Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
973
Maråk—Masaryk
974
0,8° — samt den stora nederbörden
(Baltimore 112 cm). Majs och vete äro mest odlade
sädesslag och inta vardera ung. lika stor yta
som vall och fodermajs tillsammans.
Köks-växtodlingen (särskilt av tomater) är
betydande, gynnad genom avsättningen till
storstäder, och tobaksodlingen viktig. 100,000
hästar, 185,000 mjölkkor och 275,000 annan
nötboskap samt 221,000 svin (1928).
Stenkol (i Appalacherna) och lera äro de
viktigaste råprodukter, som M:s mark
lämnar, men produktionen är relativt liten (omkr.
20 mill. doll. årl.). Fabriksindustrien är
däremot stor och blomstrande: 3,205 fabriker,
126,700 löntagare, produktionsvärde 943 mill.
doll. (1927). Viktigast äro den storartade
konserveringsindustrien (ostron, grönsaker,
frukt) och textilindustrien.
Av befolkningen voro 1920 60 %
stadsbefolkning, varav 0/6 bodde i Baltimore.
Huvudstad är Annapolis (se d. o.). Ej iskrivkunniga
över 10 år voro 1920 5,6 % (negrer 18,2 %),
men skolbildningen förbättras alltjämt.
Viktigaste univ. äro Johns Hopkins’ university
och Maryland university (se Baltimore).
Statens lagstiftande församling består av 29
senatorer och 118 medl. i House of delegates.
I kongressen representeras M. av två
senatorer och sex representanter. H. N-n.
Historia. M. förlänades 1632 av engelske
konungen Karl I till Cecil Calvert, lord
Baltimore (jfr d. o.), och i mars 1634 anlände de
första emigranterna, omkr. 200, under
ledning av dennes bror Leonard Calvert.
Kolonien, som fick sitt namn efter Karl I:s
drottning, Henrietta Maria, var avsedd att bli en
tillflyktsort för engelska katoliker, men
redan från början visades tolerans även mot
andra kristna. I inbördeskriget 1861—65 stod
M., delvis av tvång, på nordstaternas sida.
Litt.: N. D. Mereness, »M. as a
proprie-tary province» (1901; med bibliogr.); W. R.
Clark, »The geography of M.» (1918); M.
P. Andrews, »History of M. province and
state» (1929). (Ä. S-n.)
Maråk, förr M a r a a k el. M e r o k, se
Gei r an ge rf jorde n.
Marä’ng (fr. meringue), Äggvitsskum,
ett slags bakverk av äggvita och socker.
Masaccio [masa’tfå] (eg. T o m m a s o di
Giovanni di Simone Gu i di),
italiensk målare (1401—28?). M. har haft en
genomgripande betydelse för måleriets
utveckling som grundläggare av den plastiskt
monumentala stil, vilken är en av
huvudkomponenterna i ungrenässansens konsthistoria. Denna
på makt och storslagenhet riktade stil hade
redan tidigare uppkommit inom skulpturen
och tillämpades i måleriet ung. samtidigt av
M. och Castagno. Det var dock framför allt
genom M:s stora freskocyklar i Florens (se
Italiensk konst, bild 8) och Rom, som
den nya stilen kom att utöva det mest
vittgående inflytande på målarkonsten i
Mellan-italien. M:s reaktion mot den naivt
detaljrika, skönliniga, känsligt lyriska gotik, som
härskade i måleriet vid 1400-talets början,
framträder ingenstädes så tydligt som i den
i Uffizierna befintliga Annagruppen med dess
kraftiga form och medvetet robusta, bondska,
t. o. m. fula ansiktstyper. M. söker alltid
det väsentliga. Hans detalj fri a, enkla och
S:ta Anna. Målning av Masaccio i Uffizierna.
storslagna form vill städse ge uttryck åt
något själsligt betydande. Hans sista och
förnämsta verk är en serie fresker i
Brancacci-kapellet i Santa Maria del Carmine i Florens
(se Florentinsk konst, bild på pl.),
vars dekoration påbörjats av Masolino. Litt.:
A. Schmarsow, »Masacciostudien» (1895—99);
J. Mesnil, »M. et les débuts de la
renais-sance» (1927); H. Cornell, »Italiensk
ungrenässans» (1930). H. C-l.
Masafuera [-foä’ra], se Juan Fernandez.
Masaga’n, M a z a g a’n, hamnstad på
Marockos n. v. kust, vid Atlanten, s. v. om
Casablanca; 19,159 inv. (1926), därav 1,633
européer; dess betydelse som uthamn för
Mar-rakech har minskats efter öppnandet av
järnvägen Marrakech—Casablanca.
Masa’i, negerfolk, se Massajer.
Masanderän, se Mazanderan.
Masaniello [mazaniä’lå], eg. T o m m a s o
A n i e 11 o, neapolitansk upprorsledare (1623
—47). Var fiskare från Amalfi och ledde 7
juli 1647 upploppet mot det spanska
förtrycket i Neapel, som tvang regeringen till
eftergifter. Framgången steg honom åt huvudet;
M. visade sig utsvävande och despotisk samt
mördades då. Hans uppträdande har givit
stoff till Scribes och Delavignes opera »Den
stumma från Portici» (musik av Auber).
Masär-i-Scherlf, se Mazar-i-Sherif.
Ma’saryk, Tomås G a r r i g u e, filosof,
sociolog, statsman, Tjeckoslovakiska
republikens förste president (f. 1850 7/3), son till en
arbetare av slovakisk härstamning.
Studerade vid univ. i Wien, blev 1876 fil. dr och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
