- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 13. Lissabon - Meyer /
1135-1136

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Melanchthon, Philipp - Melanconiales - Melander, Adolf Emil - Melander, Emil - Melander (von Holzapfel), Peter - Melander, Richard - Melander, Yngve - Melanderhjelm (Melander), Daniel - Melandrium - Melanemi - Melanesien - Melanesier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1135

Melanconiales—Melanesier

1136

M:s måg Kaspar Peucer föranstaltade 1562
—64 en uppl. (4 bd fol.) av svärfaderns
samlade arbeten. Den första fullständiga
samlingen är den av Bretschneider och Bindseil
(i »Corpus reformatorum») utgivna (28 bd,
1834—60; härtill komma de av O. Clemen utg.
»Supplementa Melanchthoniana», 1910 ff.).
Den äldsta biografien härstammar från M:s
intimaste vän, J. Cämerarius, »De vita
Me-lanchthonis narratio» (1566). Bland senare
biografier märkes G. Ellinger, »Ph. M.» (1902).
Nämnas må vidare E. Troeltsch, »Vernunft
und Offenbarung bei J. Gerhard und M.»
(1891), O. Ritschl, »Dogmengeschichte des
Protestantismus», I—II (1908, 1912), P.
Tschac-kert, »Die Entstehung der lutherischen und
der reformierten Kirchenlehre» (1910), H.
Busch, »M:s Kirchenbegriff» (1918), E. Hirsch,
»Die Theologie des A. Osiander» (1919), A.
Ru-nestam, »Den kristliga friheten hos Luther
och M.» (1917), G. Aulén, »Gammalkyrkligt
och reformatoriskt» (1930). — M:s porträtt
återges på vidstående pl. E. Bg. (G. A-n.)

Melanconiales, avd. av Fungi imperfecti (se
d. o.), utmärkt av slutligen blottade
konidie-lager. Hit hör ett flertal farliga
växtpara-siter, bl. a. arter av Gloeosporium (se d. o.),
Pestalozzia m. fl. Th. Lfs.

Mela’nder, Adolf Emil, arkitekt (f. 1845
28/2). Studerade huvudsaki. i England,
Skottland och Amerika 1866—75. M. har bl. a.
utfört ritningar till Nya kyrkan i Helsingfors
(invigd 1891) samt till Sörensenska huset,
Blasieholmstorg 9—11 (tills, m. H. Zettervall,
1883), och Bångska palatset, Stureplan 2
(1885), båda i Stockholm, domkyrkan i Luleå
(se bild vid d. o.), Västerviks nya kyrka,
Östersunds kyrka, Ätvids kyrka i
Östergötland, boningshus, villor, stadsplaner m. m.

Mela’nder, Emil, militär, författare (1856
—1930), bror till Y. M. Blev 1876
underlöjtnant vid Värmlands fältjägarkår och
avslutade sin militära bana som överste (1903)
vid Generalstaben. M. var en bland stiftarna
av Stockholms K. F. U. M., vars ordf, han
var under flera perioder 1891—1924. Varm
patriot och ivrig målsman för en allvarligt
fattad kristendom och moral, gjorde M.
flitiga, ofta strängt polemiska inlägg genom
föredrag och i pressen. Han skrev bl. a.
»Vild-markslif i norrskenslandet» (1909), »Mina
bekanta och jag själv» (1915; 3:e uppl. 1921),
»I arbetströja och med vandringsstav» (1917),
»Kan man tro på Bibeln?» (1920) o. s. v. Med
stora personliga uppoffringar upprättade M.
en folkhögskola i Boden. I kyrkomötet bidrog
han till vissa liturgiska reformer. B. A.

Mela’nder (Meländer von Holzapfel),
Peter, riksgreve, tysk krigare (1585—1648).
Tjänade i nederländska, schweiziska och
ve-nezianska arméerna, blev 1633
generallöjtnant och geheimekrigsråd hos den med
Sverige förbundne lantgreven Vilhelm V av
Hes-sen-Kassel, blev 1634 slagen vid Herford och
Nieheim, deltog sedan bl. a. 1636 i
Ha-naus undsättning. M. kämpade därefter i
Westfalen till 1640, då han nedlade sitt
befäl och trädde i underhandlingar med de
kejserlige. 1641 blev han riksgreve och 1642
fältmarskalk. 1647 fick han överbefälet över
alla de kejserliga och ligistiska härarna. Den
förenade svensk-franska hären under Wrangel

och Turenne slog honom vid Zusmarshausen
17 maj 1648, där han stupade. Monogr. av
W. Hofmann (2:a uppl. 1885) och R. Schmidt
(1895). (Wdt.)

Mela’nder, Richard, författare (1857—
1922), kusin till E. M. Student 1877,
underlöjtnant 1878 vid Norra skånska inf.-reg:tet,
där han 1907 blev major; var livligt verksam
för stärkandet av Sveriges försvar. M. skrev
skisser (»I läger och bivack», 1887,
»Skonerten Sjöfågeln», 1890, m. fl.) och friska
pojk-böcker (»Hårdt bidevind», s. å., »Styrbjörns
äntring», 1893, »Kaparen», 1895, m. fl.) och,
med S. Natt och Dag, »Jorden rundt under
svensk örlogsflagg» (1887).

Mela’nder, Yngve, folkhögskolman (f.
1862 24/2), bror till E. M. Genomgick Alnarps
lantbruks- och mejeriinstitut och var lärare
1885—87 vid önnestads och 1888—96 vid
Hvilans folkhögskola och lantmannaskola.
1896—1907 var M. en verksam föreståndare
för Bodens nyinrättade folkhög- och
lantmannaskola och 1907—28 för önnestads. Hans
framträdande har präglats av stark och
hänsynslös idealism. K. E. S-g.*

Melanderhjelm (före 1778 Melander),
Daniel, astronom (1726 29/i0—1810 8/io).
Prof, i astronomi 1761, Vet.-akad:s sekr. 1797,
fick kansliråds titel 1801. M. ägnade sig
särskilt åt den celesta
mekaniken och
behandlade bl. a. frågan
om solsystemets
stabilitet och försökte
därvid visa, att den
New-tonska gravitationslagen är den för
systemets bestånd mest
lämpliga. Han
utförde jämsides med
Euler, Clairaut och
La-grange förtjänstfulla
undersökningar ang.
månens
rörelseförhål

landen. I övrigt ägnade sig M. även åt
uppgifter inom den rena matematiken.
Hans lärobok av 1779, »Conspectus
prælectio-num academicarum continens fundamenta
astronomiæ», som utgavs på sv. i omarb. och
utvidgad form 1795 under titeln
»Astrono-mie», ägde avgjorda förtjänster och användes
in på 1800-talet både i Sverige och utrikes.
M. var upphovsmannen till den under Jöns
Svanbergs ledning utförda gradmätningen i
Lappland 1802 och främjade på olika sätt
detta företag. Led. av Vet.-akad. 1765. K.Lmk.

Mela’ndrium, bot., se B 1 ä r a.

Melaneml, uppträdande (vid malaria och
förgiftningar av klorat, arsenikväte m. m.)
på grund av hemolys i blodet av brungula,
bruna el. svarta pigmentkorn, vilka
sedermera upptagas av olika cellelement, i
synnerhet av endotelceller, el. samlas till
blodproppar (infarkt). Se M a 1 a r i a. G. H. (Tillg.)

Melanèsien (av grek. me’las, svart, och
nésos, ö), en av de stora grupperna av öar
i Stilla havet, utanför ö. och n. ö.
Australien. Se Oceanien.

Melanesier, befolkningen på v. Oceaniens
öar från Fidji och Nya Kaledonien till Nya
Guinea (n., ö. och s. kusten), vilka öar
sammanfattas under beteckningen Melanesien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jul 5 12:10:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdm/0714.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free