avhängig av
romantiken, ehuru han bekände sig till samma
politiska åskådning som Bergfalk och Geijer efter
avfallet samt tillhörde hegelianerna i
Uppsala. M:s lyrik uttrycker framför allt
svårmod och ensamhetskänsla (»Svanen»,
»Enslighet», »Främlingen»), skönhetslängtan och
kärleksbehov. Fosterländska,
skandinavisti-ska och religiösa motiv intaga ett stort rum.
Tillfällighetsdikterna äro, liksom hans vers i
allm., formrena men ofta mångordiga.
Naturskildringarna förhärliga Sörmlands- och
Mälarlandskapet. Mest pregnant av hans dikter
är kanske dialogen »Julianus».
Bekymmersamma förhållanden och skygghet hämmade
tidigt hans alstring. Utom minnestal (över
bl. a. Atterbom och Geijer) skrev M.
uppsatser om Shakespeare, Cervantes och Swift (utg.
som »Litteraturhistoriska studier»,
1860—-61); de ingå även i hans »Samlade skrifter»
(8 bd, 1866—69), utg. av hans vän C. F.
Berg-stedt, som där under titeln »Grunddragen af
svenska vitterhetens historia» intog M:s
Upp-salaföreläsningar. De utmärkas mest av en
oerhörd partiskhet mot Atterbom och »nya
skolan», en ensidighet, vars uttryck utgivaren
skärpte. — I 9:e uppl. av M:s dikter (1897)
ingår en biogr. över M. av Elof Tegnér. Jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
