Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mazzini, Giuseppe - Mazzola el. Mazzuoli, familj - Mazzoni, Guido - Mazzuoli - M. b. p. a. - Mbret - M. D. - Md. - m. d. - Me. - Meade, George Gordon - Meadowe, sir Philip - Meander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1069
Mazzola—Meander
1070
Rollin grundade en allmän europeisk
revolu-tionskommitté. Han underblåste ständigt de
revolutionära rörelserna i Italien och ådrog
sig 1857 en ny dödsdom (den första på
1830-talet). I enhetsverket 1859—60 hade han
ingen nämnvärd del, ehuru han lovat Viktor
Emanuel republikanskt stöd. Han valdes 1865
till deputerad för Messina men kom först
1870 till Italien, häktades för hemlig
agitation och återvände till Schweiz och London.
Kort före sin död vände M. tillbaka till
Italien och firades efter döden som
nationalhjälte. — Litt.: »Scritti editi ed inediti»
(i906 ff.; hittills omkr. 40 bd); biogr. av
bl. a. A. Luzio (1905; har även skrivit flera
senare studier om M.); O. Vossler, »M:s
poli-tisches Denken und Wollen» (1927). A. A-t.
Mazzola [matsåTa] el. M a z z u o 1 i,
italiensk målarfamilj, bosatt i Parma. Dess
främste medlem var Francesco- M. (1503
—40), kallad Parmigianino (den lille
parmesanaren). Under sin ungdomstid i Parma
stod M. i beroende av Correggio men stiftade
snart, under en vistelse i Rom 1523—27,
bekantskap med den florentinsk-romerska
högrenässansen. Hans ideal äro dock andra. I
sin mogna konst söker han framför allt en
uttrycksfull gestaltning av en elegant och
förfinad mänsklighet. Såväl religiösa
kompositioner, särskilt den berömda »Madonna del
collo lungo» (den långhalsade madonnan) i
Uffizierna, som en serie porträtt, vilka höra
till de ståtligaste inom hela renässanskonsten,
bära vittne härom. M. är den för vår tid
njutbaraste representanten för den s. k.
ma-nieristiska perioden i Italiens konsthistoria.
— Girolamo M. (omkr. 1500—69), som
eg. hette B e d o 1 i, antog på grund av sitt
giftermål med en kusin till Parmigianino
namnet M. Han var en trogen efterbildare
av sin berömde frände men saknar
fullständigt dennes originalitet. Mången gång är det
svårt att skilja på de båda målarnas verk.
Girolamos efterbildningar röja sig dock i allm.
genom en viss stelhet och en förkärlek för
rikare detaljer. Litt.: E. Eaelli, »Bibliografia
Mazzoliana» (1884); L. Frölich-Bum,
»Parmigianino und der Manierismus» (1921). H. C-l.
Mazzoni [matså’ni], Guido, italiensk skald
och litteraturvetenskapsman (f. 1859). M. blev
prof, i italiensk litteratur 1887 i Padova och
1894 i Florens. Hans insats i italiensk
litteraturforskning och kritik, som varit
banbrytande för moderna idéer, omfattar
med-arbetarskap i »Storia letteraria d’Italia»
(»Ottocento», 1903—10) samt en rad arbeten
från skilda områden av romansk
litteratur-och kulturhistoria. Som sekr. i Accademia
della Crusca (se Akademi, sp. 329) har
han verkat förnyande på denna. — Hans
diktsamlingar (»Poesie», 1882, »Le voce della
vita», 1893, m. fl.) få sin karaktär av epigram
och idyller i utsökt språklig dräkt. G. v. R.
Mazzuoli [matsoå’li], se Mazzola.
M. b. p. a., förk. för Med begränsad
personlig ansvarighet; se
Förening, sp. 197.
Mbret, se M p r e t.
M. D., förk. för medicine doktor.
Md., förk. för Maryland.
m. d., mus., mano destra (it.) el. main droite
(fr.), högra handen.
Me., förk. för Maine.
Meade [mid], George Gordon,
amerikansk militär (1815—72). Blev
artilleriofficer 1835, deltog som stabsofficer i kriget i
Mexiko och var vid inbördeskrigets utbrott
1861 major. Han blev
i aug. s. å.
brigadgeneral, utmärkte sig
vid Antietam (sept.
1862) och
Chancellors-ville (maj 1863) och
fick 27 juni 1863 helt
oväntat överbefälet
över Potomacarmén
(efter Hooker). M.
lyckades besegra Lee
i det blodiga slaget
vid Gettysburg (1—3
juli) men fullföljde enl.
regeringens mening ej
segern med tillräcklig energi och avlöstes i
mars 1864 av Grant som högste befälhavare
men behöll, från aug. s. å. som generalmajor,
befälet över Potomacarmén till krigets slut.
Från 1866 var han befälhavare i olika
militärdistrikt. M. var en av nordstaternas
dugligaste generaler; ett rykte, att han vid
Gettysburg andra dagen skulle ha i misströstan
om seger funderat på återtåg, har uppvisats
vara grundlöst. Biogr. av I. R. Pennypacker
(1901). V. S-g.
Meadowe [me’däu], sir Philip, engelsk
diplomat (1626—1718). Under Karl X Gustavs
första krig med Danmark sändes M. 1657 till
Danmark för att medla fred, som önskades
med hänsyn till Englands handel på
Östersjön och behovet av en protestantisk
enhets-front mot de katolska staterna.
Underhandlingarna ledde till freden i Roskilde (26 febr.
1658). M. blev senare engelskt sändebud hos
Karl X Gustav. Under dennes andra krig med
Danmark följde han kungen till juli 1659.
Han sökte få till stånd en separatfred mellan
Sverige och Danmark på Roskildefredens
grund och motarbeta Holland, men
underhandlingarna ledde ej till resultat. Efter
stats-välvningen i England 1 maj 1659 uteslöts M.
från deltagande i medlingsarbetet. M. utgav
1677 en värdefull redogörelse för sin
verksamhet under den nordiska krisen 1658—59. Litt.:
G. Jones, »The diplomatic relations between
Cromwell and Charles X Gustavus of Sweden»
(1897); J. Levin Carlbom, »Karl X Gustav»
(1910); T. Gihl, »Sverige och västmakterna
under Karl X Gustavs andra krig med
Danmark» (1913). G. J-n.
Bild 1.
Mea’nder. 1. Fortlöpande fris- el.
bårdornament, liknande ett i upprepade spiraler lagt
band (bild 1), som har sitt namn efter den
slingrande floden Menderez i Mindre Asien
(grek. Mai’andros, lat. Maea/nder). Bild 2
återger ett bandornament, som rör sig likartat
med ornamenten på bild 1 men utefter raka
linjer och brutet efter räta vinklar; det be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
