Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
853
Margareta
854
1. M., Edvard I:s andra gemål (omkr.
1282—1318), dotter till Filip III av
Frankrike. Giftermålet ägde rum 1299.
2. M. av A n j o u, Henrik VI :s gemål
(1430—82). M. var dotter till René av Anjou
och tillhörde sålunda en sidogrqn av
franska kungahuset; giftermålet, 1445, var ett led
i kardinal Beauforts fredspolitik. Vacker,
passionerad och förslagen, började M. tidigt
att öva politiskt inflytande, sökte 1453, då
hennes gemål drabbats av sinnessjukdom, bli
regentinna men fick vika för hertig Rikard
av York (1454), vars anhängare betvivlade
hennes späde son Edvards äkta börd.
Konflikten utmynnade 1455 i inbördeskrig,
»rosornas krig» (se England, sp. 855). M.
måste 1460 fly till Skottland, återkom med en
här 1461 och segrade vid S :t Albans (17 febr.)
men nödgades efter Yorkpartiets seger vid
Towton (29 mars) åter fly. Med fransk hjälp
återvände hon 1463 men måste s. å. åter gå
i landsflykt och vistades därpå sju år i Anjou.
Då hennes forne dödsfiende »kungamakaren»
Warwick 1470 besökte Frankrike, försonades
han med M., och giftermål avtalades mellan
hans dotter Anne Neville och M:s son prins
Edvard. Samma dag M. med franska
trupper landsteg i Dorset, förlorade hennes av
Warwick på tronen återuppsatte make ånyo
krona och frihet genom Edvard IV :s seger
vid Barnet (14 april 1471), och M:s egen här
besegrades 4 maj s. å. vid Tewkesbury. Prins
Edvard dräptes, och M. insattes i fängelse.
Hon utlöstes 1475 av Ludvig XI och fick jan.
1476 återvända till Frankrike, där hon av
Ludvig fick en liten pension. — Litt.: Mrs
Hookham, »Life of Margaret of Anjou» (2 bd,
1872); sir J. L. Ramsay, »Lancaster and
York» (1892). V. S-g.
Margareta (fr. Marguerite), franska
furstinnor.
1. M. av Angou 1 é me, hertiginna av
A 1 e n g o n sedermera drottning av N a v a r-
ra (1492—1549). Var
dotter till Karl av
Crléans, greve av
An-gouléme. 1509
förmäldes hon med hertig
Karl av Alengon (d.
1525) och 1527 med
Navarras konung,
Henri d’Albret,
Henrik IV:s morfar. Hos
sin broder Frans I
av Frankrike vistades
M. långa tider,
ingripande i
statsaffärerna med råd och dåd.
Hon var en fulländad humanist och ofta en
lycklig poet, medelpunkten i en lärd och vitter
eocietet. Hennes petrarkiserande dikter röja
intim inlevelse i renässansens nyplatonska
tankevärld. Hon kände, ehuru katolik, en
livlig sympati för reformationens män och
ådagalade alltid en vidhjärtad,
handlingskraftig tolerans. Hennes egentliga litterära
berömmelse är knuten till novellsamlingen
»Heptaméron» (tr. 1559; ofullb.), formellt en
efterbildning av Boccaccio men till innehållet
en realistisk skildring av hennes egen miljö
och ett uttryck för hennes förfinade
uppfattning av kärlekens väsen. Jfr A. Lefranc,
Kronprinsessan Margareta av Sverige. Etsning av
A. Zorn 1914.
»Grands écrivains frangais de la renaissance»
(1914), samt monogr. av F. Lotheissen (1885)
och W. Rasmussen (1901). Kj. S-g.
2. M. av V a 1 o i s, drottning av Navarra
(1553—1615), dotter till Henrik II av
Frankrike och Katarina av Medici. Den vackra M.
förmäldes 1572 med konung Henrik av
Navarra, sedermera
Henrik IV av Frankrike;
om
bröllopsfestligheternas hemska
avslutning se B a r t o 1
o-meinatten. M.
förde i Navarra ett
lättsinnigt liv, och påven
upplöste 1599 hennes
barnlösa äktenskap
med Henrik, med
vilken hon likväl även
senare stod på
vänskaplig fot. M., som
var den sista av huset
Valois, levde från 1605 i Paris under intimt
umgänge med skriftställare och lärde; mest
känd som Reine Margot. Hennes värdefulla
memoarer utgåvos bl. a. av C. Caboche 1860.
Litt.: K. Chlgdowski, »De sista Valois» (1922);
fr. biogr. av J. H. Mariéjol (1928). B. H-d.
Margareta, norska furstinnor.
1. M. Fred kull a, se Margareta,
svenska .furstinnor, 1.
2. M., Sverres gemål (d. 1209), dotter till
svenske konungen Erik den helige och
Kristina. Hon blev 1189 g. m. Sverre, drog sig
efter hans död 1202 tillbaka till sina gods i
Västergötland och Värmland. Hon återvände
till Norge i jan. 1204, misstänktes för att ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
