Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
Masase—Masefield
976
1878 docent vid Wiens univ. på avh. »Der
Selbstmord als soziale Massenerscheinung»
(utkom 1881). 1882 kallades M. till univ. i
Prag och organiserade där en ny kritisk
rörelse, senare benämnd realismen, som sökte
revidera de gamla vetenskapliga metoderna
och resultaten samt den nationella
kulturbasen. I den av M. 1883 grundade
tidskriften Athenaeum utkämpades striden om
Kö-niginhof- och Grünberghandskrifternas
äkthet (se Hanka, V.). M. utgav en rad
filosofiska verk, bl. a. om den slaviska
filosofiens historia, främst »Russland und Europa»
(1913). 1891—93 var M. led. av österrikiska
riksrådet och tjeckiska lantdagen men
ägnade sig därefter åt att litterärt utforma
sina filosofiska och nationalpolitiska idéer.
På sitt religiöst färgade, etiska och
filosofiska program ställde M. humanitet och
opposition mot sin tids förfallsliberalism. Han
närmade sig socialismen men reserverade sig mot
flera av dess överdrifter i sin kritik av
marxismen. Från 1900, då anhängarna av M:s
riktning organiserade sig till det s. k.
realistiska politiska partiet, är M. åter politiskt
verksam, fick 1907 ett mandat till
österrikiska riksrådet och kämpade en hård men
lyckosam kamp mot ministären Aehrenthals
antiserbiska utrikespolitik. M. avslöjade dess
metoder bl. a. i Agramprocessen (se F r i e
d-j u n g) och försvarade den sydslaviska
ståndpunkten. Härmed sällade han sig till
oppositionen mot Österrike-Ungern. Sedan
världskriget börjat, beslöt M. utomlands organisera
en kamp mot den habsburgska monarkien.
Dec. 1914 lämnade han fäderneslandet och
bosatte sig 1915 i London. S. å. grundade han
två organ för tjeckoslovakiska politiska
emigranter i
Frankrike,Öesko-SlovenskåSamostat-nost (Tjeckoslovakisk självständighet) och La
Nation Tchèque. Våren 1916 konstituerade han
en styrelse för den tjeckoslovakiska
befrielseaktionen i utlandet, Tjeckoslovakiska
national-rådet i Paris (M. ordf., dr Eduard Benes
gene-ralsekr., Milan R. Stefänik), som i okt. 1918
med ententemakternas medgivande blev
provisorisk tjeckoslovakisk regering. I maj 1917
reste M. till Ryssland, där befrielserörelsen
räknade de flesta anhängarna — tjeckiska
kolonister och krigsfångar — och åstadkom
en utökning av den tjeckoslovakiska
frivilliga armén i Ryssland, vilken i organisatoriskt
avseende anslöt till den franska armén. I
mars 1918 reste han över Sibirien och Japan
till Förenta staterna, där han för president
Wilson klargjorde det tjeckoslovakiska
fri-hetsprogrammet. 18 okt. proklamerade han
Tjeckoslovakiens oavhängighet (den s. k.
Wash-ingtondeklarationen). Sitt politiska
krigspro-gram med förslag till en omdaning av Europa
sammanfattade M. i skriften »Novä Evropa»
(ty., fr. och eng. övers.), som han framlade
för ententens statsmän. Då 28 okt. 1918
Tjeckoslovakiens oavhängighet proklamerats
i Prag och M. 14 nov. s. å. enhälligt valts
av nationalförsamlingen till Tjeckoslovakiska
republikens president, återvände han till
Prag, hälsad med jubel. Sin verksamhet
under kriget har M. skildrat i boken »Svètovä
revoluce» (Världsrevolutionen; 1925; ty., eng.
och fr. övers.). 1920 och 1927 omvaldes han
till president och har med stor klokhet lett
sitt lands öden. Jfr Tjeckoslovakien,
historia. — Litt.: Fr. monogr. av J. Herben,
A. Hartl och I. A. Bläha (1923), tjeck, av J.
Herben (3 dir, 1926—27) m. fl. — M:s
porträtt återges på vidstående plansch. A. Hartl.
Masase [mäsä’se], en Sv. kyrkans
missions-station i Sydrhodesia, Afrika, nära
järnvägsstationen West Nicholson; gr. 1920.
Masatierra [-tiä’ra], se Juan Fernandez.
Masaua, se M a s s a u a.
Mascagni [maska’nji], P i e t r o, italiensk
tonsättare (f. 1863 7/i2), elev av Ponchielli. Slöt
sig till den realistiska riktningen på 1880-talet
och vann en glänsande seger 1890 med
operan »Cavalleria
rusti-cana», vilken hade
sin premiär i Rom och
inom kort uppfördes
över hela Europa (»På
Sicilien», Stockholm s.
å.). Den sensationella
framgången kan
närmast förklaras som
en reaktion mot den
pompösa, filosoferande
Wagnerstilen; den
naturalistiska operatexten och sydländska,
melodiösa musiken
med passionerad glöd utgjorde skarpast
tänkbara motsats till den germanska
nyromantiken med Wagner. Stilen fick heta »verism»
(se d. o.) och erhöll många efterföljare (bl. a.
Leoncavallo). M:s sedan följande opera
»L’a-mico Fritz» (1891; »Vännen Fritz», Sthlm
1895) uppfördes även den på nästan alla
lyriska scener i Europa men försvann snart
från scenen; många operor i samma stil ha
sedan uppförts, alla endast med temporär
framgång. M. var dir. för
Rossinikonserva-toriet i Pesaro 1895—1903 och har sedan
företagit resor som dirigent. 1909 kapellmästare
vid Cönstanziteatern i Rom. T. N.
Ma’scara, stad i Algeriet, dep. Oran, 96 km
s. ö. om staden Oran, vid järnväg; 28,033 inv.
(1926), därav 12,822 européer. M. är en
typisk fransk kolonialstad; betydande
vinproduktion; var 1832—35 och 1838—41 residens
för Abd-el-Kader (se d. o.).
Mascarille [-ri’j], fr., betjäntfigur i
Mo-lièreska komedien, släkt med Crispin (se d. o.).
Mascot [mä’skot], eng. (fr. mascotte),
förment lyckobringande djur el. annat föremål,
som medföres i flygmaskin, bil o. dyl.
Masculinum, lat., manligt genus (se d. o. 1).
Mas d’Azil [ma’s dazi’l], tunnellik, 400 m
lång, av floden Arise genomfluten grotta i
franska dep. Ariège, med rika lämningar från
madeleinetid (se d. o.) och övergången till
neolitisk tid. En boplats har lämnat en mängd
benskulpturer, en annan föreligger i nio
lager, de äldre från rentiden, de yngre från
den paleolitiska tidens slutskede. Sjätte
lagret nedifrån tillhör den s. k. aziltiden, som
efter denna fyndplats blivit benämningen på
det begynnande övergångsskedet till yngre
stenåldern. Här funnos massor av hjortben
men inga av ren. H. R-h.
Masefield [mel’zfild], John, engelsk
författare (f. 1878). Hade en hård ungdom till
sjöss och i U. S. A. Han debuterade som
lyriker med »Salt-water ballads» (1902), som följ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
