Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maratonlöpning - Maratter el. Mahratter - Maratti el. Maratta, Carlo - Marattiaceae, Marattiacéer - Marattiska språket - Marbod - Marbot, Jean Baptiste Antoine Marcellin - Marburg - Marburgartiklarna - Marburgskolan - Marbut, Marabut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
Maratter—Marbut
836
1912, Mc Arthur (Sydafrika), 2 tim. 36 min.
54 sek.; Antwerpen 1920, Kolehmainen
(Finland), 2 tim. 32 min. 35 sek.; Paris 1924,
Stenroos (Finland), 2 tim. 41 min. 22 sek.;
Amsterdam 1928, Ouafi (Frankrike), 2 tim.
32 min. 57 sek. — Världsrekord i m. noteras
ej; det svenska rekordet är 2 tim. 24 min.
15 sek. (A. Ahlgren, 1912). A.S-n.
Mara’tter el. M a h r a’t t e r, hinduer, som
tala maräthi (se d. o.). De bo i n. v. och
mellersta Dekkan huvudsaki. s. om
Satpura-bergen i presidentskapet Bombay och n. v.
delen av Haidarabad. M. äro delade i två
skarpt skilda klasser: bramanerna, bland
vilka särskilt märkas de från Konkan (se
d. o.) härstammande s. k. konkanasth, som i
regel anses utmärka sig för stor intelligens,
och den till de lägre kasterna hörande
jord-brukande befolkningen, som synes vara
starkt uppblandad med främmande raser;
mellan dessa står en feodaladel, som själv
kallar sig marattrajputer och därmed gör
anspråk på hög rang inom det hinduiska
kastväsendet men i de flesta fall är utgången
från bönderna. M. representera den s. k.
sky-to-dravidiska typen av Indiens folk (se I
n-d i e n, sp. 513).
M. samlades till en politisk enhet i
mitten av 1600-talet, då nationalhjälten Siväji
grundläde ett rike med Poona till huvudstad.
Hans efterträdare Sambhäji blev 1689
tillfångatagen och avrättad av Aurangzeb (se
d. o.), och hans son Shähü uppfostrades vid
Mogulhovet. Denne återkom dock till sitt
land, där han sökte sitt stöd hos sin peshwa
el. förste minister, Bäläji Visvanäth (d. 1720),
efter vilken ämbetet blev ärftligt inom hans
familj. 1720 måste stormogulen tillerkänna
m. rätt att upptaga skatt i hela Dekkan,
och under de följ, årtiondena lade de under
sig hela Gujarat, Malwa och Bundelkhand;
redan 1737 visade sig en marattarmé
utanför Delhi. Under denna tid uppstodo också
en del feodalhövdingar av marattiskt
ursprung, som bildade riken utanför det
egentliga stamlandet, näml. Bhonsla i Nagpur och
Berar, Gaekwar i Baroda, Sindhia i Gwalior
och Holkar i Indore. Baroda, Gwalior och
Indore äga ännu bestånd såsom stater med
egna furstar under engelsk kontroll.
Nominellt erkände m. Siväjis ättling rajan av
Sätärä som sin suverän, men denne var i
själva verket utan makt, och marattstaternas
förbund hade i peshwan sin högste styresman.
När m. 1758 ockuperat även Punjab,
sam-manslöto sig de muhammedanska staterna
inför den gemensamma faran. Nederlaget 1761
vid Panipat (se I n d i e n, sp. 524) mot Ahmed
schah Duränl skakade
marattkonfederatio-nen i grund, och peshwans makt började från
den tiden gå alltmera utför. Om de tre
följande marattkrigen 1775—82, 1802—04 och
1817—18 se Indien, sp. 525 ff. Efter det
tredje avsattes peshwan, och hans område
annekterades av engelsmännen, medan de
övriga marattstaternas förhållande till dessa
noga reglerades. En del av Nagpur
annekterades 1818 och resten 1853. Den siste
peshwan levde länge som eng. pensionär. J. Ch-r.
Mara’tti el. Mar a’t ta, Carlo, italiensk
målare (1625—1713), lärjunge till Andrea
Sachi i Rom. Målade på 1650-talet fresker
och altartavlor i flera av Roms kyrkor under
påverkan av Correggios konst. En 1657
fullbordad komposition, »Herdarnas tillbedjan»,
hör till det bästa inom det romerska
barockmåleriet. På 1650-talet blev M:s uttryckssätt
mera personligt omedelbart, och nu började
han även måla porträtt; utmärkt är
hel-figursbilden av kardinal Antonio Barberini (i
Galleri Corsini, Rom). Under följ, årtionden
skapade M. ett flertal betydande
altarmål-ningar, livliga kompositioner fyllda av starka
affekter, och på 1680-talet nådde hans konst
sin höjdpunkt (den praktfulla »Santa
conver-sazione» i Santa Maria in Vallicella, Rom).
Litt.: H. Voss, »Geschichte der italienischen
Barockmalerei», I (1925). E. L-k.
Marattiäceae, Marattiacéer,
ormbunks-fam., bildande serien Marattiales inom
klassen Filicales. De få släktena äro alla
tropiska. Marattiacéerna likna till utseendet
vanliga ormbunkar men avvika genom
utvecklingen och byggnaden av sporangierna.
Dessa uppstå ur en hel grupp av celler, äro
ovanligt stora och innehålla mycket talrika
sporer. Sporangieväggen består av flera
cellskikt och saknar den elastiskt uppspringande
ring, som hos de flesta andra ormbunkar
tjänar att slunga ut sporerna. Sporangierna äro
därjämte oftast mer el. mindre sammansmälta
till s. k. synangier. — Marattiacéerna höra
till de mest primitiva bland nu levande
ormbunkar och utgjorde fordom en dominerande
grupp, som var utbredd över hela jorden, även
i polartrakterna. Höjdpunkten av deras
utveckling har ansetts falla under
stenkolsperioden. Under äldre mesozoisk tid (rät-lias)
funnos åtm. ett par släkten i Skåne. Th. H-e.
Marattiska språket, se Maräthi.
Marbod, se Markomanner.’
Marbot [marbå’], Jean Baptiste
An-toine M a r ce 1 li n, fransk militär,
memoarförfattare (1782—1854). Var adjutant
hos Bernadotte m. fl., blev överste 1812, var
landsflyktig 1815—18, blev 1830 adjutant hos
hertigen av Orléans och 1842 hos greven av
Paris samt pär 1845 och tog avsked 1848
M:s livfulla »Mémoires» (3 dir, 1891; »General
M:s minnen från Napoleonstiden», 1896)
beröra bl. a. även Karl XIV Johans tidigare
levnadsöden. Wdt.
Märburg [-bork]. 1. M. an der Lahn,
stad i preuss. reg.-omr. Kassel, Hessen-Nassau,
på vänstra stranden av Lahn; 23,556 inv.
(1925). Gamla staden vid foten av
Schloss-berg har många äldre byggnader, främst
Elisabetkyrkan, uppf. 1235—83 i gotik, med
gravkapell över den heliga Elisabet. Slottet,
påbörjat på 1200-talet, var under 1400- och
1500-talet residens för lantgrevarna av
Hessen. M. har univ., gr. 1527, med fyra
fakulteter, 3,632 stud. (1929—30). Mångsidig
industri. M. blev stad före 1228, kom 1604 till
Hessen-Kassel och 1866 till Preussen. I M.
hölls 1529 det bekanta religionssamtalet
mellan Luther och Zwingli.
2. Stad i Jugoslavien, se M a r i b o r.
Marburgartiklarna, se Augsburgska
bekännelsen.
Marburgskolan, en av professorn i
Mar-burg H. Cohen (se d. o.) grundlagd
nykan-tiansk skola.
Marbüt, M a r a b ü t (fr. marabout, av arab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
