Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medelhav - Medelhavet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1085
Medelhavet
1086
sammanfattande namn för havsbäckenen kring
Malajiska öarna, det största av ovan nämnda
hav (8,1 mill. kvkm). Namnet begagnas
stundom även om Östersjön (baltiska M.), Ishavet
(arktiska M.) m. fl. bihav.
Medelhavet, rikt förgrenat havsområde, som
skjuter in mellan Europa, Afrika och Asien,
även kallat europeiska el. romanska M.
Läge, areal, vikar, öar och
djupförhållanden. M. är beläget mellan 30° 20’ och 47° 10’
n. br. samt mellan 5° 10’ v. och 41° 45’ ö.
Igd. Dess areal uppgår, Svarta havet
medräknat, till 2,966,000 kvkm. Medeldjup 1,429 m.
Det förenas med Atlanten genom Gibraltar
sund (14 km brett), vars botten bildar en
tröskel (353 m djup) mellan de båda haven.
M. består av två huvudbäcken, skilda åt
genom Sicilien och det blott 300—500 m djupa
Tunissundet. Det v. Medelhavsbäckenet är i
sin ordning uppdelat i två genom en n.—s.
bank, på vilken öarna Elba, Korsika och
Sardinien ligga och som mellan den sistnämnda
och Tunisien har ett största djup av 1,500
m. Det största av dessa v. bäcken är det
balea-riska — benämnt efter ögruppen Balearerna.
Det når i regel större djup än 2,000 m, och
maximidjupet är 3,151 m. Det tyrrhenska
bäckenet mellan Korsika, Sardinien, Sicilien
och italienska fastlandet når 3,731 m. —
östra M. är dubbelt så stort som västra.
Mellan Sicilien, Tunisien och Tripolis kallas det
Syrtenhavet och är till större delen grundare
än 1,000 m. I dess v. del ligger ett antal
småöar, bl. a. Malta. Mellan Syrtenhavet,
Syditalien och Grekland träffas hela M:s
djupaste del, Joniska havet, där havsbottnen
nästan överallt går ned under djupkurvan för
3,000 m. Strax s. v. om Morea har man
funnit M:s största kända djup, 4;404 m; längre
i n. v. ligga Joniska öarna, och i n. leder
det 1,000 m djupa Otrantosundet till det
jämförelsevis smala Adriatiska havet, vars n. v.
3/4 äro ett grundhav med mindre än 200 m
djup och vars n. ö. kust är kantad av
Dal-matiska öarna. I s. ö. finnes ett ganska
utbrett bäcken om mera än 1,000 m djup. —
Genom en bank, som från Morea för över
till Kreta och Barka och nästan överallt är
grundare än 2,000 m, skiljes Joniska havet
från Levantinska, som utbreder sig mellan
Mindre Asien och Egypten och mestadels är
mera än 3,000 m djupt. Dess enda ö är
Cypern. Genom en mindre än 1,000 m djup
bank, som’ stryker från Kreta till Rhodos,
skiljes Levantinska havet från Egeiska, vars
bottenkonfiguration är synnerligen
omväxlande med isolerade djupbäcken och
mellanliggande bankar och grundhav, över vilka
höja sig svärmar av öar och ögrupper, ss.
Kykladerna och Sporaderna. Från Egeiska
havet för sundet vid Dardanellerna till den
1,355 m djupa Marmarasjön, och från denna
leder Bosporen till Svarta havet, som på ömse
sidor om halvön Krim är ett mindre än 200 m
djupt grundhav — den mot n. framskjutande
Azovska sjön är t. o. m. blott 15 m djup.
Större delen av Svarta havet utgöres dock av
ett djupbäcken om mera än 2,000 m med ett
maximidjup om 2,244 m.
Uppkomst och geologisk historia. M.
består alltså av en serie mycket djupa, skarpt
avgränsade bäcken och har uppstått genom
förkastningar och instörtningar. Det är
beläget i gränsområdet mellan den av unga
bergskedjor uppbyggda tertiära
veckningszo-nen och det arabisk-afrikanska platå- och
taffellandet. V. Medelhavsbäckenet är h. o. h.
beläget inom den förra, under det att det ö.
med sin s. hälft ligger inom det senare. M.
har sannolikt uppkommit i anslutning till
den tertiära bergskedjeveckningen, men
in-störtningarna ha inträffat senare än denna:
västra M., som är äldst, har bildats under
miocen- och mellersta pliocentiden, något
senare Levantinska bäckenet, och först
under kvartärtiden ha de sänkningar inträtt,
som gåvo upphov till Egeiska havet och
Marmarasjön samt till förbindelsen med Svarta
havet, genom vilken detta förvandlades från
en insjö till en havsarm. M. skär igenom de
tertiära bergskedjorna: Pyrenéerna äro
avskurna från sin ö. fortsättning i Provence,
sammanhanget mellan Apenninerna och Atlas
är avskuret liksom förbindelsen mellan Atlas
och Sierra Nevada. Egeiska havet skiljer
Greklands och Mindre Asiens berg, Svarta
havet skiljer Balkan och Kaukasus.
Vattnets salthalt och temperatur. M. är
beläget i ett torrt klimat med stark
avdunstning. Tillförseln av färskvatten genom floder
och nederbörd är relativt obetydlig.
Ytvatt-nets salthalt tilltar därför från Gibraltar
sund, där Atlantens vatten strömmar in med
en salthalt av 36,3 °/oo, i ö. riktning, så att
den vid Tunis är 37,o och i Levantinska
havet 39,4 °loo- I v. Medelhavsbäckenet stiger
salthalten från 36,5—37,o vid ytan till 38,o—
38,5 °/oo på 400 m djup. Detta sammanhänger
med att en salt ström längs Gibraltar sunds
botten rör sig från M. ut i Atlanten.
Nedanför 400 m djup har M:s hela vattenmassa en
i stort sett homogen salthalt av 38,4—39,i
°/oo-I Adriatiska havet är salthalten omkr. 38,o,
i Egeiska havet 30,o—33,o och i Svarta havet
18,3 vid ytan och 22,5 °/oo från 900 m djup
till bottnen. — Gibraltar sunds höga
bottentröskel hindrar Atlantens kalla
djupvatten att tränga in i M., Atlantens temp. på
Gibraltartröskelns nivå är ung. 13,2° C, och
hela M:s vattenmassa ända ned till de största
djupen har ung. denna temp. (13,2—13,6°).
Strömmar och tidvatten. Den genom
Gibraltar sund ingående ytströmmen följer sedan
Afrikas kust. Längs M:s norra kust löper
en ström i motsatt riktning, vilken
långsamt sjunker och som bottenström går ut
genom sundet. Skillnaden mellan ebb och
flod är vid Gibraltar 1,2 m, vid Genua 0,14 m,
vid Neapel 0,23, vid Korfu 0,6, vid Syriens
kust 0,3—0,4 m. I det smala Messinasundet
ha tidvattensströmmarna, som nästan överallt
annars i M. äro synnerligen svaga, givit
upphov till sagan om Skylla och Charybdis.
Växt- och djurvärld. I M:s klara vatten
når algvegetationen ända till 100 m djup.
Djurlivet är rikt. Flera valarter, tre arter
säl samt två arter havssköldpaddor
förekomma överallt. Makrillfiskarna äro många,
däribland tonfisken. Bland sillfiskarna uppträda
sardinerna i så stor mängd, att de givit
upphov till ett ekonomiskt betydelsefullt fiske.
Hummer och ostron finnas i rikt antal. I
Svarta havet fångas stör, skarpsill, sardiner,
makrill och sex arter sill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
