Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
817
Mantelskura—Mantidae
818
ryggmärgsröret, som ersättes av ett
gang-lion, och förvandlas till en säck- el.
tunn-liknande, till det yttre närmast om en
mussla erinrande varelse med en stor
gäl-tarm och omgives av den sega manteln, i
vilken finnas två öppningar, en
inströmnings-och en utströmningsöppning för vattnet.
Åtskilliga arter förekomma vid Sveriges
västkust, särskilt under sommaren och hösten. Av
de omkr. 1,000 kända arterna äro somliga
kolonibildande och bilda vackert färgade
överdrag på alger och stenar. Andra
kolonibildande ascidier äro de i varma hav
kringdrivande lysande eldvalsarna,
Pyroso-midae, som kunna bli i/2 m (se pl. vid
sp. 777, bild 2). Några arter ätas i
Medelhavsländerna. En tredje grupp är de
likaledes i haven kringdrivande salperna,
Tha-liacea, bekanta för sin av skalden Chamisso
upptäckta generationsväxling. T. P.
Mantelskura, her., se Skura.
Mantelstyrning, artill., se Projektil och
Styrningsmedel.
Manteltalja, se Mantel.
Ma’ntere, O s k a r i, finländsk skolman och
politiker (f. 1874). Var
samskoleföreståndare i
Helsingfors 1900—19,
disputerade 1907, blev
led. av
skolöverstyrelsen 1918 och dess chef
1924. M. är
riksdagsman från 1919 (finska
framstegspartiet), var
socialminister
november 1922—januari 1924
samt statsminister
december 1928—augusti
1929, då hans ministär
föll på sin proposition
om höjning av tjänstemannalönerna. H. E. P.
Mantes [mät], M. - sur-Seine, stad i fr.
dep. Seine-et-Oise, vid Seine, 48 km v. om
Paris; 9,944 inv. (1926). Tillverkning av
musikinstrument. Vacker gotisk kyrka
(1100-talet).
Manteuffel [ma’ntäifal], gammal, urspr.
pommersk adelssläkt, som utgrenat sig i
Tyskland och östersjöprovinserna i
friherr-liga och grevliga grenar. I Sverige
naturali-serades 1751 en medlem av den livländska
grenen, Otto Jacob Zöge von M. (1718
—96). Han var 1766—82 svensk envoyé i
Preussen, blev 1772 frih. och 1792 general.
Han slöt själv den svenska ätten. Till
släktens preussiska gren hörde H. v. M., O. Th.
v. M. och E. v. M. (se nedan).
Manteuffel [ma’ntåifol], Edwin von,
frih., tysk
generalfältmarskalk (1809—85).
M. blev officer 1827
vid ett preussiskt
kav.-reg:te; efter
befordran inom sitt
vapen förordnades han
1857 till chef för avd.
för personliga
angelägenheter i
krigsmi-nisteriet och kom på
denna post att i
väsentlig mån bidraga
till den stora
ombild
ningen av preussiska armén. Han var 1865
befälhavare över trupperna i hertigdömena
Schleswig och Holstein och därefter guvernör
i Schleswig. Vid krigsutbrottet 1866 besatte
han det av österrikarna förvaltade Holstein
samt övertog juli s. å. befälet över
Main-armén, med vilken han utförde det s. k.
Main-fälttåget. Vid krigsutbrottet 1870 var M. först
chef för 1 :a armékåren samt ställdes efter
Metz’ fall i spetsen för 1 :a armén, med vilken
han bekämpade den franska nordarmén under
Faidherbe, men tog nyåret 1871 befälet över
den nybildade sydarmén, genom vars
operationer general Bourbakis armé trängdes in
på schweiziskt område. Efter kriget förde
M. till sept. 1873 befälet över tyska
ockupa-tionsarmén i Frankrike; han blev s. å.
generalfältmarskalk. 1879 blev M. ståthållare
i Elsass-Lothringen. Biogr. av K. H. Keck
(1890). C. O. N.*
Manteuffel [ma’ntälfol], Heinrich von,
preussisk krigare (1696—1778), var vid
sjuåriga krigets utbrott (1756) generalmajor.
Sedan M. utmärkt sig i slaget vid Prag maj
1757, brukades han huvudsaki. på fronten mot
svenskarna, var först kommendant i Stettin
och sedermera överbefälhavare. Han
tillfångatogs vid Anklam jan. 1760. Frigiven 1762,
återinträdde M. ej mer i tjänst. (Wdt.)
Manteuffel [ma’ntåifel], Otto T h e o d o r
von, frih., preussisk politiker (1805—82). M.,
som urspr. varit moderatliberal, inträdde
1848 som inrikesminister i F. W. v.
Branden-burgs konservativa ministär och
undertecknade 1850 det Österrikes politik helt
tillmötesgående fördraget i Olmütz. 1850—58 var
han ministerpresident och utrikesminister och
gjorde sig som sådan känd för en
godtycklig reaktionär politik. 1864 blev han led. av
preussiska herrehuset. Hans
»Denkwürdig-keiten» ha utgivits av H. v. Poschinger (3
bd, 1900—01). — M:s son O 11 o K a r 1 G o
1t-lob von M. (1844—1913) var 1877—98 led.
av riksdagen och sedan 1883 av preussiska
herrehuset, där han 1908—11 var president.
1896—1911 var han Landesdirektor i prov.
Brandenburg. Liksom fadern gjorde han sig
känd iför sin strängt konservativa
uppfattning. B. E-r.
Manthey [ma’ntåi], August Kristian,
norsk ämbetsman, politiker (1811—80). Var
1849—56 amtman (fylkesman) i
Hedemar-kens amt. 21 april 1856 utnämndes han
till statsråd och chef för Revisionsdep. och
stod sedan efter vartannat i spetsen för
indre-, finans- och justitiedep. i starkt
konservativa ministärer, tills han 29 juli 1874
utnämndes till stiftamtman i Oslo. M:s
under ministertiden förda dagböcker ha 1905—
19 utgivits som tillägg till norsk Hist.
Tidsskr. K. V. H.*
Mantidae, B ö n s y r s o r, en till
insekt-ordningen rätvingar (se d. o.) hörande
fam., omfattande omkr. 600 huvudsakl.
tropiska och subtropiska arter, vilka särskilt
kännetecknas av den smala, starkt förlängda
mellankroppen och de till gripverktyg
utbildade frambenen. Huvudet, som uppbäres av
en tydlig hals, är fritt och rörligt och har
stora utstående ögon. Antennerna äro vanl.
trådlika, hos hanarna stundom kamtandade.
Mellankroppen, bakkroppen och de båda bakre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
