Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1145
Meléndez Valdes—Melin, H. G. af
1146
sin sida tröttnade aldrig att i brev och
manifest utmåla sin forne gunstling som en
veritabel skurk. Mot denna karaktärsteckning
kontrasterar det stora anseende, som M.
under en lång offentlig verksamhet förvärvade
i Tyskland; Luther kallar honom 1543 »en
enastående prydnad för riddarståndet, en from
och mot oädla seder varmt nitälskande man».
— Litt.: E. Hildebrand, »Gustaf Vasa och B.
v. M.» (i Hist. Tidskr. 1901); G. Carlsson, »En
stridsskrift af B. v. M. mot Gustaf Vasa» (i
Nord. Tidskr. för Bok- och Biblioteksväsen
1918). G. C-n.
Meléndez Valdés [mälä’ndäp valdä’s], spansk
skald (1754—1817), en av sin tids mest firade
lyriker och en av de främsta i
Salamanca-skolan. M:s »Poesias liricas» utkommo 1820;
se f. ö. Rivadeneira, bd 63. K. A. H.
Melèra, blanda. — Me lèr ad, av blandad
(obestämd, oklar) färg; spräcklig.
Méles, zool., se Grävlingen.
Me’lfi, stad och biskopssäte i ital. prov.
Po-tenza (Basilicata), på sluttningen av Morite
Vulture; 12,671 inv. (1921). M. är liksom den
vackra katedralen (1153) återuppbyggt efter
jordbävningen 1851. I M. ligger furstarnas
av Doria slott, ett ombyggt, urspr.
normandiskt fäste. M. gjordes 1041 av normannerna
till Apuliens huvudstad.
Melfort [me’lfat], viscount, sedan 1686
adelstitel för den skotske politikern John
Drum-mond (1649—1714). Han var bror till 4:e
earlen av Perth, blev 1684 statssekr. och gick
efter 1688 års revolution i landsflykt.
Melhus, herred i Sör-Tröndelag fylke,
Norge, kring nedre Gauldalen (Guldalen), s. om
Trondhjem; 2,820 inv. (1920). I M. ligga de
historiska ättegårdarna Gimsan
(Gimsar),Bo-mol (Rimull) och M. (Medalhus) samt
Gaul-dals folkhögskola.
Me’li, Giovanni, siciliansk skald (1740
—1815), prof, i kemi i Palermo, diktade på
siciliansk dialekt ekloger, idyller, canzoner
etc., fyllda av fin naturkänsla, samt gav i
några större komiska och satiriska dikter
även prov på episk förmåga, övers, till it.
av M:s dikter finnas av G. Gazzino (2 bd,
1858). Biogr. av G. Navanteri (1904). G. v. R.
Meliäceae, nästan uteslutande tropisk
växt-fam. bland koripetalerna. Omkr. 600 arter,
med få undantag träd el. buskar med
spiral-ställda parbladiga blad utan stipler.
Blommorna äro strålformiga, oftast tvåkönade,
frukterna två- el. flerrummiga kapslar, sällan
bär. Många meliacéer lämna värdefullt virke,
t. ex. mahogny (av Swietenia, Ptaeroxylon
m. fl.), sockerkist- el. cigarrlådsträ (av
Cedre-Za-arter) och bastardceder (av Chukrasia).
Olja erhålles ur fröna av Carapa-arter
(kara-paolja, använd i tvålfabrikationen). Melia
azedarach (sannolikt från Ceylon), som har
dubbelt parbladiga blad, är ett av de
vanligaste prydnadsträden i varma länder och
trivs även i Sydeuropa. G. M-e.
Melianthäceae, liten afrikansk växtfam.
bland koripetalerna. Melianthus major, en
buske från Kaplandet, med spiralställda,
parbladiga blad, stora stipler och ensymmetriska,
brunröda blommor i ax el. klase, odlas som
prydnadsväxt i växthus.
MeTica, bot., se S 1 o k g r ä s.
Melikov [mje’likof], se Loris-Melikov.
Melilla [mäliTja], stad på sp. Marockos n.
ö. kust, s. om Kap Tres Forcas; omkr. 40,000
inv., därav mer än 30,000 spanjorer. Staden
har snabbt utvecklats. Utförsel av järn-,
zink-och blymalm från Beni-Bu-Ifrurbergen, dit
järnväg leder. Stark spansk garnison. M.
har varit en av Spaniens presidnos på
Marockos kust samt straffkoloni; förr rom. koloni
(Rusadir), sedan 1470 i spansk ägo.
Melilötus, bot., se Honungsklöver.
Melin, svensk släkt. Äldste bäraren av
namnet, Olof M. (1727—1804), bondson från
Västergötland, var köpman i Göteborg. Hans
sonson översten Paul Henrik M. (1823—92)
var kommunalman i Göteborg och skänkte till
Göteborgs museum den s. k. Melinska.
avgjut-ningssamlingen (avgjutningar efter antika
konstverk). Om dennes kusins son O. R. M.
och den sistnämndes son O. W. M. se nedan.
Melin, Hans Magnus, teolog (1805—77),
den sydsvenska teologiens måhända främste
exeget under 1800-talet. Student i Lund 1822,
kallades M. 1834 till docent i exegetik, blev
teol. dr 1844 och prof,
i pastoralteologi 1847
samt därefter i
exegetik s. å. 1861
inkallades M. i
bibelkommissionen och blev
1865 förste teol. prof,
och domprost i Lund.
M., som tidigt
utmärkte sig för gedigen
teologisk lärdom, slog
framför allt igenom
med sina glänsande
apologetiska
»Föreläsningar öfver Jesu lef-
verne» (4 bd, 1842—51; 3:e uppl., 2 bd, 1872),
som han urspr. höll i Lund i syfte att
vederlägga D. F. Strauss’ läror. Liksom E. G.
Bring starkt påverkad av Hegel, redigerade
M. 1841—42 tills, m. Bring Theologisk
Quar-talskrift. Hans stora huvudverk blev »Den
Heliga skrift, i beriktigad öfversättning och
med förklarande anmärkningar» (1858—65;
ny, förk. uppl. 1875—78; gottköpsuppl. bl. a.
1883), där han av grundsats bibehöll den
gamla bibelöversättningens ton och anda men
samtidigt utnyttjade moderna
forskningsresultat. M. sysslade gärna med vittra idrotter.
Hans tolkning av 2:a delen av Goethes »Faust»
(1872) är utan föregångare på svenska. Han
utgav även »Predikningar» (3 bd, 1844—52),
minnes- och högtidstal m. m. Led. av Sv.
akad. 1866 och av Vet.-akad. s. å. E. S-e.*
Melin, Henrik Georg af, militär (1769
—1839). Deltog i kriget mot Ryssland 1788—
90 samt avancerade 1805 till överstelöjtnant
och brigadchef vid Fältmätningskåren. Som
överadjutant hos Gustav IV Adolf var M.
med om svenskarnas misslyckade uppträdande
i Pommern 1805—06, blev 1806 adlad (hette
förut Melin), 1821 generalmajor och 1837
chef för Ingenjörkåren. M. var nitisk och
ordentlig men ägde ej den kraft och
klarsynthet, som skulle gjort honom vuxen hans
ganska framskjutna ställning som Gustav IV
Adolfs generaladjutant vid tiden för
stats-välvningen 1809. M:s berättelse om
statskuppen är tr. i S. Clason och C. af Petersens,
»För hundra år sen», 1 (1909). (L. afP.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
