Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medelstad (härad i Blekinge) - Medelstad (kontrakt i Lunds stift) - Medelstånd, Medelklass - Medeltal - Medeltemperatur - Medelterm - Medeltid - Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093
Mcdelstad—Medeltiden
1094
nanför den sönderskurna kusten samt sjörik
mellan- och skogsbygd. M. avvattnas av
Ronneby-, Listerby-, Nättraby- och
Silletorps-åarna. 19,372 har åker, 61,123 har
skogsmark. Jämte jordbruk och något fiske drives
åtskillig industri, bl. a. vid Kallinge
(järnbruk) och Djupafors (träindustri);
stenhugge-rier, flera kraftverk vid Ronnebyån. M. är
delat på Karlskrona och Ronneby fögderier
och bildar M:s härads domsaga; tingsställe:
Ronneby.
Medelstad, kontrakt i Lunds stift, omfattar
9 pastorat: Ronneby; Backaryd; Hjortsberga
och Edestad; Tving; Eringsboda; Nättraby,
Aspö och Hasslö; Listerby och Förkärla;
Fridlevstad och Sillhövda; Rödeby.
Medelstånd (av ty.. Mittelstand), i Sverige
vanligare Medelklass, den del av folket,
som har sin mer el. mindre självständiga
verksamhet inom hantverkets, den mindre
industriens, småhandelns och över huvud det
mindre näringslivets områden. Till m. räknas
ofta också en del av den lantbrukande
befolkningen samt även tjänstemän och utövare
av s. k. fria yrken. En medelstånd
s-rörelse har i flera länder på senare
årtionden gjort sig gällande. Den
medel-ståndspolitik, som det arbetas på,
omfattar statsåtgärder till stödjande av m:s
sociala, kulturella och ekonomiska utveckling,
särskilt genom att den enskilde individen blir
tillräckligt utrustad i kampen för tillvaron
med facklig utbildning, tekniska hjälpmedel,
nödig kredit o. s. v. 1905 hölls den första i
n-ter nationella medelståndsko
n-g r e s sen (i Liége). Kongresserna ha
anordnats av det s. k. Internationella
medelstånds institutet, som vunnit
en rätt avsevärd omfattning och fått understöd
från många länder, bl. a. Sverige. Starkast
torde rörelsen ha organiserats och verka i
Tyskland. Den medelståndsrörelse, som f. n.
finnes i Sverige, får anses bäras av de båda
institutionerna Sveriges
hantverksorganisa-tion (se d. o.) och Sveriges minuthandlares
riksförbund. Den industriella och merkantila
utvecklingen främjas därav, att genom ökad
utbildning i yrkena, högre allmänbildning och
en mera framträdande social ställning
tillfälle beredes m. att med större framgång
verka till ökning av landets produktion och
minskning av dess import. Jfr C. J. F.
Ljunggren, »Medelståndspolitik» (i Det Nya Sverige
1908). C. J. F. L.*
Medeltal, mat., se Medelvärde.
Medeltemperatur. Medelvärdena av temp.,
vindstyrka, fuktighet etc. beräknas och
användas inom meteorologien i främsta
rummet för att karakterisera en orts klimat.
Dessa medelvärden hänföra sig stundom till
ett stort antal år, och deras betydelse ligger
då däri, att det visat sig, att t. ex. årets m.,
sålunda beräknad, håller sig täml. konstant
från tidsepok till tidsepok. Dessa mångåriga
medelvärden bruka ofta betecknas såsom
normalvärden för orten i fråga. Årets
normala m., el. förkortat m., för t. ex.
Stockholm är 5,7°, för Haparanda 0,6° och
för Malmö 7,6° C. — Man brukar även
beräkna varje särskilt dygns m. genom att
dividera summan av alla timobservationerna
med antalet observationer. Vid de sv. meteor.
stationerna utföras observationer vanl. kl. 8,
14 och 21. Ur dessa observationer har man
funnit, att dygnets m. med ganska stor
noggrannhet låter sig beräknas ur ekvationen:
,r VIII + XIV + 5 XXI „ . ... ...
1 — -— - -■—––––––-. Vad som särskilt
intresserar i fråga om dessa medelvärden är
deras avvikelse från normalvärdena. A. Å.
Medelterm, log., se S y 1 1 o g i s m.
Medeltid, astron., se S o 1 t i d.
Medeltiden (lat. me’dium ae’vum
eng-middle ages, fr. moyen åge, ty. Mittelalter},
traditionell benämning på en viss period av
Västerlandets historia. Namnet m. användes
först som språklig och litterär term av
humanismen för att beteckna det föregående
tidsskedet, räknat från den antika kulturens
upplösning. Termen m. upptogs i 1600-talets
historieskrivning, slog igenom mot 1700-talets
slut, då upplysningsfilosofien med medlidsam
ringaktning betraktade m., och fördjupade»
av romantiken, som idealiserade m. Ehuru
beteckningen i mycket är missvisande,
innebär dock bruket av det vedertagna namnet
värdefulla synpunkter. Numera anses m.
avgränsas från antiken särskilt genom Romerska
rikets delning, kristendomens avgörande seger
och de stora folkvandringarna. Som praktiskt
användbar men alldeles fiktiv gräns sättes t.
ex. årtalet 476 (den egentliga romerska
kej-sarlängdens slut). Vida mer tänjbar är m:s
gräns mot »nyare tiden». Vanl. nämnes
Kon-stantinopels fall 1453, Amerikas upptäckt
1492 eller, på protestantiskt håll, den stora
kyrkoreformationen; om renässansen som
skiljemärke se nedan. Den medeltida
världen bestämdes i väsentlig grad, ehuru under
starkt olika samhällsformer, av antikens
od-lingsarv jämte den under senantiken
utbildade kristna kyrkan, som bevarade stora
delar av den antika litteraturen. Utvecklingen
fortgick småningom inom tre kulturkretsar:
det bysantinska kejsardömet, den romerska
världen, ledd av kejsar- och påvemakt, samt
den från 600-talet framträngande arabiska
kulturvärlden. Länsväsendet (se d. o.)
betecknade en statlig söndersplittring, som
oförmånligt inverkade på rättssäkerhet,
näringsliv m. m., samtidigt som riddarväsendet
i många hänseenden blev kulturellt
befruktande. Med den kyrkliga reformrörelsen (se
Clunyrörelsen) övertogs ledningen
framför allt av påvemakten, som tidtals
hade starka konflikter med
kejsardömet-Europa (utanför östrom och kalifatet) blev
under m. faktiskt en av kyrkan och dess
organ sammanhållen, storslagen enhet, med
latinet som gemensamt språk och med högt
utbildad litteratur, konst och vetenskap.
Under korstågstiden (se Korståg) infaller
m:s storhetstid. Samtidigt försvagades
östromerska riket i hög grad, och den medeltida
livsåskådningens samt det medeltida
statslivets upplösning började genom geografiskt
och intellektuellt vidgad synkrets och genom
det ekonomiska livets nya uppblomstring.
Väsentliga drag i den senmedeltida
utvecklingen äro den statsrättsliga
spekulationens sekularisering, påvedömets trångmål
bl. a. genom stora schismen och under
1400-talets konsiliestrider, städernas och
borger-skapets växande inflytande, nationalstaternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
