- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 13. Lissabon - Meyer /
913-914

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

913

Markvätska—Marlowe

914

ningen. Troligast är, att evang. från början
är skrivet på grekiska, om ock den arameiska
språkfärg lyser igenom, vilken kännetecknat
den bakomliggande muntliga
församlingstra-ditionen. Se E v a n g e 1 i e r. E. A.

Markvätska, det i marken förekommande
vattnet med däri lösta ämnen. Man skiljer
på i marken förekommande fritt vatten el.
vatten, som fasthålles kapillärt vid
jordpartiklarna. Dessutom binda markens kolloider,
ss. humusämnena (se d. o.), avsevärda
mängder vatten medelst kemiska krafter. M.
innehåller alltid åtm. små mängder lösta ämnen,
däribland för växterna nödvändiga
närings-salter, vilka genom diffusion även intränga
i de vattenrika kolloiderna, där vissa ioner,
ss. särskilt kaliumionen och kalciumionen,
kunna fasthållas på kemisk väg. De på så
sätt bundna ionerna kunna åter utväxlas mot
andra, i m. befintliga, t. ex. kaliumionen mot
natriumionen o. s. v. Även vissa
markmineral kunna utväxla ioner med m. Detta
kvar-hållande av lösta ioner ur m. är det
viktigaste i jordens absorption, men i denna
ingå även rent fysikaliska företeelser.
Genom utväxlingen, vars riktning påverkas av de
förhandenvarande ionkoncentrationerna, sker
en växelverkan mellan m:s ioner och de i
jorden bundna ionerna, vilket verkar inom vissa
gränser reglerande på m:s halt av
växtnäringsämnen. Viktig är vidare m:s
genomsnittliga väteionkoncentration (se d. o.). O. T-m.

Markyss, med., se H e r p e s.

Markör, person, som tillkännager hur
skjutningar, biljardspel o. dyl. utfalla.

Marlborough [mä’lbro], John Churchill,
hertig av M., engelsk fältherre och statsman
(1650—1722 16/s). Lärde krigskonsten under
Turenne i franska kriget mot Holland 1672—
77 och gjorde en snabb karriär som
gunstling till hertigen av York, sedermera Jakob
II. M. gifte sig 1678 med Sarah J e
n-nings (se nästa art.). Vid revolutionen 1688
övergick M., då general, till Vilhelm av
Ora-nien, blev led. av Privy council och earl av
M. Han underhöll dock förbindelser med den
fördrivne Jakob, föll 1692 i onåd och
berövades sina ämbeten. Han återfick dessa 1698.
anlitades vid de underhandlingar, som ledde
till 1701 års stora koalition mot Ludvig
XIV, och utsågs efter drottning Annas
tronbestigning, då hans hustrus
inflytande på allvar kunde börja göra sig
gällande, till överbefälhavare över de engelska
och holländska trupperna i spanska
tron-följdskriget. M. var den drivande kraften i
koalitionen mot Frankrike. Genom sina
segrar vid Blenheim (1704), Ramillies (1706),
Oudenaarde (1708) och Malplaquet (1709)
hejdade han den franska expansionspolitiken
och sammanhöll genom sin diplomatiska
förmåga och kraften av sin personlighet de i
förbundet sammanslutna staterna. Han
besökte Karl XII i Altranstädt 1707 för att
förmå denne att avstå från ingripande på
fransk sida i tronföljdskriget. I
strategiskt hänseende strävade M. att genom
snabba operationer föra sina arméer till
verkliga avgöranden. Efter den lysande
segern vid Blenheim upphöjdes han till hertig
av M. och blev samtidigt tysk riksfurste.
Genom brytningen mellan drottning Anna

och hans gemål undergrävdes dock M:s
ställning, och den försvagades ytterligare, då det
fredsvänliga torypartiet kom till makten
1710. Det följande intrigspelet ledde till att
M. 31 dec. 1711 förklarades sina ämbeten
förlustig, anklagad för förskingring av
allmänna medel. Anklagelsen kunde ej bevisas,
och efter Georg I:s tronbestigning
rehabiliterades M. 1714. Han deltog dock ej vidare i
det politiska livet. M. har ofta klandrats för
sin svaghet för penningen, och han
tillgodosåg måhända alltför hänsynslöst sina egna
intressen, men obestridda äro hans lysande
insatser i Englands utveckling fram emot
maritim och kommersiell supremati. — Litt.: M:s
»Letters and despatches» äro utg. av sir. G.
Murray (3 bd, 1845—46); biogr. av E. Thomas
(1915) och H. J. Edwards (1926); C. T.
At-kinson, »M. and the rise of the british
ar-my» (1922); F. Taylor, »The wars of M.»
(1921). — M:s porträtt återges på vidstående
plansch. R. Sv-m.

Marlborough [mä’lbro] Sarah Churchill,
f. J e n n i n g s, hertiginna av M. (1660—
1744), den föregåendes maka. Denna begåvade
och härsklystna kvinna, som tidigt knöt en
intim
vänskapsförbindelse med prinsessan
Anna Stuart,
sedermera drottning Anna,
utnyttjade hänsynslöst
sitt inflytande över
prinsessan. Efter sitt
giftermål med John
Churchill kunde hqn
genom denna
förbindelse i hög grad
underlätta dennes
karriär, och efter Annas
tronbestigning fick
hon ett nära nog
obe

gränsat inflytande. Hennes övermod och den
hätskhet, varmed hon förföljde sina fiender,
tärde dock på drottningens vänskap, och sedan
mrs Masham vunnit Annas tillgivenhet,
inträdde en fullständig brytning. Hon lämnade
1711 sin ställning vid hovet. — Urval av lady
M:s brev ha utgivits 1838 och 1875. 1930
publicerade W. King »Memoirs of Sarah,
duchess of M.». R. Sv-m.

Marlboroughvisan [mäTbro-], som börjar
»Malbroug s’en va-t-en guerre, mironton,
mi-ronton, mirontaine», på sv. »När Mellbom
(Malmborg, Mörbro m. fl. ombildningar) i
krig skulle draga, meletam, tam, tam,
mele-taliatej», är en gammal fransk soldatsång, som
antagl. återgår på en fransk hugenottvisa,
»Les funérailles du duc de Guise», diktad på
1560-talet. Anknytningen till Marlborough
har trol. skett efter slaget vid Malplaquet
1709, då rykten om att Marlborough stupat
voro i omlopp. Litt.: W. Küchler, »Marlborough
s’en va-t-en guerre» (i »Neusprachliche
Studien, Festschrift für K. Luick», 1925). O. W-n.

Marlekor, geol., se Konkretion.

Marlitt, E., pseud. för tyska författarinnan
Eugenie John (1825—87), som skrev en
mängd känslosamma och schablonmässiga
romaner, oftast behandlande Askungen i
modern omgivning. I sv. övers, föreligga
»Samlade romaner» (11 bd, 1893—1903).

Marlowe el. Marlow [mä’läu], Chri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 23:08:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdm/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free