Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
993
Massage—Massajer
994
industrien äro också mycket betydande. 1928
funnos 9,971 fabriker med 540,927 löntagare
och med ett tillv.-värde av 3,224 mill. doll.
Industriens höga utveckling har nåtts, trots
att M. ej äger kol och ej heller malmer.
I huru hög grad M. industrialiserats
framgår av att 94,8 % av befolkningen 1920 voro
stadsbefolkning. Boston är huvudstad och
viktigaste stad, men nio andra städer hade
1925 90,000 inv. och däröver.
Ej skrivkunniga över 10 år utgjorde 4,7 %
av befolkningen 1920, men bland infödda vita
var procenten blott 0,4. Såväl skolväsendet
som den högre undervisningen står mycket
högt, och M. har några av Förenta staternas
ledande undervisningsanstalter (se Boston).
Ryktbarast är Harvard-univ. i Cambridge. —
Statens riksdag, The general court of M.,
består av en senat med 40 medl. och
representanternas hus med 240. I
förbundskongressen har M. två senatorer och 16 representanter.
M. har sitt ursprung i »Mayflowers»
ankomst 1620 till Plymouth med engelska
dis-sidenter. 1628 begynte en annan kolonisation
av puritaner vid Salem. 1629 hopslogos dessa
kolonier till Nya England. I befrielsekriget
mot England, vilket ledde till bildandet av U.
S. A., hade M. den ledande rollen. 1820 utbröts
Maine ur M. och blev egen stat. H. N-n.
Massage [-sä’/], urgammal
behandlingsmetod vid vissa sjukdomar, som i stor
utsträckning använts av lekmän. Först genom den
holländske läkaren J. Mezger (1839—1909)
upptogs m. som erkänd läkemetod,
medicinsk m., i medicinsk terapi.
I motsats till den sjukgymnastiska
behandlingen (se Sjukgymnastik) är m.
»en i terapeutiskt syfte utförd bearbetning
eller behandling av de mjuka vävnaderna
medelst rörligt tryck i form av strykningar,
gnidningar, nypningar eller knådningar samt
stötar och slag» (Kleen). Handen är ännu
oöverträffad som verktyg. Apparater ha blott
i ringa grad visat sig praktiska. Alltefter
olika underlag och sjukdomstillstånd hos
vävnaderna måste handgreppen varieras.
Kunskap i anatomi och sjukdomslära är därför
nödvändig för massagegivare.
En tidigare rent mekanisk tolkning av m:s
effekt har alltmer fått vika för uppfattningen,
att dess verkan är biologisk mera än
mekanisk; iakttagna resultat äro en indirekt effekt
av m:s stimulerande el. ibland lugnande
inverkan på cellernas egna funktioner.
M. över huvud kan i viss mån
betraktas som ett våldförande på vävnaderna, som
väcker organismens egen läkande förmåga till
liv och tvingar den att anpassa sig efter
stegrade krav, därigenom ökande dess
motståndskraft. Hur stor roll m. än spelar som
terapeutiskt hjälpmedel, är den ensam ej nog
vid flertalet sjukdomstillstånd, där den kan
ifrågakomma, utan användes i regel i
samband med andra medel, särskilt
sjukgymnastik och fysikalisk behandling av olika slag.
Att bedöma när eller hur m. skall ges bör
tillkomma ensamt läkaren. Vid vissa
sjukdomstillstånd, ss. svulster och varbildningar, kan
m. innebära direkt livsrisk. Man har även en
massagebehandling med enbart hygieniskt
ändamål. Denna hör till största delen hemma i
badanstalterna och utföres där av en betjäning,
av vilken man självfallet varken kan el. har
skäl att fordra en utbildning av samma
grundlighet, som är nödvändig för massage- och
sjukgymnastikgivarna. I stor utsträckning
anlitas även m. som medel för ledernas
uppmjukande i samband med vissa slag av idrott
(löpning, boxning o. s. v.). C. H-hl. (P. Hgld.)
Massagèter, forntida folk, som skall ha
bott n. om Oxus, i det n. v. Balkh och
Bochara. Herodotos (I, 203—216) berättar om
en strid mot dem, vari Kyros (se d. o. 1)
stupat. Enl. Herodotos rådde bland m.
kvinnogemenskap samt bruket att förtära åldriga
anförvanters kött. Antagl. utgjorde m. ett
gemensamt namn för nordiranska och
mongoliska stammar, som nomadiserade i el.
bebodde detta område. J. Ch-r.
Massajkrigare.
Massa’jer, Masa i, herdefolk på
Östafrikas högstäpper, tillhöra de halvhamitiska
folken, en blandning av hamiter och negrer.
M:s hudfärg är dock ej ljusare än
negrernas. De ha som erövrare trängt fram ifrån
n. och voro länge en skräck för
negerstammar och karavaner i omnejden. Den svåra
boskapspesten 1891, som fruktansvärt
decimerade deras hjordar, bröt deras makt och
tvang många av dem till jordbruk. Annars
leva de så gott som uteslutande av sin
boskap, och särskilt krigarna förtära endast
kött, blod och mjölk. Deras kraaler äro
runda inhägnader, innanför vilka de avlånga
hyddorna ligga. De ogifta unga männen,
krigarna, bo tills, m. de unga flickorna i
särskilda byar, krigarkraaler, där de leva ett
glatt liv med dans och sång. Hela folket
är indelat i åldersklasser, av vilka de
intressantaste äro de, som omfatta krigarna (el
moran). När en yngling blivit omskuren,
inträder han i den yngsta av dessa som rekryt.
På dessa åldersklasser berodde i första hand
XIII. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
