Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manet, Édouard - Manetdjur el. Skivmaneter - Manetho - Manfred - Manfredonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
774
Manetdjur—Manf redonia
773
honom obetydligt, han var bl.
a. en mästerlig
stillebensmå-lare (ett representativt
stilleben i Nationalmuseum i
Stockholm). I saftiga, fylliga
färger och utsökta valörer
målade han brett och livfullt.
Utförde även förträffliga
akvareller, pasteller och
raderingar. — M. var länge omstridd,
av hans till salongerna
insända målningar avvisades flera,
men han fortfor konsekvent
att infinna sig vid den årliga
tävlan och vann till slut sin
medalj. Eftervärlden räknar
honom som en av 1800-talets
klassiska mästare och en av
det moderna måleriets
genom-brottsmän. Se É. Zola, »Mes
haines» (1866), monogr. av E.
Bazire (1884), H. v. Tschudi
(2:a uppl. 1909), Th. Duret
(1902, 1906), J. Meier-Græfe
(1912), É. Moreau-Nélaton (1906), L. Hourticq
(1911), E. Waldmann (1923) och A. Proust
(1913; ty. 2:a uppl. 1929). G-g N.
Manètdjur el. Skivmaneter,
Scypho-medüsae, en klass av nässeldjuren (se d. o.).
Den radiärsymmetriska kroppen är cirkelrund,
skivlik med en konvex rygg- och en konkav
buksida, från vars mitt det s. k. magröret
hänger ned som kläppen i en klocka. Alla
vävnader äro geléartade på grund av den
stora vattenhalten, som kan uppgå till nära
98 % av kroppsvikten. I den nedre ändan
av magröret ligger den korsformiga
munöppningen, omgiven av långa, förgrenade och med
nässelkapslar besatta munarmar. Magröret
fortsättes i klockans inre av den rikt
förgrenade matsmältningsapparaten (jfr Ce 1
ente ra ter). I denna tömmas produkterna
från könskörtlarna, som vanl. kunna
iakttagas genom klockans gelé som fyra
hästsko-formade bildningar. I klockans vanl. flikiga
kant finnas balansorgan (statocyster) och
enkla ögon, varjämte ofta med nässelcellei
försedda långa fångstarmar utgå därifrån.
Nervsystemet utgöres av åtta likaledes i
klockans kant belägna tentakelliknande
nervcentra. Maneterna simma genom rytmiska
sammandragningar av en muskelring på
klockans undersida. Ur äggen utvecklas ett
fastsittande, polypliknande djur, strobila (jfr
Nässeldjur), som i sin tur genom knoppning
alstrar nya maneter (generationsväxling).
De flesta m. äro pelagiska former och vistas i
havsytan. Några tillhöra dock djuphavet, där
de förekomma ned till ett djup av över 4,000
m. Alla nå rätt avsevärd storlek, somliga
en diameter av ända till 1 m. Vid
Sveriges västkust finnas den blåskimrande b 1
å-klintsmaneten, Cyanea palmstruchi, de,n
i likhet med följ, art under sommaren och
hösten ytterst allmänna gula el. röda
bränn-el. h å r m a n e t e n, C. capillata, med en
diam, av intill 1/2 m och nässelbatterier, som
tillfoga även människan ytterst kännbar
sveda, och den nästan glasklara ö r 0 n m
a-ne t e n el. sjökalven, Aurelia aurita,
som på hösten förekommer allmänt även i
Östersjön upp till Åland. — Jfr plansch vid
»Olympia.» Målning av É. Manet i Louvre.
sp. 776. — I stort sett likartad byggnad som
m. äga de små medusorna, som utgöra
könsgeneration av de fastsittande polyperna
el. hydroiderna, till vilken grupp även höra de
om m. erinrande, kolonibildande s i m p o 1
y-perna el. sifonoforerna, t. ex.
bide-vindseglaren (se d. o. med färgplansch och
Nässeldjur). Om kammaneter se d. o. T. P.
Ma’netho (grek. Manethö), under
Ptole-maios II (omkr. mitten av 200-talet f. Kr.)
överstepräst och arkivarie vid solgudens
tempel i Heliopolis, härstammade från staden
Sebennytos i det egyptiska deltat. M. skrev
för Ptolemaios’ räkning på grekiska en
Egyptens historia från äldsta tid intill dess
erövring genom Artaxerxes III omkr. 343 f. Kr.;
därtill var fogad en systematisk kronologi,
vari de 30 dynastiernas (regenthusens)
inbördes ställning fixerades. Av M:s historieverk
ha blott några mindre fragment bevarats. Det
viktigaste av dessa innehåller en förteckning
på de särskilda regentätterna samt delvis
även på de särskilda faraonerna. De
skildrande fragmenten av M:s historiska verk
återfinnas bl. a. i Josefos’ stridsskrift mot
Apion, de kronologiska hos de kristna
författarna Julius Africanus och Eusebios, vilka
båda bevarats genom Georgios Synkellos’
kro-nografiska verk. M:s fragment finnas
utgivna i »Fragmenta historieorum græcorum»,
II (1848). — Litt.: G. F. Unger, »Chronologie
des M.» (1867). K. P.*
Manfred, konung av Neapel och Sicilien
(1232—66), legitimerad son till kejsar
Fredrik II. M. var 1250—52 sin halvbror Konrad.
IV:s ståthållare i Italien och blev efter
dennes död 1254 regent, valdes till konung i
Neapel och Sicilien och kröntes i Palermo 1258..
M., som var en rikt utrustad personlighet,,
vann en betydande maktställning men
stupade i slaget vid Benevento 1266 mot den av
kurian inkallade Karl av Anjou. Litt.: Ty.,
monogr. av K. Hampe (1905), A. Bergmann
(1909) och Helene Arndt (1911).
Manfredonia [-då’nia], stad i it. prov.
Fog-gia, vid Manfredoniabukten av Adriatiska,
havet och foten av Monte Gargano; 14,568 inv.
(1921). Ärkebiskopssäte. Spannmålsexport.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
