Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1031
Matteröd—Matthison-Hansen
1032
Matteröd, socken i Västra Göinge härad,
Kristianstads län, mellan Finjasjön och
gränsen mot Malmöhus län; 55,19 kvkm, 789 inv.
(1930). Upptages i n. ö. av den kuperade,
skogrika Matteröd så sen (högsta punkt
149 m ö. h. i Västra Torup), som sänker sig
brant mot Finjasjön. 1,028 har åker, 3,499
har skogsmark. Ingår i Brönnestads och M:s
pastorat, Lunds stift, Västra Göinge kontrakt.
Matteus, evangelisten och aposteln, omtalas
i Matt. 9: 9 som tulltjänsteman; han åtlyder
Jesu kallelse att som lärjunge följa honom.
Notiserna i Mark. 2: 14 och Luk. 5: 27 om
tullnären, som kallas av Jesus, innehålla
namnet Levi; Markus tillägger »Alfeus’ son».
Vanlig är identifieringen av Levi med M.
Apostla-förteckningarna hos synoptikerna (Mark. 3: 16
ff., Matt 10: 2 ff., Luk. 6: 13 ff.) nämna M.
bland de tolv; Matteus’ evang. tillägger
därvid »publikanen». Det första evang. sättes av
traditionen i förbindelse med M. Se E v
ange 1 i e r och Matteus’ evan g.e 1 i u m.
Matteus. 1. Församling i Stockholm,
omfattande n. v. delen av Vasastaden; 56,964
inv. (1930). Utbröts 1906 ur Adolf Fredriks
församling. Kyrkan, uppförd efter ritningar
av E. Lallerstedt, invigdes 1903 samt om- och
tillbyggdes 1923—24. — 2. Stundom brukad
benämning på Norrköpings norra församling,
se Norrköping.
Matteus’ evangelium, det första av de
synoptiska evangelierna, är säkerligen en
komposition, som dels vilar på Markus’ evang., dels
upptager material från »talkällan». Denna
senare, som får antagas urspr. vara avfattad
på arameiska, har sannolikt aposteln Matteus
till författare. En utsaga av särskild
betydelse för forskningens debatt om denna källa
och dess uppkomst är den av Eusebios
bevarade notisen hos Papias (i 2:a årh.) om hur
Matteus på hebreiskt språk sammanskrivit
Herrens ord och hur var och en översatte så
gott han kunde. Traditionen har kommit att
betrakta hela evangeliet som den mans
verk, vilken endast är förf, till en av dess
källor. Talkällan brukar dateras till 60-talet
(el. tidigare). Den nu okände kristne (trol.
av judisk börd), som verkställt den
komposition, som M. nu utgör, har antagl. arbetat
inom perioden 70—100 e. Kr. M. är tidigt
känt, och högt uppskattat inom kyrkan. Se
Evangelier, sp. 1202. E. A.
Mattgräs, bot., se L y c o p o d i u m.
Matthæus Parisie’nsis (eng. Matthew Paris),
engelsk krönikeskrivare (omkr. 1200—59).
Inträdde 1217 som munk i S:t Albans kloster,
där han sedan framlevde större delen av sitt
liv. M. stod i förbindelse med högtstående
personer, bl. a. Henrik III av England och
Håkon Håkonsson av Norge, vars ynnest
han vann under sin vistelse i Norge 1248
—50. M:s huvudarbete är »Chronica
maio-ra», behandlande tiden från skapelsen till
1259 (bästa uppl. av H. R. Luard i Rolls
Series, 7 bd, 1872—83). Enl. Luard
utgö-res grundstommen till skildringen av tiden
före 1235 av krönikearbeten av abboterna
John de Cella och Roger av Wendower
(kända under den gemensamma titeln »Flores
historiarum»). Dessa ha av M. överarbetats och
från 1199 försetts med en fortlöpande
kommentar av aktstycken m. m.; från 1235 är
skildringen M:s egen, och denna del är
arbetets värdefullaste. M. är Englands främste
medeltidskronist; han visar skarpsinne vid
bedömandet av personer och tilldragelser, och
hans framställning är klar och åskådlig.
Däremot brista hos M. ej sällan kritisk förmåga
och oväld. Stundom ändrar han texten i de
dokument han anför (t. ex. texten av Magna
charta). — M. var även konstnär (bl. a.
miniatyrmålare). Se härom uppsats av H. Fett
i Aarsberetning fra Föreningen til Norske
Fortidsmindesmærkers Beväring 1910, där
han framlägger de skäl, som tala för att M.
skulle ha gjort utkastet till Trondhjems
domkyrkas västfasad m. m. — Jfr H. Plehn, »Der
politische Character von Matheus Parisiensis»
(1897), och »Cambridge history of english
literature», I (1907). A. S-n.
Mattheson [ma’tosån], J o h a n n, tysk
musikskriftställare (1681—1764), diplomat och
engelskt sändebud i Hamburg. M. är mest
känd genom sina musikkritiska och historiska
skrifter, däribland musiklexikonet
»Grundlagen einer Ehrenpforte» (1740; nytr. 1910)
och »Das neueröffnete Orchestre» (1713). Han
skrev 1761 en biogr. över sin vän Händel. T. N.
Matthiesen [matPson], Oscar, dansk
målare (f. 1861), studerade i konstakad:s och
Kröyers skolor i Köpenhamn samt i Paris och
i Italien; var 1898—99 lärare vid Berlins
konstakad. och vid Kunstgewerbemuseum i
freskoteknik. M. har utfört dekorationer i
fresko och i stuck, bl. a. i furstens av Monaco
palats i Mentone. Bland M:s målningar
märkas f. ö. den monumentala »Skånska
dragonofficerare rida i badet» (1904—06; utställd
även i Stockholm), Parismotivet
»Arbetshästar» (1908) och fresken »Den
grundlagsstif-tande riksdagen 1915» på Christiansborg.
Han skrev »Italiens al-fresco-kunst» (1918).
Titulärprof. 1909. G-g N.
Matthiessen [matVsen], Hugo Albert,
dansk historiker (f. 1881). Tog 1906
magistergrad i historia, anställdes 1910 vid
nationalmuseet, blev underinspektör 1914 och
inspektör 1927. M. har bl. a. utgivit »Böddel og
galgefugl» (1910), »Gamle gader» (1917),
»Torv og hærstræde» (1922), »Köbenhavnske
gader» (1924), »Middelalderlige byer» (1927)
och »Hærvejen» (1930). P. E-t.
Matthieu [matiö’], Georg David, tysk
porträttmålare (1737—78), lärjunge till
fadern, David M., tysk hovmålare (1697—
1755), och till styvmodern, Ro sin a L
i-s i e w s k a, porträttmålarinna (1716?—-83). M.
är bekant för några utmärkta porträtt, bl. a.
av svenskar, som han målade i Stralsund på
1760-talet. Monogr. av E. Steinmann och H.
Witte (1911). E.L-k.
Matthi’ola, bot., se Lövkoja.
Ma’tthison-Hansen, Hans, dansk
orgelspelare och tonsättare (1807—90). 1832
organist vid domkyrkan i Roskilde, Danmarks
främste orgelspelare på sin tid.
Komponerade orgelverk och kyrkliga körverk, flera i
solid kyrkostil i romantisk anda. T. N.
Ma’tthison-Hansen, Johann G o 11 f r e d,
dansk orgelspelare och tonsättare (1832—
1909), son till H. M. 1881 organist i
Trini-tatiskyrkan i Köpenhamn, 1868 lärare i orgel
(sedan även i piano) vid konservatoriet.
Kon-serterade ofta i hemlandet och utlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
