Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannerskantz, ätt - Mannerskantz, Carl Axel - Mannerskantz, Nils - Mannersköld, Nils Assersson - Manners-Sutton - Mannesmann, släkt - Mannesmannrör - Mannhardt, Wilhelm - Mannheim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
801
Mannerskantz, C. A.—Mannheim
802
ättens adliga namn och n:r adopterades 1802
två bröder R å b e r g h, av vilka den ene blev
far till C. A. M. (se nedan).
Mannerskantz, Carl Axel, lantbrukare,
politiker (1809—88); jfr släktart. Inträdde
först på officersbanan men tog 1856 avsked
som kapten. Han gjorde sig tidigt bemärkt i
sin hembygd som
kommunalman och
framstående brukare av
sitt fädernegods,
Vär-nanäs. 1840—41
bevistade M. sin första
riksdag och blev 1867
led. av och vice
talman i Andra
kammaren men övergick 1872
till Första kammaren,
som han tillhörde till
1883. Vid flera
riksdagar var M. led. av
stats- och konstitu-
tionsutskotten. Hans största intresse anknöt
sig till försvars- och representationsfrågorna;
1878 var han led. av särskilda utskottet för
försvarsfrågans lösning. 1865—83 var han
led. av Kalmar läns södra landsting, där han
en följd av år var ordf. Som mångårig ordf,
i Kalmar läns s. hushållningssällskap (till
1883) nedlade M. ett betydelsefullt arbete för
jordbrukets utveckling. B. E-r.
Mannerskantz, Nils, fortifikationsofficer
(1738—1829); jfr släktart. Ingick i
Fortifikationen 1755, deltog som konduktör i
pommerska kriget, blev 1780 överste och chef för
finska fortifikationsbrigaden och 1785 t. f.
kommendant på Sveaborg. 1789 var M.
generalkvartermästare i fält och började befästa
Hangöudd. Han blev generalkvartermästare
och direktör över Fortifikationen 1791 samt
general 1809. (L. af P.)
Mannersköld, Nils Assersson, krigare
(1586—1655). Kom 1606 i hertig Johans av
Östergötland tjänst, adlades 1612 (hette förut
Assersson), blev 1625 överste för 3
kompanier östgötaryttare och 1626 guvernör iNarva.
Jan. 1644 blev M. landshövding i Älvsborgs
län, försvarade i april med tapperhet
Göteborg mot Kristian IV och utmärkte sig under
Brahes och Kaggs fälttåg vid Göta älv. Biogr.
i Göteborgs Försvar 1922. Wdt.
Manners-Sutton [mä’naz-sa’tn], se M a
n-n e r s.
Ma’nnesmann, tysk industriidkarsläkt.
Reinhard M. (1856—1922) uppfann jämte
sin bror Max M. (1861—1915) en metod
för tillv. av helvalsade smidesjärnsrör (se
Manne smannrör), vilken patenterades
f. ggn 1886, utvecklades av Reinhard M:s
söner och exploateras främst vid firmans
verkstäder i Düsseldorf (Mannesmann Röhren
Werke). Reinhard M. hade även stora
intressen i Marocko, där han 1908 och 1909 av
sultanen erhöll koncessioner för utnyttjande
av betydande malmlager,
Mannesmann-koncessionerna, om vilkas
rättsgiltig-het emellertid en internationell tvist uppstod.
Mannesmannrör, helvalsade smidesjärnsrör,
framställda enl. en av de tyska metallurgerna
bröderna Mannesmann (se d. o.) 1886
patente-rad metod. Om ytan av en järnstång utsättes
för en stark, sträckande bearbetning, utan att
det inre av stången kan följa med i töjningen,
inträder en bristning i de inre partierna i
stången, så att ett hålrum uppstår.
Bearbetningen åstadkommes genom att ämnet pressas
mellan valsar, vilka äro snett ställda i
förhållande till varandra. Metoden nyttjas mest
för framställning av rörämnen, d. v. s. rör
med tjocka väggar, som sedan valsas vidare
enl. andra förfaringssätt, och ställer mycket
höga krav på råmaterialet. G. H-r.
Ma’nnhardt, Wilhelm, tysk mytolog,
folk-trosforskare (1831—80). Var en kort tid
docent vid Berlins univ. och 1863—73
stadsbibliotekarie i Danzig samt red. för Zeitschrift
für Deutsche
Mytho-logie und Sittenkunde
(bd 3 och 4) 1855—59.
M:s första större verk
voro »Germanische
Mythen» (1858;
jämförda med indiska) och
»Götterwelt der
deut-schen und nordischen
Völker» (1860). Senare
koncentrerade han
sina studier
företrädesvis på
växtlighetens och särskilt
åkerbrukets mytologi och
utgav »Roggenwolf und Roggenhund» (1865;
2:a uppl. 1866), »Die Korndämonen» (1868)
samt det epokgörande huvudverket
»Wald-und Feldkulte» (2 bd, 1875—77; 2:a uppl.
1904—05). Ur hans samlingar utgav H.
Pat-zig 1884 ett bd »Mythologische Forschungen».
M. är efter J. Grimm Tysklands mest
inflytelserike mytolog. N. E. H.
Mannheim [ma’nhåim], huvudstad i
lands-kommissariatet M. (3,531 kvkm, 709,459 inv.
1925), i n. Baden, nära Neckars inlopp i
GENERALSTABENS LITOGR ANSTALT
XIII. 26
MANNHEIM
MED
OMGIVNINGAR
Skala 1:175000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
