Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Marma—Marmont
916
stopher (K i t), engelsk sorgespelsdiktare
(1564—93). Studerade i Cambridge och blev
master of arts trol. 1587 men fortsatte ej sina
studier utan begav sig till London och
uppmärksammades där snart av de litterära
kretsarna. Om M:s enskilda liv vet man föga
mer än att han tydligen varit känd för sina
utsvävningar och sina avancerade åsikter i
religiösa frågor. 1593 restes olika anklagelser
mot honom, vilka föranledde Privy council
att ge befallning om hans fängslande, men
innan detta hunnit verkställas, blev han
mördad, möjl. av politiska skäl, då M. synes ha
stått i förbindelse med sir Francis
Walsing-ham och varit dennes agent. — Som diktare
tillhör M. Englands förnämsta. Hans första
stora verk var tragedien »Tamburlaine the
great» (2 dir, trol. 1587), ett ståtligt verk,
visserligen mera episkt än dramatiskt men
buret av ett. våldsamt patos och en
överväldigande lidelse. I än högre grad återkomma
dessa egenskaper i »Dr Faustus» (1588), »The
rich jew of Malta» (trol. 1589, spelad 1592)
och »Edward II» (tr. 1594). M. har
ytterligare medarbetat i tragedierna »The
mas-sacre at Paris» (1593) och »Dido» (s. å.).
Alla dessa verk äro skrivna på blankvers,
som genom M. blev traditionell inom det
engelska dramat. Om än ojämna i utförandet,
inrymma M:s verk ofantligt mycket av
tragisk kraft och poetisk skönhet. Han är den
betydelsefullaste av Shakespeares föregångare.
Litt.: Den bästa moderna uppl. av M. är utg.
av C. F. Tucker-Brooke (1910). En ny uppl.
har påbörjats av R. H. Case (2 bd, 1930). Se
f. ö. verk om Elisabetstidens drama av
Cham-bers, Robertson m. fl. Om M:s död se S. A.
Tannenbaum, »The assassination of M.» (1928),
rec. i Archiv für das Studium der Neueren
Sprachen, bd 155 (1929), s. 143. O. W-n.
Marma, skjutfält för artilleriet i
Älvkarleby socken, Uppsala län, s. om Dalälven.
Inköptes 1880 av staten och invigdes 1881.
Marma, sågverk, se M armaverken.
Marman, sjö i Ljusnans nedre lopp, s.
Hälsingland (se d. o., karta); 19 kvkm, 37 m ö. h.
Ma’rmarasjön (forntidens Propontis),
turkiskt inhav mellan Europa och Asien, står
genom Dardanellerna i förbindelse med Egeiska
och genom Bosporen med Svarta havet. M. är
ett i kvartär tid bildat instörtningsbäcken
med ett största djup av 1,355 m; bildar i s.
och s. ö. Ismid- och Gemlikvikarna.
Ytvatt-nets salthalt är 2,2—2,5 %. M. har sitt namn
efter Marmaraön (707 m ö. h.) i sjöns v. del,
bekant för sina marmorbrott och sitt vin.
Marma—Sandarne järnväg (sign. Ma. S. J.),
spårvidd 1,435 m, 8,9 km lång, öppnad för
trafik 1858, förbinder Askesta (sågverk, nu
tillhörigt Bergvik och Ala nya a.-b.) med
Sandarne lastageplats vid Bottniska viken.
Marmaverken, industrisamhälle i Söderala
socken, s. Hälsingland, vid sjön Marman, med
station vid statsbanan Kilafors—Stugsund;
omkr. 1,000 inv. (1930). Marma
sågverks-a.-b. (gr. 1858, aktiekap. 1,800,000
kr., 450 arb., årstillv. 23,000 stds trävaror)
har sågverk vid M. samt hyvleri m. m. vid
Söderhamn, varjämte Ljusnans sulfatfabrik,
som äges av Långrörs a.-b. (se d. o.), och ett
Statens järnvägar tillhörigt stort
timmerupp-fordringsverk ligga vid M.
Marmelad (fr. marmelade), .fruktkonserv,
bestående av fruktkött, vanl. befriat från skal
och kärnor samt kokat med socker till halv
fasthet. R y s k m. förekommer i handeln som
sockerbeströdda små bitar. (D-e.)
Marmier [marmie’], X a v i e r, fransk
skriftställare och forskningsresande (1809—92). M.
deltog 1836—39 i vetenskapliga expeditioner
till Island, Lappland, Finland, Spetsbergen
och Färöarna, varunder han flera gånger
genomreste de skandinaviska länderna och
knöt förbindelser med den lärda världen. Han
utgav därefter en hel rad böcker om
skandinaviska förhållanden, ss. »Lettres sur le Nord»
(2 bd, 1840), »Souvenirs de voyages et
traditions populaires» (1841), »Chants populaires
du Nord» (1842) samt »Les perce-neige.
Nou-velles du Nord» (1882) och »Å la ville et ä
la campagne» (1885), vilka båda innehålla
övers, från sv. M. gjorde under 1840-talet
vidsträckta resor till Ryssland,
Balkanlän-derna, Nordafrika och Amerika, vilka han
skildrat med samma ingående sakkunskap i
ett flertal arbeten. Han var även verksam
som poetisk översättare, bl. a. av Holberg och
Oehlenschläger, och utgav egna romaner, ofta
med nordiska motiv, ss. »Les fiancés du
Spitzberg» (1858). övers, till sv. äro
»Fransmännen i Sverige» (1850) och »Skildringar ur
familjelifvet» (1858). Se C. Aymonier, »X.
M.» (1928). Kj.S-g.
Marmion [marmiå’], Simon, fransk
mi-niatyrist och tavelmålare (f. på 1420-talet,
d. 1489), var tidtals anställd i burgundiska
hovets tjänst men verkade i övrigt som fri
konstnär. I Valenciennes stiftade han ett
Lukasgille, inom vilket han intog en ledande
ställning. Berömdast var han som
bokmålare, i vilken egenskap han av samtiden
ansågs oupphunnen; man tilläde honom sålunda
hedersnamnet prince d’enluminure. Hans
ryktbaraste verk äro miniatyrerna i en
prakthandskrift av Froissarts krönika i
biblioteket i Leningrad. Till denna sluter sig ett
betydande antal andra arbeten (Jean Mansel,
»Fleurs des histoires», samt pontifikalet från
Sens i Bryssels bibi., ett missale i Turin m. fl.);
enstaka av M. el. i hans ateljé utförda blad
finnas i flera handskrifter från senare delen
av 1400-talet. Mest bekant av M:s större
arbeten är det s. k. Bertinaltaret, varav
delar finnas i museerna i Berlin och London;
om ett antal andra honom tillskrivna verk,
bl. a. i amerikanska samlingar, har enighet
ännu ej uppnåtts. — M. är en konstnär av
sällsynt hög rang, med utsökt formgivning,
glänsande kolorit och utomordentlig fantasi.
Särskilt berömda äro bakgrundernas
landskap i hans miniatyrer; även i behandlingen
av ljuset är han den avgjort främste bland
sina samtida. Litt.: F. Winkler, »Die
flä-mische Buchmalerei» (1925; s. 39—40 jämte
där anförd litt.). O. W-n.
Marmite [-mi’t], fr., gryta; namn på vissa
soppor; ett vegetariskt extrakt.
Marmoläta el. M a r m o 1 ä d a,
Dolomit-alpernas högsta topp; 3,344 m ö. h.
Marmont [marmä’], Au g u s t e F r é d
é-ric Louis Viesse de, hertig av Ragusa,
marskalk av Frankrike (1774—1852). Blev
1790 officer vid artilleriet och deltog i
revolutionskrigen. Som brigadgeneral förde M. be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
