Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1033
Matthisson—Mattias Kettilmundsson
1034
Komponerade för orgel och piano m. m. men
blev mest berömd som pedagog. T. N.
Ma’tthisson, Friedrich von, tysk skald
(1761—1831), var först lärare, vart sedan
lektor hos furstinnan Lovisa av Anhalt-Dessau,
adlades 1809 av Fredrik I av Württemberg,
blev 1812 dennes
överbibliotekarie och
teaterintendent. M:s
dikter (samlingar 1781,
1797) beundrades
mycket; de ägde vek,
välljudande form, mild,
gärna melankolisk
känslighet och utgöra
ett slags fortsättning
av Göttingenskolans
lyrik, med inflytande
från engelsk
förromantik (Gray) och
tysk klassicism. Han påverkade svenska
skalder ända från 1700-talets slut. Sami, verk
i 8 bd 1825—29, efterlämnade i 4 bd 1832.
Monogr. av A. Heers (1913). R-nB.
Matthys, Jan, se Mathyssen.
Mattias, nämnd i Apg. 1: 23—26 som den
person, vilken av den första församlingen
genom lottkastning utsågs att i Judas
Iska-riots ställe träda in i kretsen av de tolv
apostlarna. E. A.
Mattias (Mäster Mattias), teolog
och predikant under förra hälften av
1300-talet, tog magistergraden i Paris och blev
kanik i Linköping samt biktfader åt den
heliga Birgitta, på vars utveckling han övade
ett genomgripande inflytande. Han avled
1350, sannolikt i pesten. — M. åtnjöt stort
rykte för lärdom och fromhet. I Vadstena
klosterbibliotek förvarades länge hans stora
bibelverk »Concordantie super totam
bibli-am». Fragment ha av I. Collijn
återfunnits bland räkenskapsomslagen i
Kammararkivet. Stort anseende åtnjöt även hans
»Ex-posicio super apocalypsin». Den av M.
författade »Tractatus de modo loquendi» är
sannolikt identisk med handskriften »Poetria
nova» i Uppsala univ.-bibi. — Litt.: H. Schück
och K. Warburg, »Illustrerad svensk
litteraturhistoria», I (3:e uppl. 1926), samt Fr.
Ham-merich, »En skolastiker og en bibeltheolog fra
Norden» (1865); K. B. Westman,
»Birgitta-studier», 1 (1911); A. Blanck,
»Folkungatids-studier», 1 (i Samlaren 1927). L. W-n.*
Mattias (ty. Matthias), tysk-romersk
kejsare, ärkehertig av Österrike, konung av
Ungern och Böhmen (1557—1619), var son till
kejsar Maximilian II och uppfostrades vid
spanska hovet hos sin
frände Filip II. På
inbjudan av några
katolska ledare för
resningen mot Spanien i
Nederländerna lät han
i jan. 1578 hylla sig
som ståthållare där
men fick ingen
verklig makt och nedlade
värdigheten 1581.
1593 utnämndes han
av sin äldre bror
kejsar Rudolf II till
ståthållare i Österrike.
Vid Stefan Bocskays (se d. o.) uppror
uppträdde M. (1605—06) som habsburgska husets
huvudman, och kejsaren måste 1608 erkänna
honom som styresman i Österrike och
Mäh-ren samt konung i Ungern. Strider i Böhmen
1611 förmådde detta lands protestantiska
ständer att tillkalla M., varpå denne i maj
kröntes till konung i Prag. Efter Rudolfs
död, i jan. 1612, valdes M. 13 juni till
tyskromersk kejsare. Själv katolskt sinnad,
sökte han dock medla mellan de tvistande
partierna i Tyska riket och stöddes därvid
av Melchior Khlesl (se d. o.) men saknade
kraft att lösa sin svåra uppgift och fann sig
slutligen nödsakad att låta utse sin kusin
den strängt katolske ärkehertig Ferdinand
av Steiermark till sin efterträdare i Böhmen
(juni 1617) och Ungern (1618). Mitt under den
nu uppblossande striden med bömarna avled
M. — Litt.: K. Brandi, »Gegenreformation und
Religionskriege» (1930). G. W-k.
Mattias Corvlnus (Hunyadi Mätyäs
[ho’njadi mä^jäj]), ungersk konung (omkr.
1443—90), yngre son till Hunyadi Jänos. Vid
striderna efter faderns död hade M.
bortsläpats till Böhmen, men
1458 valdes han till
Ungerns konung. Med
vapenmakt måste han
befästa sin tron och
förde framgångsrika
fälttåg mot Fredrik
III, mot turkar och
mot tjecker. Hans
berömda »svarta armé»
erövrade Mähren,
Schlesien, Böhmen och
intog själva Wien. M.
reformerade Ungerns
inre förvaltning,
grun
dade vetenskapliga institutioner och sitt
världsberömda bibliotek (Corvina). Han förde
ett glänsande hovliv i Buda och Visegråd,
där Italiens berömdaste konstnärer och lärde
samlades. Under hans regeringstid grundades
det första ungerska boktryckeriet (i Buda
1470). B.L-r.
Mattias Gregersson, biskop i Strängnäs
(omkr. 1460—1520 8/h). Om släkten se L i 1 j a
2. Blev mag. i Greifswald 1490, studerade
juridik i Köln 1492—94 och promoverades något
senare, möjl. i Italien, till doktor i
kyrkorätt. M. blev domprost i Strängnäs 1494,
biskop där 1501 och som sådan tillika
rikskansler. Han intog en fredsvänlig ståndpunkt mot
Danmark, avvikande från Sturepartiets, men
under striden mellan Sten Sture d. y. och
Gustaf Trolle stödde han den förre och blev
1518 postulerad till ärkebiskop i Gustav
Trol-les ställe, vilket han dock avböjde. Efter Sten
Stures död febr. 1520 bidrog han verksamt till
Kristian II:s erkännande som Sveriges
konung men blev likväl det första offret vid
Stockholms blodbad. G. C-n.
Mattias Kettilmundsson, drots (d. 1326 n/5).
M., som trol. var av förnäm börd och i diplom
nämnes f. ggn 1299, var 1306 riddare.
Eriks-krönikan (se d. o.), vars förf, haft nära
förbindelse med M., meddelar många detaljer om
hans liv. ’Från Tyrgils Knutssons krig mot
ryssarna vid Neva 1300 berättar krönikan hur
M. red fram mot ryska hären och utmanade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
