Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Mantik—Mantiqueira
820
Bedjerska, Mantis religiösa.
benparen ha stundom bladlikt utbredda, ofta
bjärt färgade sidobihang, ss. den ostindiska
Gongylus gongyloides, som därigenom får en
förvillande likhet med vissa ärtväxters
blommor. Benen äro långa och kraftiga, de båda
bakre paren typiska gångben; höfterna,
särskilt de främre, äro långa och fritt
utstående. Frambenens gripverktyg bildas av det
på undersidan skarptandade skenbenet, som
kan fällas in i en av skarpa, tandade kanter
begränsad ränna på lårets undersida. —
Äggen läggas i grupper, inneslutna i en fast
kapsel, bildad av avsöndringar från särskilda
körtlar i bakkroppsspetsen. — Bönsyrsorna
äro utpräglade rovdjur, som livnära sig av
alla slags insekter, spindlar m. fl., vilka de
gripa och fasthålla med frambenen. De äro
vanl. ytterligt glupska och skona ej ens sina
likar, och man har t. o. m. iakttagit, att
honan under parningsakten börjat uppäta
hanen. — Den mest kända arten inom fam. torde
vara den i Afrika och s. Mellaneuropa
förekommande b e d j e r s k a n, Mantis religiösa.
Den är vanl. enfärgat grön el. brunaktig och
blir inemot 8 cm lång. Dess folknamn har
föranletts därav, att den i väntan på byte
vanl. sitter orörlig och liksom de flesta övriga
arterna håller frambenen högt upplyfta i en
egendomlig, »bedjande» ställning. O. A-g.
Mantik, den vetenskapliga termen för
spådomskonsten eller försök att utforska
framtiden. M. förekommer hos så gott som alla
primitiva folk och står här i närmaste
förbindelse med magi (se d. o.). Till en verklig
vetenskap utvecklades den hos antikens
kulturfolk, bland vilka i synnerhet de gamla
babylonierna voro synnerligen förfarna i
denna konst. Hos dessa övades särskilt tre
slag av m.: bägarmantik, levermantik och
astrologi, vilka i olika former även
före-kommo hos de flesta andra av antikens folk.
Vid b äg armantiken hällde man olja
i en bägare vatten och gav akt på de figurer,
eom oljan bildade på vattenytan.
Leverman ti k e n bestod i att man offrade ett
djur, vanl. ett får, och skar ut levern: av
dess olika beskaffenhet tydde man framtiden.
Betydelsefullast var astrologi (se d. o.).
Bland de gammalitaliska folken ansågos
särskilt etruskerna förfarna i m.; romarna själva
hade flera olika prästerskap för m., t. ex.
augurerna (se Augur). som genom att ge
akt på fåglarnas flykt tolkade gudarnas vilja,
och de från etruskerna stammande
haruspi-ces (se d. o.), som spådde genom offerdjurens
inälvor. Andra slag av m. äro trädorakel
(se t. ex. D o d o n a) och geomantik, då man
tyder framtiden genom att ge akt på
egendomligheter på jordytan. — Av nutida m.
framträda särskilt kiromanti (se d. o.) oeh
kristallomantik eller
kristallskåd-n i n g, då man genom att stirra in i en
kristall- eller glaskula blir klärvoajant och ser
vad som skall hända. Konsten att spå i kaffe
är en kvarleva av den antika bägarmantiken;
konsten att spå i kort har en avlägsen likhet
med det av de gamla israeliterna övade urim
och tummim, som bestod i att man kastade
olika träpinnar och av deras läge tydde
framtiden. E. B-m.
Mantilj.
Manti’lj (fr. mantille, sp. mantilla), lång
slöja, som tillhör spanjorskornas dräkt och
vanl. bäres om huvudet, korslagd under
hakan; ett slags mantel el. schal (se Dräkt,
bild 103), som bäres över axlarna.
MantinéFa (grek. Manti’neia, lat.
Manti-néa), forngrekisk stad i Arkadien, förstörd
av spartanerna under Agesilaos (385 f. Kr.)
men åter uppbyggd efter slaget vid Leuktra
(371). Vid M. segrade spartanerna över
argi-verna 420 f. Kr. och tebanerna under
Epami-nondas över spartaner m. fl. 362 f. Kr. M.
erövrades 222 av makedoniske konungen
Antigonos Doson och fick namnet Antigoneia.
Dess ruiner ha utgrävts av franska
arkeologer 1887 ff. Se G. Fougères, »Mantinée et
1’Arcadie orientale» (1898). M. Pn N-n.
Mantiqueira [mätikaFre], S e r r a da,
bergskedja i s. ö. Brasilien, uppbyggd av gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
