Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marcus Aurelius (Marcus Annius Verus, Imperator Caesar Marcus Aurelius ANtoninus Augustus) - Marcy, William Learned - Mardefelt (Marderfelt), släkt - Mardefelt, Arvid Axel - Mardefelt, Conrad - Mardeller (Mare, Margeller) - Marden, Orison Swett - Marderfelt - Mardin - Mardonios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Marey—Mardonios
846
i Britannien, Gallien och Egypten,
plund-ringståg av maurerna i Spanien och i Syrien
ett uppror av den framstående fältherren
Avidius Cassius (175). Därtill hemsöktes stora
delar av riket av en långvarig och förödande
pest. Medan M. efter segrar mot
germanfolken i Donauländerna höll på att ordna
förhållandena på de övervunnas områden, avled
han i Vindobona (Wien) 180.
Av de oupphörliga krigen hindrades icke
M. att ägna ett varmt intresse åt rikets inre
förhållanden. Men någon lyckotid för riket
kunde han ej skapa. Det ekonomiska förfallet
fortgick och kunde ej hejdas av M:s
sparsamhet och hans förmildrande åtgärder vid
skatte-indrivningen.
M. har kallats filosofen på tronen.
Stoikernas ideal sökte han med plikttrogen
rättrådighet att i sitt enskilda och offentliga liv
förverkliga. I hans på grekiska avfattade
»självbetraktelser» (sv. övers. 1911) yrkas
resignation inför världsförloppet i fromt
förtroende till försynens vishet och ständig
uppmärksamhet på den egna viljans halt.
En präktig antik ryttarstaty av M. står
numera på Capitolium i Rom. Den avbildas
på plansch vid sp. 848. E. St.
Marcy [mä’si], William Learned,
amerikansk politiker (1786—1857). Blev 1810
advokat, deltog som frivillig i 1812 års krig
i Kanada och var på 1820-talet medlem av
det styrande kotteriet i staten New York
(»The Albany regency»). M. var bl. a. senator
för New York 1831—33 och statens guvernör
1838—39. Bekant är M:s slagord »segraren
tillkommer bytet» (to the victor the spoils)
i ett försvarstal för president Jacksons
ämbetsutnämningar. M. var i 1844 års valstrid
ledare för hunlcers, den demokratiska
partigrupp, som genomdrev Polks val till president.
Som dennes krigsminister (1845—49) inlade
han stor förtjänst om energisk krigföring i
Mexiko. M. var 1853—57 som utrikesminister
den ledande mannen i Pierces kabinett. Han
hindrade 1854, att en konflikt med Spanien
om ett amerikanskt fartygs beslagtagande vid
Kuba blåstes upp till krigsanledning
(»Black-Warrioraffären»); jfr H. L. James i American
Historical Review 1907. V. S-g.
Mardefelt (off. svensk skrivning: M a r d e
r-felt), svensk släkt, urspr. från Tyskland.
Johan von Massberg (d. 1657) inkom
1632 till Stockholm som borgare. Hans son
Conrad von Massberg adlades 1646
och blev 1677 frih. med namnet
Marder-f e 11 (släktmedlemmarna ha skrivit sig
Mardefelt och von M a rd e f e 1 d); om honom
och hans son A. A. M. se nedan. C. M:s yngre
son, frih. Gustav von Mardefeld (1664
—1729), var 1717—28 preussisk minister i
Ryssland och befriades 1719 från svenskt
medborgarskap. Han bidrog att befästa tsar
Peters vänskap för Preussen och var verksam vid
de fredsunderhandlingar, som avslutade stora
nordiska kriget. Hans brorson och A. A. M:s
son frih. Axel von Mardefeld (1691—
1748) blev 1723 farbroderns medhjälpare i
Petersburg och var 1728—46 minister där.
Grenar av ätten, som uppgives fortleva i Bayern,
upphöjdes 1712 i preussiskt och 1812 i bayerskt
friherrligt stånd. B. H-d.
Mardefelt, Arvid Axel, frih., krigare
(omkr. 1660—1708), son till C. Mardefelt. Blev
överste och chef för Södermanlands reg:te
1697, generalmajor 1703, general av
infanteriet 1706. M. deltog i 1677—79 års danska
krig, var på 1690-talet i utländsk krigstjänst,
deltog i Karl XII:s polska fälttåg, stormade
1703 Posen, var med vid Fraustadt febr. 1706
och förde befälet vid Kalisz okt. s. å., där
han, avsevärt underlägsen, efter tappert
motstånd måste ge sig fången. Han dog i Litauen.
M:s berättelse om fälttåget aug.—okt. 1706 är
tr. i »Karolinska krigares dagböcker», VIII
(1913). (Wdt.)
Mardefelt, Conrad, frih.,
fortifikations-officer (omkr. 1610—88); jfr släktart. Blev
ingenjör vid svenska huvudarmén i Tyskland
1634, generalfälttygmästare och överste 1642
och deltog i tåget mot
Danmark samt i
slaget vid Jankov (1645).
M. adlades 1646. Efter
freden 1648
förordnades M. till
generalguvernör över de
svenska fästningarna s. om
Östersjön, gick 1655
i fält som arméns
generalkvartermästare
men blev s. å.
kommendant i Thorn och
1656 i Elbing. 1675
blev han fältmarskalk.
Under Wrangels sjukdom förde han
överbefälet i det s. å. utbrutna kriget mot
Bran-denburg. Hans krigföring var svag och
obeslutsam, och han återkallades 1676 till Sverige
för att stå till svars för sina åtgärder men
lyckades rättfärdiga sig. 1677 blev M.
friherre. L. W :son M. (L. af P.)
MardeJler, även M a r e och M a r ge 1 1 e r,
flatbottnade gropar, lämningar efter
förva-ringskällare el. bostäder, möjl. stundom efter
vattencisterner för husdjur. Talrikast
förekomma de i Lothringen och Schweiz. De
sällsynta fyndföremålen antyda för somliga m.
yngre stenålder, för andra romersk
järnålder. H. R-h.
Marden [mädn], Orison Swett,
amerikansk författare (omkr. 1850—1924). Flera
av M:s arbeten om levnadskonst ha översatts
till sv., »Människans inre kraft» (1911),
»Arbetsglädje—livsglädje» (1912), »Vi och våra
tankar» (1914) o. s. v. S. B. L.
Marderfelt, se Mardefelt.
Mardi’n, handelsstad i s. ö. Turkiet, vid n.
randen av mesopotamiska slätten; 22,249 inv.
(1927); har bibana till Bagdadbanan.
Mardo’nios (lat. Mardo’nius), fornpersisk
storman och härförare, systerson och svärson
till konung Dareios I. M. förde under den
stora striden mellan perser och greker befälet
över den expedition, som 492 gick över till
Trakien. Den metodiska och omsorgsfulla
planläggningen av den tredje expeditionen
(jfr Grekland, sp. 1028 ff.) torde till stor
del ha varit hans verk. Efter flottans
nederlag vid Salamis (480) kvarstannade M. med
utvalda trupper i Tessalien, förstörde 479 Aten
och tog därefter ställning i Beotien mot den
grekiska hären vid Plataiai. De inledande
operationerna vittna om M:s
fältherreskicklighet, men i kampen man mot man dukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
