Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - Medelvärde, Medeltal - Medevi - Medgift - Medgäldenär - Medhjälpare - Media - Mediae - Mediant - Mediastinum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1095
Medelvärde—Mediastinum
1096
»Högbrunnen» vid Medevi.
konsolidering och den ökade furstemakten.
Rörande ett annat huvuddrag, renässansen,
pågår f. n. livlig diskussion. Den senaste
forskningen förlägger humanismens och
renässansens framkomst vida längre tillbaka i
tiden än förut skett och söker dess rötter ej
blott i Italien utan även och tidigare i
Frankrike (jfr t. ex. J. Nordström i Norstedts
»Världshistoria», bd 6, 1929). I Norden
räknas m:s början väsentligt senare än i
Sydeuropa, i Sverige vanl. från omkr. 1060
(Sten-kilska ättens tronbestigning och
kristendomens genomförande); som slutår sättes här
1521, då Gustav Vasa blev riksföreståndare
och en ny tid inleddes.
Litt.: Se litt. under art. om resp, länders
historia samt till bl. a. art.
Folkvandringen, Korståg, Kronologi (sp.
171) och Länsväsen. Det största moderna
samlingsverket är »The Cambridge mediaeval
history» (hittills 6 bd, 1911—29, med rik
bibliogr.); jfr även A. Fliche, »La chrétienté
médiévale» (1929), och Kr. Erslev, »Oversigt
over middelalderens historie» (h. 1, 3:e uppl.
1906, h. 2—3, 2:a uppl. 1903); av sv.
framställningar se H. Hjärnes inl. till bd 2 (1913)
och 4 (1916) av »Världshistoria», utg. av H.
Hildebrand, H. Hjärne och J. v.
Pflugk-Hart-tung, samt de på Bonniers, Lindblads och
Norstedts förlag utkommande världshistorierna
(för m. hittills blott bd 4, 1928, och 6, 1929,
av Norstedts). Av mera speciella arbeten må
nämnas t. ex. A. Dempf, »Die Hauptform
mit-telalterlicher Weltanschauung» (1925), E. K.
Rand, »The founders of the middle ages»
(1929), och J. Huizinga, »Ur m:s höst» (1927).
Av bibliografier märkas sådana av A.
Pott-hast (2 bd, 2:a uppl., 1896), U. Chevalier (I, 2
bd, 1894—1903; II, 2 bd, 2:a uppl., 1905—07),
Dahlmann-Waitz (8:e uppl. 1912, 9:e uppl.
för-beredes 1930) och K. Hampe (i
Wissenschaft-liche Forschungsberichte 1922) samt, för
Sverige, R. Geete, »Fornsvensk bibliografi» (1903;
suppl.-bd 1919). B. H-d.
Medelvärde, Medeltal. Vid åtskilliga
undersökningar, där flera storheter
förekomma, är det stundom av behovet påkallat
att finna en enda storhet, vilken såvitt
möjligt ersätter dem alla. Denna storhet
kallas medelvärde, medeltal el.
medium. Det enklaste slaget av m. är det
s. k. aritmetiska mediet, vilket är
lika med summan av ett antal givna
storheter, dividerad med antalet. Så är t. ex.
medelvärdet av de 5 första talen lika med
1/5 (1 + 2+3 + 4 + 5), d. v. s. lika med 3. —
Ett annat slag av m. är det geometriska
m. (se Geometriskt medium). I. F.*
Medevi, Sveriges äldsta brunns- och
badort, i Västra Ny socken, Östergötlands län,
119 m ö. h. De radioaktiva och järnhaltiga
källorna i M. undersöktes 1678 av Urban
Hjärne, som organiserade kuranstalten och
blev dess förste läkare. Genom Hjärnes
medicinska auktoritet och Aurora Königsmarcks
livligt uppmärksammade brevserie »Les
di-vertissements de Medevi» (1682) blev M.
hastigt kurorten på modet och var under
frihetstiden ett genom sin pastorala idyllstämning
populärt sommarnöje, särskilt uppskattat av
hattpartiets ledande politiker. M:s
bebyggel-seplan bevarar sedan 1600-talets slut en
sträng barockprägel med en- och tvåvånings
gästbyggnader. Flera bära namn efter
klienter ur aristokratien och det högre
borgerska-pet. De ha grupperats längs en planterad
huvudgata och ett rektangulärt torg. Bland
välgörenhetsanstalter vid M. märkas
Allmänna brunnslasarettet, gr. av Hedvig Eleonora,
och Kungl. lasarettet, gr. av Karl XIV Johan
och underhållet av hovstaten. Sällskapslivet
i M. har gammaldags borgerlig karaktär, och
till dess institutioner hör den gemensamma
kvällsmarschen, »grötlunken», en ceremoniös
kvarleva från 1800-talets mitt. Litt.: G.
Näsström, »Det gamla M.» (1928). G. N-m.
Medgift, jur., se Hemföljd.
Medgäldenär, den, som jämte annan el.
andra är förpliktad vanl. till att betala ett
penningbelopp. Förpliktelsen är då för varje m.
antingen begränsad till viss del (oftast
beräknad pro rata parte) el. ock omfattande
hela beloppet (»solidarisk ansvarighet», »en
för alla och alla för en»). C. G. Bj.
Medhjälpare (lat. so’cius), jur., de.n, som
uppsåtligen med råd el. dåd främjar ett brott,
som av annan begås. Enl. svensk lag straffas
den, som biträder vid själva utförandet av
brottet och detta på sådant sätt, att
»gärningen därigenom sker», såsom vore han själv
gärningsman. Föregående el. mindre
väsentlig medhjälp träffas av ett ringare straff
(strafflagen kap. 3). Jfr Anstiftare och
Delaktighet. J. H-r.*
Media, se Medien. M. Atropatène,
lat. Media minor, Lillmedien, norra Medien.
Me’diae, lat., »mellanliggande», i äldre
ljudläror namn på gruppen b-, d- och </-ljud, vilken
ställdes mellan mutae och tenues. Termerna
äro nu vanl. bortlagda. B, d och g föras till
explosivor med hänsyn till bildningssättet;
i fråga om bildningsstället är b bilabial, g
mediopalatal. Jfr Konsonanter.
Media’nt, mus., tonen mellan grundtonen
och kvinten (alltså tersen).
Mediastinum, lat., det av hjärtat m. m.
fyllda rum i brösthålan, vilket baktill
begränsas av ryggraden, framtill av bröstbenet,
på sidorna av lungorna och nedtill av
mellangärdet. Inflammation i m., mediastinitis,
framkallas vanl. av varbildande bakterier och
förekommer oftast i förening med
inflammation i de serösa hålrummen inom bröstkorgen,
särskilt hjärtsäcken. Kan inflammationen i
m. botas, efterlämnar den i regel
allvarsamma, bestående förändringar i form av
sam-manväxningar o. dyl. I. H.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
