Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marschall von Bieberstein, Adolf Hermann - Marschfart - Marschkolonn - Marschner, Heinrich August - Marsdagarna el. Marsrevolutionen - Marsdekreten - Marsden, Samuel - Marseille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937
Marschfart—Marseille
938
Adolf Herm ann, frih., tysk diplomat
(1842—1912). Var 1875—83 led. av Badens
första kammare och 1878—81 tyskkonservativ
medl. av tyska
riksdagen samt blev 18o3
Badens sändebud i
Berlin och ombud i
förbundsrådet. Som
statssekr. i
utrikesministeriet 1890—97 blev
M. en av de främsta
utrikespolitiska
företrädarna för »den nya
kursen», vars första
märkligare åtgärd,
återförsäkringsfördra- ’
gets (se d. o.)
upphävande, M. förordade.
På 1890-talet motarbetade han, delvis under
försök till franskvänlig orientering, vissa
engelska kolonialintressen och medverkade till
kylan mellan England och Tyskland, bl. a.
efter Krügertelegrammet (se d. o.) 1896. Som
ambassadör i Konstantinopel 1897—1912 blev
M. en kraftig och framgångsrik förkämpe för
en tysk ekonomisk expansion i Mindre Asien
och ledde med energi den politik, som
koncentrerades kring Bagdadbanan (se d. o.) och
som hade till förutsättning Turkiets
vidmakthållande. 1912 blev han ambassadör i London
med uppdrag att verka för ett bättre
förhållande mellan Tyskland och England. Han dog
kort därefter. M. var vid andra
Haagkonfe-rensen 1907 Tysklands förste delegerade. L-ts.
Marschfart, sjöv., se F a r t 1.
Marschkolonn, se Kolonn 2.
Ma’rschner, Heinrich August, tysk
tonsättare (1795—1861). Som kompositör av
operor vann han allmänt anseende från 1820,
då Weber uppförde »Heinrich IV und
d’Au-bigné»; verkade 1822
—26 vid Webers sida
vid kungl. teatern i
Dresden. 1827 blev
han kapellmästare vid
teatern i Leipzig och
uppförde där sin första
romantiska opera,
»Der Vampyr» (1828).
Sedan följde »Der
Templer und die
Jü-din» (1829; byggd på
W. Scotts »Ivanhoe»).
Från 1831 verkade han
som hovkapellmästare
i Hannover och skrev där sin berömdaste
opera, »Hans Heiling» (1833). M. var den
tyska romantiska operans främste
representant efter Weber. Hans stora operor
uppfördes överallt i Europa med framgång.
Endast i Sverige tyckes man ej ha bekymrat sig
om dem, och blott det sistnämnda verket
uppfördes på Kungl. teatern men då så sent
(1865), att det ej kunde vinna något fotfäste
på svensk scen. Wagner hörde i början till
hans varma beundrare och står i »Flygande
holländaren» täml. beroende av
Hans-Heiling-stilen; sedan hörde Wagner till hans
skarpaste vedersakare. M:s sista operor vunno
endast ringa framgång. Biogr. av M. E.
Witt-mann (1897), G. Münzer (1901) och G. Fischer
(1918). T. N.
Marsdagarna el. Marsrevolutionen
kallas de folkrörelser, som i mars 1848
upp-stodo i många tyska stater, närmast till följd
av den franska februarirevolutionen s. å.
Kraftigast voro dessa oroligheter i Berlin och
Wien, där blodiga "gatustrider förekommo och
betydande författningsändringar framtvungos.
Jfr Preussen, Tyskland och Österrike.
Marsdekreten, de förordningar, som 29
mars 1880 utfärdades i Frankrike,
kontrasig-nerade av undervisningsministern J. Ferry.
M., som voro ett led i den antiklerikala
politiken, vände sig mot de religiösa
kongrega-tioner och ordnar, som icke vunnit statens
erkännande. De påbjödo jesuitordens
upplösande och att övriga icke erkända
kongrega-tioner inom tre månader skulle begära
regeringens godkännande av sina statuter. B. E-r.
Marsden [mä’zdon], Samuel, engelsk
missionär (1764—1838). Anställdes 1793 som
präst bland de deporterade i Nya Syd-Waies.
M. kom där i beröring med några maorier.
vilket väckte hans intresse för maorifolkets
kristnande. Från 1814 företog han flera resor
till Nya Zeeland och gav därigenom impulser
till den sedermera huvudsak), av engelska
kyrkomissionssällskapet bedrivna missionen
bland maorierna. G. Lbrg.
Marseille [marsä’j], Frankrikes näst största
stad och förnämsta sjöstad, vid Medelhavet,
något ö. om Rhönemynningarna; 692,196 inv.
(1926); huvudstad i dep. Bouches-du-Rböne,
biskopssäte. Staden utbreder sig i en vid
halvcirkel med den äldsta hamnen, Vieux-Port.
som medelpunkt in över det kuperade
kustlandet. Från Vieux-Port leder M:s ståtliga
huvudgata, La Canebière, åt n. ö. fortsatt av
Boulevard de la Madeleine, genom de centrala
affärs- och bankkvai teren. Det vid Cours S:t
Louis, M:s trafikcentrum, korsande
gatustrå-ket löper mot n. v. under namn av Cours
Belsunce och Rue d’Aix till den stora Place
Jules-Guesde med en mäktig triumfbåge; åt
motsatt håll går den som Rue de Rome till
Place Castellane och därifrån som Avenue
du Prado över Rond-Point till Medelhavets
strand. M:s äldsta kvarstående delar
återfinnas n. om Vieux-Port. Här ligga den nya
katedralen (La Major), uppförd 1852—93 som
bysantinsk basilika omedelbart invid de
obetydliga resterna av den gamla katedralen
(från 1100-talet), det forna biskopspalatset
(nu polishus) samt nära Vieux-Port
stadshuset (från 1600-talet). I de centrala delarna
märkas främst börsen, centralstationen (Gare
S :t-Charles), kyrkan S :t-Vincent-de-Paul och
prefekturen, alla från 1800-talets senare hälft.
S. om Vieux-Port ligga justitiepalatset samt
kyrkorna S:t-Victoi (uppförd på 1200-t.alet
Över en äldre krypta) och
Notre-Dame-de-la-Garde, den senare i dominerande läge på en
tidigare befäst höjd. Inloppet till Vieux-Port
behärskas av de gamla forten S:t-Jean och
S:t-Nicolas; nära det sistnämnda ligga flera
militära anläggningar samt Chåteau du Pharo,
nu inrymmande medicinska fakulteten.
Havsstranden följes av den natursköna Promenade
de la Corniche, kantad av villakvarter. Bland
M:s parker märkas zoologiska trädgården vid
Palais Longchamp (naturhistoriskt och
konstmuseum), Parc Amable-Chanot, tidigare
ut-ställningsområde. med historiskt museum (Mu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
