Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775
Manfår—Mangankonkretioner
776
Mänfår, zool., se Fårsläktet och bild
3 på pl.
Mangal, turk., ett flyttbart fyrfat av
mässing, koppar el. järnplåt, som fylles med
kolglöd och i Turkiet nyttjas för tillfällig
uppvärmning. G. Rqt.
Mangalore [mäqgolå’], Mangalür, stad
i britt.-ind. presidentskapet Madras, på
Mala-barkusten; 53,877 inv. (1921), därav 16,602
kristna. Rom.-kat. biskop, flera kyrkor och
ett college. I M. hade Baselmissionen sin
huvudstation. Från den livligt besökta hamnen
stor kaffeexport.
Mangan, metalliskt grundämne, i form av
brunsten (se d. o.) känt och använt redan på
Plinius’ tid, som ett nytt element
karakteriserat av C. W. Scheele 1774, i fri form först
framställt s. å. av J. G. Gahn. M., som
förekommer i naturen i form av hydrat, som utgöra
oxider, karbonat och silikat, till en ungefärlig
mängd av O,os % av jordskorpans vikt,
fram-ställes numera genom reduktion av oxiden
Mn304 med aluminium, då nästan ren m.
erhålles. Största mängden framställes dock i
form av legering med järn (ferromangan; se
Ferrolegeringar) genom reduktion med
kol av järnhaltig manganmalm i masugn
el. elektrisk ugn. — M. är en vit,
kristalli-nisk, hård och spröd metall, dess spec. v. är
7,2 (20° C), spec. värme 0,107 (0°), smpt 1,260°,
kpt 1,900°. I luft vid vanlig temp. beständig,
påverkas den av vatten, löses av syror och är
den mest positiva av de tunga metallerna med
en normalpotential (se d.o.) = — 1,075 volt. Den
utfälles icke av någon annan metall ur sina
saltlösningar. Dess kemiska tecken är Mn,
atomnummer 25, atomvikt 54,93, valensvärden
2, 3, 4, 6, 7. — Med halogenerna
överensstämmer m. i fråga om det högsta valensvärdet
och sammansättningen av motsv. salter. — M.
nyttjas endast i legeringar (se
Manganlegeringar). G. S-ck.
Manganblände, miner., se Alabandin.
Mangandioxid, kem., se
Manganföreningar.
Manganföreningar. Elementet mangans kemi
är på grund av dess stora antal valensvärden
synnerligen mångskiftande. Som 2- och 3-värt
står det vid sidan av zink, järn, aluminium
och krom, som 4-värt liknar det bly, som
6-värt krom, som 7-värt klor. Det bildar
oxider och positiva och negativa ioner enligt
följande översikt.
Valens Oxid Ioner
-4- 2
2 MnO Mn ’ , manganoion
4- 2
3 Mn9Og Mn ’ , manganiion
__o
4 MnO2 MnOg , manganition
Mn2O~2,
6 MnOg MnO^- ", manganation
7 Mn2O? MnO^— \ permanganation.
Beständigast är i sur lösning manganoionen,
vartill de övriga övergå genom reduktion, i
basisk blandning mangandioxid och
manga-nitionen. Av betydelsefullare föreningar
märkas: Manganosalter: klorid, MnCl2.4 H2O,
• rosenröda kristaller, lösliga i vatten,
biprodukt vid framställning av klor medelst
salt
syra och brunsten; sulfat, MnSO4.4 H2O,
ljusröda kristaller, lösliga i vatten, framställes
genom upphettning av brunsten med konc.
svavelsyra, nyttjas vid färgning och
framställning av andra m.; karbonat, MnCO3, vitt
färgämne under benämningen manganvitt;
borat, MnB4O7j linoleat (salt av linoljesyra);
oxalat, MnC2O4; resinat (hartssyrad mangan),
de fyra sistnämnda använda som sickativ (se
d. o.). — Manganiföreningar: sulfat,
Mn2(S04)3, fås vid elektrolytisk oxidation av
manganosulfat och har användning som
oxida-tionsmedel i den organiska tekniken. —
Föreningar av 4 - v ä r d mangan: vik
-tigast är mangandioxid, MnO2, som mineral
pyrolusit och polianit (brunsten, se d. o. och
P o 1 i a n i t). Syntetiskt framställd, är den
ett svart pulver, som utgör ett viktigt och
mycket använt oxidationsmedel men också
självt kan oxideras (till manganat och
per-manganat). Begagnas vid framställning av
klor i liten skala och regenereras då ur
av-fallslutarna, vid glasfabrikation för att göra
glaset färglöst genom oxidation av starkt
grönfärgat ferrosilikat till ljusgult
ferrisili-kat, vars färg kompenseras av
manganosili-katets violetta färg. Föreningen brukas i
galvaniska element för att förhindra
polarisation, till sickativ och till bruna
lergodsglasyrer m. m. S. k. mangandioxidsulfat,
Mn2(SO4)2, framställes på samma sätt som
manganisulfat och har samma användning.
MnO2 är en syreanhydrid och ger med baser
salter, som kallas manganiter.
Kalciumman-ganit, CaMnO3 och CaMn2O5, utgör den form,
vari brunsten regenereras vid teknisk
klor-framställning enligt Weldon. —
Föreningar av 6 - v ä r d mangan:
kaliummanga-nat (chamaeleon minerale el. kameleon),
K2MnO4, erhålles genom oxidation i basisk
smälta av brunsten; grönt, vattenlösligt,
obeständigt salt, varav permanganat framställes;
bariummanganat, BaMnO4, grönt färgämne.
— Föreningar av 7 - v ä r d mangan:
kaliumpermanganat, KMnO4, framställes
genom att koldioxid inledes i en lösning av
ka-liummanganat eller genom dess elektrolytiska
oxidation; purpurfärgade kristaller, lösliga i
vatten (6,5 g i 100 g vatten av 20° C) med
kraftigt rödviolett färg. Är ett av de starkaste
oxidationsmedel man känner. Analytiskt
nyttjas saltet vid kvantitativ bestämning av
reduktions- och oxidationsmedel (se K
e-m i s k a n a 1 y s), i tekniken bl. a. vid
framställning av sackarin och många andra
organiska föreningar, vid blekning av textilvaror,
eteriska oljor, vax m. m., vid guldextraktion
med cyannatrium. Se även Manganmalm.
G. S-ek.
Manganln, kem., se Legering.
Manganlt, ett halvmetalliskt glänsande,
stålgrått till järnsvart el. brunsvart, rombiskt
(se Kristallsystem) kristalliserande
mineral av manganoxidmonohydratet Mn2O3 . H2O.
M., som ofta uppträder i stråliga aggregat
och ej sällan visar omvandling till pyrolusit
(se Brunsten), har i friskt tillstånd
hårdheten 3,5—4 (se Hårdhetsskala) och
spec. v. 4,2—4,4 samt ger brunt streck. Se
även Manganmalm. N. Zn.
Mangankonkretioner, se Dj
uphavsbild-n i n g a r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
