Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Manisa—Manitoba
788
M. är uppfyllt av skogrika berg; befolkningen
bor huvudsaki. i Barak rivers (till Meghna)
■och Manipur rivers (till Chindwin) breda dalar.
Huvudstad är Imphal (se d. o.), även kallad
Manipur. I M. har polospelet uppstått.
ManVsa, se M a g n i s a.
Manisk-depressiv sjukdom. De mest
iögonenfallande symtomen vid denna sjukdom äro
rubbningar av känsloläget, dels abnorm
ned-etämdhet (depression), dels abnorm
upprymdhet (exaltation). I det förra fallet betecknas
sjukdomen som en melankoli, i det
senare fallet som en m a n i. I de fullt
utvecklade fallen av sjukdomen förekomma såväl
melankoliska som maniska sjukdomsfaser och
dessemellan längre el. kortare perioder av
full hälsa. — Vid melankoli kan
nedstämdheten nå mycket olika grader, från den lättaste
förstämning, olust eller svårmod till den
djupaste förtvivlan. Den har alla likheter med
en naturlig sorg. Härtill kommer ofta en mer
el. mindre stark ångestkänsla, oftast av de
sjuka förnummen som en tyngdkänsla i
bröstet. Ängesten kan ta sig uttryck i en rastlös
oro, ett ängsligt plockande eller vid högre
grader ett oroligt rusande fram och åter
under högljudd jämmer. Oftast inträder under
melankolien ett annat symtom, hämning
av de psykiska förloppen, såväl själva
tänkandet som dess omsättning i rörelser. I
lindrigare fall röjer sig hämningen endast i
en subjektiv förnimmelse av svårighet vid
tänkandet och av oföretagsamhet. I
höggra-digare fall röjer den sig också i den sjukes
yttre uppträdande. Han blir tyst och fåordig,
rörelserna ske trögt och sakta. Minspelet är
stelnat i sorg. Hämningen kan stegras till
nästan fullständig orörlighet (stupor). — Det
sjukligt deprimerade känsloläget inverkar på
innehållet i den sjukes tankevärld, vilket
bringas till överensstämmelse med
missmodet och förtvivlan. Den sjuke blir pessimist
och underskattar sig själv. I svårare fall
lämnar denna pessimism rimlighetens gränser.
Den sjukes tankevärld blir då förvanskad av
tankevillor, som ha karaktär av ringhetsidéer
och försyndelseidéer. Han beskyller sig själv
för allehanda brott och uselhet, är inte värd
att leva, bör kastas i fängelse eller föras till
avrättsplatsen. Ibland tillkomma
hallucinationer. — I melankolien förefinnes ofta ett
starkt självmordsbegär; även i lindriga fall
av melankoli kan självmordsfaran vara
överhängande. Många för omgivningen ofattbara
självmord ha sin förklaring i melankoliska
sjukdomssymtom. I somliga fall söker den
sjuke ta sina närmaste med sig i döden. Ej
sällan äro hemska familjedramer att skriva
på den förbisedda och missförstådda
melankoliens konto. Det melankoliska tillståndet
återverkar menligt på den sjukes
kroppstill-stånd. Sömnlöshet, aptitlöshet. avmagring,
menstruationsrubbningar höra till den
melankoliska symtombilden.
Vid mani är huvudsymtomet upprymdhet.
I de lindrigare fallen (h y p o m a n i) är det
blott fråga om en överdriven lust- och
lyckokänsla, en strålande belåtenhet med sig själv.
I de svårare inträder en alltmer
översvallande upprymdhet, då den sjuke förlorar varje
spår av självbehärskning. Det maniska
känsloläget är mycket rörligt och slår
utomor
dentligt lätt över i häftighet och vrede. Även
melankolikerns hämning har i det maniska
tillståndet sin motsats. De sjuka ha en
förnimmelse, att tankarna röra sig snabbt och
lätt i deras huvud, och de känna ökad andlig
prestationsförmåga. I verkligheten föreligga
dock en ytlighet och obeständighet i deras
tänkande. De kunna till slut ej fullfölja en
enda tankegång, infallen avlösa varandra i
rasande fart, varvid även den yttre formella
redan kan gå förlorad (idéflykt). Den
sjuke företer också en stegrad
verksamhetslust (agitation). Hans sätt blir rörligt
och bullrande, mimik och gester överdrivna.
Moraliska och etiska hämningar äro
uppluckrade eller bortfallna. I sjukdomens högsta
grader glider det hela över i en våldsam
agitation, som kulminerar i skrik och skratt,
dans och skutt och en ostillbar
förstörelselusta. — Maniakerns självbelåtenhet leder
honom ibland ej blott till självöverskattning
utan även till storhetsidéer. Ur de ofta
oundvikliga konflikterna med omgivningen kunna
ibland förföljelseidéer uppstå.
Såväl de melankoliska som de maniska
sjukdomsfaserna gå i regel över efter längre
eller kortare tid. Intervallen mellan
sjukdomsfaserna kunna vara mycket olika,
årtionden och mera. Somliga sjuka få aldrig
återfall, andra ha mycket täta sjukdomsperioder.
Sjukdomen är utomordentligt vanlig,
särskilt i sina allra lindrigaste former, de s. k.
cyclothymierna, då depressionen
endast röjer sig som lätt förstämning,
exalta-tionen endast som en lyftning av humöret.
Maniskt-depressivt disponerade människor
kännetecknas även under hälsans dagar av
det s. k. cykloida temperamentet, vars kärna
är ett allsidigt rörligt och påverkbart
känsloliv. Denna psykiska konstitution anses ha en
viss affinitet till en viss kroppskonstitution,
den s. k. pykniska kroppsbyggnaden,
kännetecknad bl. a. av breddmåttens övervägande
över längdmåtten (såväl i ansiktet som på
bålen) samt en benägenhet för fettansats på
bålen. Ärftligheten synes spela en avgörande
roll för hithörande fenomens uppkomst.
De materiella förändringar i organismen,
som betinga de manisk-depressiva
sjukdomsperioderna, äro ännu obekanta. V. W-rt.
Mani’sm (jfr Maner), dyrkan av de
avlidna. Se A n k u 11.
Manito (M a n i t u), ett från
algonkinindia-nernas språk hämtat ord, som förr ofta
missvisande översattes med »den stora anden» och
ansågs beteckna världsalltets skapare. Ordet
betecknar i allm. något hemlighetsfullt,
särskilt den allmänna makt, som enl. primitivt
tänkesätt uppenbarar sig i naturföremåls
rörelser. Varje förvandling i naturen uppfattas
som ett uttryck för m. Bland
religionsvetenskapliga parallellord till m. märkes
irokeser-nas or enda. E. Rid.*
Manitoba [mänitåbä’], off. förk. Man., den
östligaste av prärieprovinserna i Kanada.
Sydgränsen mot U. S. A. följer 49° n. br.,
nordgränsen mot Keewatindistriktet 60° n. br.
I v. gränsar M. till Saskatchewan, 1 ö. till
Ontario och Hudson bay. 652,218 kvkm, därav
51,554 kvkm vatten, 610,118 inv. (109,258
ut-landsfödda. 3.948 svenskfödda. 1921). 655,000
inv. 1928 (beräknat), 25,000 inv. 1871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
