Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Marduk—Mareld
848
»Dianas bad.» — »Hästförare och nymf.» Målningar av H. von Marées i Neue Staatsgalerie i München.
perserna under för grekernas bättre
beväpning. M. själv stupade i tapper strid (479
f. Kr.). M.PnN-n.
Ma’rduk, G. T:s Merodak, var urspr. staden
Babylons lokalgud. Då Cbammurapi omkr.
1950 f. Kr. lade hela Babylonien under
Babylons övervälde, blev M. även hela babyloniska
väldets nationalgud, på vilken snart olika
äldre gudars attribut överfördes. M. blev
sålunda skapargud (se Enuma eliseh), den
förnämste bland alla gudar, »gudarnas
konung», »herrars herre», oeh då han i sig
upptager även en ljusguds gestalt, tänkes han
lida och dö, d. v. s. förmörkas. Den stora
nyårsfesten i Babylon var M:s
uppståndelse-och förnyelsefest. M:s främsta helgedom var
det stora templet Esagila i Babylon; till dess
i sju avsatser byggda torn torde berättelsen
om »Babels torn» ha knutits. D. M. (P. L.)
Ma’re, lat., hav. — M. A e géum, Egeiska
havet. — M. Ba’lticum, Östersjön. — M.
B r i t a’n n i c u m, Engelska kanalen. — M.
C a’s p i c u m, Kaspiska havet. — M. E r
y-t h r åè’u m, Röda havet. — M. G e r m a’n
i-c u m (Tyska havet), Nordsjön. — M. I’n f
e-r u m, Tyrrhenska havet. — M.
Mediter-r ä n e u m, Medelhavet. — M. S u’p e r u m,
Adriatiska havet. — Se även M a r e c 1 a
u-s u m och Mare liberum.
Maréchal [mareja’1], fr., marskalk.
Ma’re clåu’sum, lat., »slutet hav», begrepp,
härstammande från den naturrättsliga
folk-rättsläran på 1600-talet. Såsom motskrift
mot Hugo Grotius’ arbete om det fria havet,
»Mare liberum» (se d. o.), utgav
engelsmannen John Selden 1635 »Mare clausum», vari
han förfäktade, att havet kunde vara
föremål för enskilda staters äganderätt och att
särskilt de Storbritannien omgivande
vattnen ända till närliggande staters kuster vore
underkastade detta lands suveränitet. I
senare tid brukades denna beteckning om
havsområden, som enl. erkända folkrättsregler äro
mer el. mindre stängda för örlogsfartyg,
tillhörande andra än strandstaterna, el. eljest
underkastade strandstaternas el. -statens
herravälde i större utsträckning än
havsområden i allm. Se även Sjökrigsrätt. Litt.:
A. Ræstad, »Kongens strömme» (1912). ö. U.
Mared, by i Slättåkra socken, Halland, vid
Nissan, invid Oskarsström. Här besegrade
10 nov. 1563 danskarna under Fredrik II
svenskarna under Charles de Mornay.
Maree, Loch [lå’^ merl’], sjö i skotska
grevsk. Ross and Cromarty; avvattnas genom
floden Ewe till Loch Ewe (Atlanten). M., som
delvis är omgiven av berg, har talrika öar och
holmar samt är berömd för sin skönhet.
Marées [mare’], Hans von, tysk målare
(1837—87), utbildad i Berlin och München,
från 1864 mestadels verksam i Italien. Han
målade en tid motiv med kavallerister och
hästar, även käckt
hållna porträtt, sökte
dekorativ stil, utförde
1873 en följd
betydande freskomålning-ar i zool. stationen
i Neapel
(»Fiskarbåtens utfärd» m. fl.).
Hans strävan
samlade sig alltmer i
sökandet efter en
monumental rumskonst,
hans motivkrets rörde
sig omkring nakna
figurer i en ideal natur.
Kristna legender och antika myter följdes av
motiv som »Ryttare plocka apelsiner», »Män
vid havet», »Tre män i ett landskap»,
»Ridskola» o. dyl. Det arkitektoniska i
kompositionen blev målningens huvudsak. M. synes
ha ägt förutsättningar att inom tysk
målarkonst bli vad Puvis de Chavannes blev inom
fransk, men han mötte intet förstående. M.
gjorde massor av studier till verk, som han
ej utförde. Han blev medelpunkten i en liten
krets tyskar i Rom och påverkade särskilt
skulptören A. v. Hildebrand. Först långt
efter sin död blev han tillbörligt uppskattad.
Litt.: Monogr. av J. Meier-Græfe (3 bd, 1909
—10) och densammes »Der Zeichner H. v. M.»
(1925); P. Schubring (1904); H. v. Marées.
»Fresken in Neapel» (1909; text av P.
Hart-wig). G-gN.
Mareflundra, zool., se F 1 u n d r e f i s k a r.
Mareld (av fsv. mar, hav), havets
fosfore-scens el. lysande, är ett fosforescerande ljus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
