Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannheimskolan - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
Mannheimsystemet—Manometer
806
H. Riemann i »Denkmäler der Tonkunst in
Bayern», bd 3: 1; 7: 2; 8: 2, 15—-16. — Litt.:
Fr. Walter, »Geschichte des Theaters und der
Musik am kurpfälzischen Hofe» (1898). T. N.
Mannheimsystemet, se S i c k i n g e r, A.
Ma’nninen, Otto, finsk skald (f. 1872 13/g),
lektor i finska vid Helsingfors univ. sedan
1913, fil. hedersdr där 1927, professors titel
1925. M. har utgivit diktsamlingarna
»Sä-keitä» (Strofer; I 1905, II 1910) och
»Virran-tyven» (Lugnvatten; 1925). Hans lyrik är
tungsint och reflekterad, stundom satirisk.
Formen är genomarbetad och sammanträngd,
stundom svårtillgänglig. — M. är den finska
litteraturens främste översättningskonstnär;
han har till finska överflyttat bl. a.
Runeberg, Molière, »Peer Gynt», Iliaden och
Odys-séen. G-r C.
Manning [mä’niij], Henry Edward,
engelsk kardinal (1808 18/7—92 14/i)- Blev
1832 präst, 1833 kyrkoherde och 1840
ärkedjäkne i stiftet Chichester i engelska
episko-palkyrkan. Samtidigt
med Oxfordrörelsen
men ganska oberoende
av denna fördes M.
till en utpräglat
hög-kyrklig åskådning.
Genom personliga
intryck på en resa i
Italien och genom
Newmans
»Develop-ment of christian
doc-trine» närmades han
till den katolska
kyrkan. Den direkta
stöten fick han genom
den Gorhamska dopstriden, då en världslig
domstol bekräftat en lågkyrklig präst i hans
ämbete, ehuru hans biskop ansett honom
irr-lärig i fråga om dopet. 1851 övergick M. till den
romerska kyrkan, blev 1860 påvlig husprelat,
1865 ärkebiskop av Westminster, därmed den
rom.-kat. kyrkans överhuvud i England, och
1875 kardinal. På Vatikankonsiliet 1869—70
bidrog han verksamt till ofelbarhetsdogmens
seger. I hemlandet verkade han för den
engelska katolska kyrkans fullständiga
romanise-ring, och genom sin på en gång asketiska och
förfinade personlighets makt, sin
organisationsförmåga och särskilt sina sociala
insatser gav han den romerska kyrkan i England
ny styrka. Han reorganiserade dess
skolväsen, gick i spetsen för helnykterhetsrörelsen
och framträdde som medlare vid dockstrejken
i London 1889. Bland hans
skrifter må nämnas hans anglikanska
»Sermons» (4 bd, 1843—48) och de
katolska »Sermons on
eeclesiasti-cal subjects» (3 bd, 1863—70),
»Grounds of faith» (1852) samt en
uppsatssamling, »Miscellanies» (3
bd, 1877—88). Litt.: Eng. biogr.
av A. W. Hutton (1892), S.
Purcell (1896), S. Leslie (1921); P.
Thureau-Dangin, »La renaissance
catholique en Angleterre au 19 :e
siècle» (3 bd, 1899—1906). Y. Br.
Mannit, Mannasocker,
C6Hi4O«, en sexvärdig alkohol (se
Alkoholer), som förekommer
särskilt i mannaaskens (se M a
n
n a) intorkade saft men även hos andra
växter. Sött smakande, färglösa kristaller, som
lösa sig i vatten. Vid behandling med
salpetersyra erhålles nitromannit (se Ni tr of ö
r-e n i n g a r). I. B.
Mannlichergeväret, ett av tyske ingenjören
Ferdinand von Mannlicher (1848—
1904) konstruerat repetergevär. Se
Handeldvapen, sp. 448.
Mannös, kem., se Sockerarter.
Ma’nnus (»människa»), enl. Taeitus
germanernas namn på folkstammens urfader, son
till den av jorden födde guden Tuisto.
Ma’no, it., hand. — (Mus.) M. de’stra, högra
handen; m. sini’stra, vänstra handen.
Manodepressiv sinnessjukdom, se M
a-nisk-depressiv sjukdom.
Manoel [-noä’l] el. Emanuel,
portugisiska konungar.
1. M. den store (1469—1521), brorsons
son till Henrik Sjöfararen. Blev konung 1495
och fullföljde de påbörjade tillrustningarna
för en expedition till Indien. Vasco da Gamas
upptäckt av sjövägen dit 1498, d’Almeidas
och d’Albuquerques erövringar där samt
Ca-brals upptäckt av Brasilien 1500 gjorde
Portugal under M. till stormakt. Port, biogr. av
M. Bernardes Branco (1888).
2. M., f. d. konung av Portugal (f. 1889
ls/n). Är yngre son till den 1 febr. 1908
mördade konung Karl I av ätten Braganza (se
d. o.), som han efterträdde. Genom
revolutionen i okt. 1910 (se Portugal, historia)
störtades han och bosatte sig därefter i
England. Han har ej uppgivit sina tronanspråk
men ej heller insatt mycken kraft på deras
förverkligande.
Manometer (av grek. mano’s, tunn, och
me’tron, mått), instrument för uppmätning av
gasers och ångors tryck. (Vakuummeter
kallas ofta en m., som avser att mäta tryck,
som äro lägre än atmosfärstrycket.) M. äro
av två olika slag: vätskemanometern och
metallmanometern. 1. Den öppna
vätskemanometern (bild 1) består av ett
U-for-migt glasrör, vars ena ända (a) står i
förbindelse med den gas, vars tryck skall mätas,
under det att den andra (c) är öppen för
luften. Den nedböjda delen innehåller en
vätska, olja, vatten eL kvicksilver. Är b
skillnaden i höjd hos de båda vätskepelarna,
utgör detta även ett mått på skillnaden mellan
gasens tryck och atmosfärstrycket. B 1 ä
s-ter prov aren (se d. o.) är en sådan öppen
kvicksilvermanometer. Är det tryck, somi
Bild 1. Bild 2.
Bild 3.
Bild 4„
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
