Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medelhavet - Medelhavsrasen - Medelhögtyska - Medelindiska - Medelklass - Medelkontraktet - Medellín - Medellivslängd - Medelmarkegångspris - Medelpad - Naturförhållanden - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1087
Medelhavsrasen—Medelpad (Geologi)
1088
Trafikleder. M. har under årtusenden varit
omgivet av kulturländer, och det har därför
länge utgjort en av mänsklighetens
viktigaste kommunikationsleder. I våra dagar går
dessutom över detsamma förbindelsen mellan
Europas stora kolonialmakter och dessas
viktigaste kolonier. Sedan Suezkanalens
tillkomst går dessutom förbindelsen mellan
Europa och bortre Orienten längs linjen
Gibraltar—Suez.
Litt.: A. Philippson, »Das
Mittelmeerge-biet» (4:e uppl. 1922); »Mittelmeerhandbuch»
(1917); A. Merz, »Unsere Kenntnis von den
Gezeiten des Mittelmeeres» (1914); G. Schott,
»Die Gewässer des Mittelmeers» (i Annalen
der Hydrographie, bd 43, 1915). J. Frdn.
Medelhavsrasen, M edi t e r r än a rasen,
har sin utbredning i Medelhavsländerna och
även i Nordafrika till Saharas n. gräns. Se
vidare Europas raser, sp. 1192.
Medelhögtyska, se Tyska språket.
Medelindiska, se Indiens språk och
litteratur, sp. 536.
Medelklass, de befolkningslager, som i
ekonomiskt och socialt hänseende utgöra
mellanskiktet i samhället. I Sverige är m. ej strängt
avgränsad vare sig uppåt el. nedåt.
Medelkontraktet, i Visby stift, omfattar 12
pastorat: Sanda, Västergarn och Mästerby;
Eskelhem och Tofta; Stenkumla,
Väster-hejde, Träkumla, Vall, Hogrän och Atlingbo;
Roma, Björke, Follingbo och Akebäck;
Dalhem, Ganthem, Halla och Hörsne med Bara;
Gothem och Norrlanda; östergarn, Ardre och
Gammelgarn; Kräklingbo, Anga och Ala;
Sjonhem och Viklau; Vänge, Buttle och
Guldrupe; Hejde och Väte; Klinte och Fröjel.
Medellin [mäöälji’n], huvudstad i dep.
An-tioquia, n. v. Colombia, Sydamerika, 241 km
från Bogotä, vid järnväg till hamnen Puerto
Berrfo vid Magdalenafloden (1.506 m ö. h.);
79,146 inv. (1918). Centrum för Colombias
guldproduktion; export av guld, silver, kaffe,
hudar. Stor textilindustri. Universitet (1822),
bergsskola.
Medellivslängd, se Dödlighet, sp. 223.
Medelmarkegångspris, se Markegång.
Medelpad, landskap i mellersta Norrland, är
beläget mellan 62° 8’ och 62° 57’ n. br. samt
mellan 0° 8,5’ och 3° 14’ v. Igd från
Stockholm samt gränsar i s. till Hälsingland och
Härjedalen, i v. och n. v. till Jämtland, i n. ö.
till Ångermanland och i ö. till Bottenhavet;
7,490,02 kvkm, därav 7,043,48 kvkm land,
113,066 inv. (1930), inberäknat hela Haverö (se
d. o.) socken. M. tillhör Västernorrlands län.
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden ... 1087
Geologi........... 1088
Klimat, växt- och
djurvärld ........... 1089
Bebyggelse, näringsliv 1089
sp.
Förhistoria ....... 1089
Kyrklig konst....... 1090
Etnografi........... 1090
Historia........... 1091
Naturförhållanden. M., som ligger kring
nedre delen av Ljungans och Indalsälvens
dalgångar, är ett typiskt Norrlandslandskap,
som från det inre landet sänker sig mot den
väl utbildade fjord- och skärgårdskusten. De
högsta bergkullarna äro Myckelmyrberget i
Haverö (577 m) och Synhällan (555 m) på
hälsingegränsen. Dalbottnarna ligga i det
inre landet på omkr. 250 m höjd. Ljungan
Medelpads vapen.
I blått fält tre intill
varandra gränsande
tvärgående strömmar, den
mellersta röd, de yttre silver.
(se d. o.) genomflyter inom landskapet Havern
(259 m), Holmsjön (243 m), Ångesjön (158 m),
Stödesjön (51 m) samt utfaller vid Svartvik
i havet innanför Alnön; under sitt lopp
bildar den många forsar
och fall, de förnämsta
vid Alby, Ange,
Hall-sta, Hångsta
(Ljunga-verk), Fränsta,
Hemgraven, Matfors och
Vii. Viktigaste biflod
är Gimån, som
genomflyter Holmsjön (201
m) och Leringen. Vid
Sundsvall utfaller
Sel-ångerån. Indalsälven
går i en betydligt
trängre dal,
begränsad av nipbranter,
sänker sig från 40 m
ö. h. vid
landskapsgränsen, mottar från
vänster Ljustorpsån
och mynnar i Klinger-
fjärden n. om Alnön. Av övriga öar märkas
Brämön i s. samt Rödön och Åstön i n. Även
kustlandet och öarna äro kuperade; Alnön når
128 m ö. h. O. Sjn.
Geologi. Berggrunden utgöres i de s. och
v. delarna av i allm. grå gnejser, i ö. och n.
av migmatiter (se d. o.), ådergnejser,
blandning av gnejs el. leptit och granit. I
Nju-runda socken förekommer en glimmerfattig,
röd el. rödgrå, granatförande gnejs. Leptit
finnes i norra M. (bl. a. i trakten mellan
Holmsjön och Indalsälven), granit vid kusten
och i v. Den röda, grovkorniga, porfyriska
Revsundsgraniten finnes i västra M., särskilt
vid Ånge. Vid kusten förekomma yngre
erup-tiva bergarter av stort vetenskapligt intresse,
såsom nefelinsyenit och talrika
gångbergarter, bl. a. den basaltliknande s. k.
alnö-iten (se d. o.) på Alnön, samt en
Ragundagra-niten närstående, rapakiviartad granit och en
kvartsporfyr på Rödön. — IM. har man ej
iakttagit några malmer av betydenhet; på
flera ställen har man, dock utan större
framgång, brutit magnetkis och kopparkis samt
på Alnön en järnmalm (impregnation av
nefelinsyenit med magnetit).
De lösa jordlagren i M. bestå, särskilt i de
högre belägna delarna, av morängrus; enstaka
rullstensåsar följa vanl. de stora ådalarna
(Ljungan, Indalsälven) men täckas till stor
del av finare, sandiga isälvssediment.
Gra-ningeåsen, längs Faxälvens dal, når med sin
s. ända in i M. De finare isälvs- och
issjöav-lagringarna (sand, mo, mjuna och mjäla),
vilka huvudsakl. förekomma som
dalfyllningar, komma till synes i skärningarna
i älvarnas strandbrinkar, i »niporna» (se
bild); ishavssedimenten representeras av den
varviga leran, företrädesvis på
slättområdena. Av postglaciala bildningar har man
svämsand och svämlera från både
Ancylus-sjön och Litorinahavet, torvmossar (på de
högre belägna moräntrakterna) samt nära den
nuv. stranden enstaka skalgrusbankar från
Litorinahavet. Den ö. delen av landskapet,
upp till omkr. 250 m ö. h., har varit täckt av
det senglaciala ishavet, och de högsta marina
gränser, som här iakttagits, äro Rösåsberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
